| Jesus begrafwes, uppstår. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 23, 24. | 227 |
Matt. 27: 54. Redan nu wisade sig kraften af Jesu förbön, v. 34, och kraften af Jesu död till syndares omwändelse och frälsning.
48 Och allt folket, som hade sammankommit till att se härpå, då de sågo hwad som hade skett, slogo de sig för bröstet och wände tillbaka;
I den stora förändring, som nu skedde hos det församlade folket, uppenbarar sig ännu fullständigare den saliggörande werkan af Jesu förbön och försoningsdöd. Detta folk hade förut deltagit i hädelsen, nu slogo de sig för bröstet, till tecken att de hade satt styng i sina hjertan. Både på Judar och hedningar uppenbarade sig således denna magt. Den hedniske krigaren och de förblindade Judarne, som förut hade ropat korsfäst, erforo denna magt och äro en profetia derom, huru korset skall segra och alla tungor bekänna, att Jesus Kristus är Herre, Gud Fader till ära. Fil. 2: 11. Denna rörelse war en förberedelse till pingstfesten.
49 men alla hans wänner och de qwinnor, som hade följt med honom från Galileen, stodo långt ifrån och sågo detta.
50 Och se, der war en man, wid namn Josef, som war en rådsherre, en god och rättfärdig man från Arimatea, en Judisk stad, Matt. 27: 57 f. Mark. 15: 42 f. Joh. 19: 38 f.
51 och hwilken icke hade samtyckt till deras råd och gerning, och som jemwäl wäntade, äfwen han, efter Guds rike;
Det synes af denna vers, att Josef war en medlem af det stora rådet, som hade dömt Jesus till döden; men han hade icke samtyckt till denna dom.
52 han gick till Pilatus och begärde Jesu kropp.
53 Och han tog ned honom och swepte honom i en linneduk och lade honom i en graf, som war uthuggen i ett berg, i hwilken ännu ingen war lagd.
Se Matt. 27: 58–60.
54 Och det war tillredelsedag, och sabbaten begynte ingå.
Sabbaten började klockan sex samma afton. Emellan Jesu död på korset, klockan tre eftermiddagen, och sabbatens början woro således blott tre timmar.
55 Och de qwinnor, som hade kommit med honom från Galileen, följde efter och besågo grafwen och huru hans kropp lades.
56 Och de gingo tillbaka och tillredde wälluktande kryddor och smörjelser; men om Sabbaten woro de stilla, efter budordet. 2 Mos. 20: 10.
Om balsameringen af lik se 1 Mos. 50: 2, 26. Äfwen detta heliga werk wille dessa fromma qwinnor icke företaga på sabbaten.
24 Kapitlet.
Jesus uppstår från de döda, uppenbarar sig för lärjungarne, uppfar till himmelen.Men på första dagen i weckan kommo de mycket bittida till grafwen, bärande de wälluktande kryddor, som de hade tillredt, och några med dem. Matt. 28: 1 f. Mark. 16: 1 f. Joh. 20: 1 f.
De kommo således till grafwen i dagningen på söndagsmorgonen efter korsfästelsedagen. Jesus war uppstånden på första dagen i weckan, hwilken dag härmed wardt helgad till det nya testamentets sabbat. Den nya församlingen, det nya testamentet, den nya sabbaten stå i oupplösligt sammanhang.
2 Och de funno stenen bortwältrad från grafwen,
3 och de gingo in och funno icke Herren Jesu kropp.
4 Och det begaf sig, att då de woro bekymrade deröfwer, si, då stodo bredwid dem twå män i skinande kläder.
Matteus och Markus omtala blott den ene af de twå änglarna, nemligen den som talade. Dessa änglar framstodo eller syntes plötsligt för de bekymrade qwinnorna. Ett tröstligt exempel, att de, som söka Jesus, alltid finna honom, stundom omedelbarligen, stundom genom hans budskap. Se v. 15.
5 Då de nu wordo förfärade och böjde sina ansigten mot jorden, sade de till dem: Hwarföre söken I den lefwande bland de döda?
6 Han är icke här, utan han är uppstånden. Kommen ihåg, huru han talade till eder, då han ännu war i Galileen, Luk. 9: 22. 18: 33.
7 sägande: Menniskosonen måste antwardas i syndiga menniskors händer och korsfästas och på tredje dagen uppstå.
8 Och de kommo ihåg hans ord
9 och gingo tillbaka från grafwen och kungjorde allt detta för de elfwa och för alla de andra.
Alla de andra, nemligen de öfriga lärjungarne.
10 Och det war Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs moder, och de andra qwinnorna, som woro med dem, hwilka sade detta för apostlarne.
Maria, Jakob den yngres moder. Se Mark. 16: 1.
11 Och deras ord syntes för dem såsom löst tal, och de trodde dem icke.
12 Men Petrus stod upp och lopp till grafwen, och när han lutade sig dit in,
_231.jpg&oldid=347672){kind=link}