| Pilatus dömer Jesus. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 23. | 225 |
förwänder folket, och se, jag har förhört honom i eder närwaro och icke funnit hos denne man något af de brott, för hwilka I anklagen honom; Matt. 27: 23. Mark. 15: 14. Joh. 18: 38. 19: 4.
15 men ej heller Herodes, ty jag sände eder till honom, och se, intet som förtjenar döden är gjordt af honom;
16 derföre will jag tukta honom och gifwa honom lös.
Se Matt. 27: 23. Med tuktandet menas hudflängningen. Pilatus wille härmed tillfredsställa Judarnes hämndlystnad och bitterhet.
17 Men han måste wid högtiden gifwa dem en fånge lös. Matt. 27: 15 f. Mark. 15: 6 f. Joh. 18: 39 f.
Se Matt. 27: 15.
18 Då ropade hela hopen och sade: Röj denne ur wägen, och gif oss Barabbas lös!
Röj denne ur wägen, betyder: fäll dödsdomen öfwer honom, att wi må slippa honom. Se Matt. 27: 21–23.
19 Denne hade blifwit satt i fängelse för ett upplopps skull, som hade skett i staden, och för dråp.
20 Åter talade Pilatus till dem och wille gifwa Jesus lös.
21 Men de ropade emot och sade: Korsfäst, korsfäst honom!
De woro ifriga i korsfästelseropet.
22 Då sade han till dem för tredje gången: Hwad ondt har han då gjort? Jag har icke funnit något hos honom, som förtjenar döden. Derföre will jag tukta honom och gifwa honom lös.
23 Men de lågo åt med höga rop och begärde, att han skulle korsfästas, och deras och öfwerstepresternas rop blef allt starkare.
24 Då dömde Pilatus, att det skulle ske såsom de begärde,
Se Matt. 27: 26. Mark. 15: 15 o. f.
25 och han lösgaf åt dem den som hade blifwit kastad i fängelse för upplopp och dråp, och hwilken de begärde, men Jesus öfwerlemnade han åt deras wilja.
Om detta wal, se Matt. 27: 21.
26 Och då de förde honom bort, togo de en man, Simon från Cyrene, som kom från landet, och lade korset på honom, att han skulle bära det efter Jesus. Matt. 27: 32. Mark. 15: 21.
Se Matt. 27: 32.
27 Men honom följde en stor hop folk och qwinnor, som jemrade sig och gräto öfwer honom.
28 Och Jesus wände sig om till dem och sade: I Jerusalems döttrar, gråten icke öfwer mig, utan gråten öfwer eder sjelfwa och öfwer edra barn;
Dessa qwinnor gräto af medlidande med Jesus, i det han fördes till döden, och insågo wäl äfwen, att dödsdomen war orättwis. Dessa tårar flöto ej af tro på honom, såsom Messias, eller af något uppsåt och begär, att ingå i hans rike. Derföre hade de orsak att gråta öfwer sig sjelfwa och öfwer sina barn, för de straffdomars skull, som snart skulle komma öfwer dem.
29 ty se, dagar skola komma, då de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma och de qweder, som icke hafwa födt, och de spenar, som icke hafwa gifwit di.
Se Es. 54: 1.
30 Då skola de begynna säga till bergen: fallen öfwer oss, och till kullarna: skylen oss. Os. 10: 8. Upp. 6: 16. 9: 6.
Under de swåra straffdomar, som öfwergingo Judalandet och Jerusalem, hade de olyckliga gerna welat gömma sig undan, under berg och kullar. Ännu större blifwer förskräckelsen wid den dom, som beskrifwes i Upp. 6: 16.
31 Ty om de göra detta med det friska trädet, hwad skall då ske med det torra? Jer. 25: 29. 1 Petr. 4: 18.
Detta ordspråk betyder: om en sådan dom, som denna, för syndens skull gick öfwer Herren Jesus, som sjelf af ingen synd wisste; huru skall det då gå med dem, som qwarblifwa i otro och synd, förtorka i andelig död och aldrig bära frukt för ewigheten? Se Matt. 21: 19.
32 Och äfwen twå andra, som woro ogerningsmän, utfördes med honom till att aflifwas.
Twå andra, som woro ogerningsmän, sådane som Barabbas, v. 18. Dessa sade utan twifwel redan förut blifwit dömda till döden, och denna dag bestämdes nu till deras afrättning, för att på en gång fullborda dessa tre dödsdomar; och så fullbordades profetians ord: Bland ogerningsmän wardt han räknad. Es. 53: 12. Mark. 15: 28.
33 Och då de kommo till det ställe, som kallas hufwudskalleplats, korsfäste de derstädes honom och ogerningsmännen, den ene på den högra sidan och den andre på den wenstra. Es. 53: 12. Matt. 27: 33 f. Mark. 15: 22 f. Joh. 19: 17 f.
Se Matt. 27: 33.
34 Och Jesus sade: Fader, förlåt dem; ty de weta icke hwad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Ps. 22: 19. Ap. G. 3: 17. 7: 60.
_229.jpg&oldid=347668){kind=link}