| Jesus kallar lärjungar. | Johannes' Evangelium. | Kap. 1, 2. | 237 |
swek. Namnet Jakob betyder: han griper i hälen. Men samma ord, som betyder häl, betyder äfwen swek. Emot Esau ådagalade han swekfullhet. Men från sweket i sinnet rensades han genom motgångar och särskildt genom kampen med Gud i den märkwärdiga pröfningsnatten. Först derefter fick han det nya namnet Israel. En rätt Israelit är således den, som under frälsningsbegär och bönestrid blifwit befriad från sinnets eller andens swek, och lika redligt som allwarligt söker Herren. Ps. 32: 2. En sådan war Natanael.
48 Natanael sade till honom: Hwaraf känner du mig? Jesus swarade och sade till honom: Förr än Filippus tillkallade dig, då du war under fikonträdet, såg jag dig.
Fikonträdet war en sinnebild af frid och trygghet. Att sitta under sitt fikonträd och njuta dess skugga war hos Judarne ett uttryck af stor jordisk sällhet. De sutto der icke alltid owerksamma. Stundom sysselsatte de sig derunder med Guds ords betraktande. Sannolikt har Natanael haft en sådan sysselsättning, då Jesus såg honom sittande under fikonträdet. Men att Jesus derwid tillika genomskådade hans sinnesförfattning, det war detta som uppfylde Natanael med förwåning, det war detta som så stärkte den tro han uttalade i följande sköna bekännelse.
49 Natanael swarade och sade till honom: Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.
Som wille han säga: Rabbi, du är icke blott ett bewis, att något godt kan komma från Nasaret; du är ännu mer än Filippus sagt mig, du är Guds Son, du är Israels konung, du är den utlofwade Messias och alltså äfwen min konung, då du kallat mig en rätt Israelit. Båda delarne af Natanaels bekännelse igenfinnas i synnerhet i Ps. 2: 7–12.
50 Jesus swarade och sade till honom: Emedan jag sade dig, att jag såg dig under fikonträdet, tror du; större ting än dessa skall du få se.
51 Och han sade till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Från denna stund skolen I få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned öfwer Menniskosonen. 1 Mos. 28: 12. Matt. 4: 11. Luk. 22: 43. 24: 4. Ap. G. 1: 10.
Natanael har blifwit kallad en rätt Israelit, en sann afkomling af patriarken Jakob, som fick namnet Israel. Jesus erinrar nu om den änglauppenbarelse, Jakob sett, 1 Mos. 28: 12. Denna uppenbarelse skulle de se uppfyld på Kristus i större, rikare, werkligare mått, än Jakob haft den. Der låg i Natanaels bekännelse, att Jesus är Guds Son, mer än både Natanael och de öfrige lärjungarne ännu insågo. Och likwäl kallar sig Jesus här strax Menniskosonen, den benämning han i sitt förnedringstillstånd mestadels om sig anwände. Då Guds Son nedstigit i menniskonatur, så hade ock himmelen likasom stigit ned på jorden. Der Guds och menniskans Son är, der är himmelen. Men der himmelen är, der äro ock Guds änglar. De hafwa nu likasom sin egentliga werksamhetskrets på jorden, der Guds Son är, hwilken de omgifwa. Genom hans menniskoblifwande är således den fulla gemenskapen med Gud och den osynliga werlden för lärjungarne öppnad. Luther skrifwer: ”Före Kristi ankomst (i köttet), då war himmelen fast tillsluten, och djefwulen regerade wäldeligen; men genom Kristus och i Kristus är himmelen åter öppnad, och nu se de kristna himmelen öppen, och höra Gud, den himmelske Fadren, städse tala med sig, och se de kära änglarne fara upp och ned till oss.”
2 Kapitlet.
Bröllopet i Kana. Jesus renar templetOch på tredje dagen wardt ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder war der.
På tredje dagen, nemligen efter det som tilldrog sig enligt kap. 1: 43 o. f. Kana war en liten stad, sydwest om Kapernaum.
2 Och äfwen Jesus wardt bjuden och hans lärjungar till bröllopet.
I kraft af sin stora menniskokärlek gick Jesus dit han blef bjuden. Han upphäfde således icke sällskapslifwet, men han helgade det, såsom han war kommen att helga alla jordiska förhållanden. Men särskildt har han med sin närwaro wid bröllopet i Kana welat helga äktenskapet, denna höga, gudomliga, fastän så ofta missbrukade, stiftelse. Ware sig wid bröllop eller andra tillfällen, är endast det sällskapslif sant, endast den sällskapskrets wärd att bewista, der Jesus och hans lärjungar inbjudas. Sw. Ps. N:o 51: 4.
3 Och då win fattades, sade Jesu moder till honom: De hafwa intet win.
4 Jesus sade till henne: Qwinna, hwad har jag att göra med dig? Min stund har ännu icke kommit.
I sjelfwa benämningen qwinna ligger intet hårdt eller föraktligt. Jemför Joh. 19: 26. På den tiden war en sådan benämning mycket wanlig, såsom ett uttryck äfwen af wänskap och aktning. Men i Jesu fråga ligger dock en mild förebråelse: hwad har jag att göra med dig, hwad hafwa wi med hwarandra gemensamt? Maria borde icke inblanda sig i Jesu messianska embetswerksamhet. Här hade han blott att skaffa med sin himmelske Fader. Detta gäller äfwen, om Maria med sin tillsägelse blott mente, att då de icke hade win, wore nu tid att begifwa sig derifrån, för att icke bringa dem i förlägenhet, och om Jesus med sitt swar närmast welat säga: min stund har ännu icke kommit att gå härifrån. Han hade mer att uträtta eller werka på detta ställe. Så snart det gälde denna werksamhets utöfning, kände Jesus ingen, icke en gång sin moder, efter köttet. Derföre tilltalar
_241.jpg&oldid=347692){kind=link}