| 252 | Folkets otro. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 6. |
13 Då samlade de dem tillhopa och fylde tolf korgar med stycken, som hade blifwit öfwer af de som kornbröden efter dem som hade ätit.
14 När nu menniskorna hade sett det tecken, som Jesus hade gjort, sade de: Denne är för wisso den profet, som skulle komma i werlden. 5 Mos. 18: 15, 18. Luk. 7: 16. 24: 19. Joh. 4: 19. 7: 40.
Den profet, som skulle komma, enligt 5 Mos. 18: 15, 18, d. ä. Messias, hwilken skall, i likhet med Moses, såsom profet lära oss, och äfwen bespisa oss, såsom Moses bespisade wåra fäder med manna i öknen.
15 När då Jesus förnam, att de ämnade komma och taga honom med wåld för att göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, han sjelf allena. Matt. 14: 22 f. Mark. 6: 45 f.
16 Men när det hade blifwit afton, gingo hans lärjungar ned till hafwet
17 och stego i båten och foro öfwer hafwet till Kapernaum. Och det hade redan blifwit mörkt, och Jesus hade icke kommit till dem.
18 Och hafwet upprördes af ett starkt stormwäder.
19 När de nu hade farit wid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus gå på hafwet och nalkas båten, och de wordo förfärade.
Trettio stadier, d. w. s. ungefär en half swensk mil.
20 Men han sade till dem: Det är jag; waren icke förfärade.
21 Då wille de taga honom upp i båten, och strax war båten wid det land, dit de foro.
Då wille de taga honom, d. ä. de togo honom willigt upp i farkosten. Jemför berättelsen hos Matteus och Markus. Men att Jesus blott för ett ögonblick steg i skeppet, emedan det med underbar hastighet fördes till lands, ser man af denna vers.
22 Dagen derpå, eftersom folket, som stod på andra sidan hafwet, hade sett, att der war ingen annan båt än den enda, i hwilken hans lärjungar hade stigit, och att Jesus icke hade följt med sina lärjungar ombord, utan att lärjungarne hade farit bort ensamme —
23 men andra båtar hade kommit från Tiberias nära intill den plats, der de hade ätit brödet, sedan Herren hade sagt tacksägelsen —
24 när nu folket såg, att Jesus icke war der, ej heller hans lärjungar, stego ock de i båtarna och kommo till Kapernaum och sökte Jesus.
25 Och då de funno honom på andra sidan hafwet, sade de till honom: Rabbi, när kom du hit?
26 Jesus swarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke derföre, att I hafwen sett tecken, utan derföre, att I hafwen ätit af bröden och blifwit mätta.
Jesus swarar sålunda icke på deras fråga. Men den röjde dock ett förtroende till honom. Deraf begagnar han sig och länkar talet såsom med deras andeliga behof war öfwerensstämmande. — De sökte honom, men ännu icke drifne af andeligt begär; icke derföre att de sett hans tecken på de sjuka och med bröden, ty de hade derigenom icke låtit sig bringas till tro på honom, utan derföre att de blifwit spisade och wille hafwa honom ytterligare till en brödkonung.
27 Werken icke för den mat, som förgås, utan för den mat, som förblifwer till ewigt lif, hwilken Menniskosonen skall gifwa eder; ty honom har Fadren, Gud, beseglat. Joh. 11: 26. Matt. 3: 17. 17: 5. Joh. 1: 32 f. 5: 37. 8: 18.
Werken icke för, d. ä. eftersträfwen icke, söken icke att blott förwärfwa eder den mat, som förgås, d. ä. den lekamliga maten. All jordisk spis närer härnere blott den förgängliga kroppen och förgås med den. Menniskan har en odödlig ande, som ännu nödwändigare behöfwer näring, nemligen den spis, som icke förgås, utan förblifwer till ewinnerligt lif. Denna oförgängliga spis kan och skall allena Menniskosonen gifwa. Ty honom har Fadren, Gud just genom det v. 14 prisade undret och genom hela sitt wittnesbörd om honom, beseglat och således befullmägtigat såsom sitt sändebud; derföre skolen I med full trostillförsigt höra och mottaga honom.
28 Då sade de till honom: Hwad skola wi göra för att werka Guds werk?
I denna fråga röjer sig deras lagiska sinne: De inse, att de, för att erhålla den oförgängliga maten, måste wara Gud behagliga, och således göra Guds werk. Men derwid lägga de wigten på ordet göra och på hwad de sjelfwa kunna och skola göra. De förstå ännu icke, att här, i fråga om winnandet af det ewiga lifwet, beror allt på nåd och tro; ty de äro beredda att göra allt, som skulle kunna förtjena åt dem hwad de behöfwa, och på kraften dertill twifla de ännu icke.
29 Jesus swarade och sade till dem: Detta är Guds werk, att I tron på den han har sändt. 1 Joh. 3: 23.
_256.jpg&oldid=347719){kind=link}