| 280 | Jesus talar om sin bortgång. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 13, 14. |
33 Mina barn, ännu en liten tid är jag med eder; I skolen söka mig, och såsom jag sade till Judarne: dit jag går kunnen I icke komma, så säger jag ock nu till eder. Joh. 7: 34. 8: 21.
Mina barn. Det är första gången Jesus med detta kärleksfulla ord tilltalar sina lärjungar.
34 Ett nytt bud gifwer jag eder, att I skolen älska hwarandra, såsom jag har älskat eder, på det att ock I mån älska hwarandra. 3 Mos. 19: 18. Matt. 22: 39. Joh. 15: 12. Rom. 13: 8. Gal. 6: 2. 1 Petr. 1: 22. 1 Joh. 3: 11. 4: 21.
Kärleksbudet är gammalt. Genom Moses wardt det gifwet i uttryckliga ord. Men budet om kärleken inbördes eller den broderliga kärleken kallar likwäl Jesus ett nytt bud, som han gifwer. Han, som fullgjort lagen i menniskornas ställe och af kärlek gått för dem i döden, han gifwer nu detta bud före skilsmessan från lärjungarne. Af hans kärlek äro de trogna delaktiga; i tro och kärlek hafwa de med honom gemenskap. Deraf följer, att de skola älska hwarandra inbördes. Detta budet är nytt, ej så mycket i afseende på det gamla testamentet, som fastmer i anseende till Kristi skola, hwari kärleksbudet läres. Ny war bewekelsegrunden, nemligen Kristi kärlek, att han gick i döden. Ny war förpligtelsen, ty Jesus hade icke tillförene så gifwit detta budet. Nytt wardt det äfwen såsom ett numera utmärkande kännetecken på Jesu lärjungar, att de älska hwarandra inbördes. Nytt är det, med ett ord, genom det nya ljus, som deröfwer uppgått och blifwit utbredt i Jesu föresyn, i Jesu död och nådesinrättningar, af hwilka senare nya förbundets måltid, den heliga nattwarden, såsom en kärleksmåltid nu blef instiftad. Nytt är budet om den broderliga kärleken för menniskan ifrån den stund hon sjelf blifwit en ny menniska i nya födelsen och således hör till ”barnen” (v. 33). Allt hwad hon wetat om kärleken förut blir i nya födelsen för henne, såsom om hon intet wetat, intet förstått och intet utöfwat af det, som till kärleken hörer. Nytt är detta bud också derföre, att Jesus, som är mägtig i de swaga, utgjuter sin kärlek i de trognas hjertan och gifwer dem nåd och kraft till att älska Gud och till inbördes kärlek, då deremot lagen, fastän den fordrar och befaller fullkomlig kärlek, dock icke kan omskapa hjertat och gifwa denna sanna kärlek. Det är numera för den pånyttfödda menniskan ett nytt bud och blir med hwar dag alltmera nytt, ju mer hon tillwäxer i en daglig förnyelse.
35 Deraf skola alla förstå, att I ären mina lärjungar, om I hafwen kärlek inbördes.
Ty hwad annat en werldsmenniska kan, aldrig kan hon älska Jesu lärjungar, så som de älska hwarandra.
36 Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hwart går du? Jesus swarade honom: Dit jag går kan du nu icke följa mig, men framdeles skall du följa mig.
37 Petrus sade till honom: Herre, hwarföre kan jag icke nu följa dig? Mitt lif skall jag låta för dig.
38 Jesus swarade honom: Skall du låta ditt lif för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du tre gånger har förnekat mig. Matt. 26: 34. Mark. 14: 30. Luk. 22: 34.
14 Kapitlet.
Jesu afsked till sina lärjungar före sitt sista lidande.Edert hjerta ware icke oroligt. Tron på Gud och tron på mig.
Mot den oro, som i deras hjertan uppkom af ordet om Jesu bortgång, skulle de sätta en fast tro. ”Tron på Gud och tron på mig.” Deras israelitiska tro skall ifrån nu också wara en kristelig tro. Ju närmare Jesus är sin bortgång ifrån dem, desto tydligare låter han dem fatta, att han är sann Gud med Fadren. Deras gamla förtröstan på Gud skall derföre likasom uppfriskas genom tron på Jesus. En tid skulle komma, då de icke skulle se Jesus; desto fastare skulle de tro på honom, och i denna tro skulle de finna så mycket större tröst mot oron och bedröfwelsen öfwer hans bortgång, som han just gick till Fadren för deras skull.
2 I min Faders hus äro många boningar; om så icke wore, skulle jag hafwa sagt eder det; jag går bort för att bereda eder rum.
Fadrens hus står öppet för barnen, som tro på enfödde Sonen. Der äro många boningar, redan från begynnelsen, för änglarna, för de trogna förfäderna, och för så många, som efterfölja Jesus, förelöparen, som gått att bereda dem rum. Lärjungarne skulle derföre desto fastare i sina hjertan lemna runt för tron på honom, som beredde dem rum i Fadrens hus.
3 Och när jag har gått bort och berett eder rum, skall jag komma tillbaka och taga eder till mig, på det att hwarest jag är, der skolen ock I wara. Joh. 12: 26. 17: 24.
4 Och hwart jag går, weten I, och wägen weten I.
Weten I. De wisste det af talet, som Jesus förut sagt dem, ehuru deras wetande i denna del War långt ifrån så klart, som det bort wara. De wisste det, men deras kunskap härom war ännu dunkel och låg liksom i linda. Med dessa ord, i hwilka Jesus tillerkänner sina trogna mer än de sjelfwe mena, ger han dem anledning att widare fråga, på det att deras dunkla kännedom om hans bortgång måtte bringas till klarhet.
_284.jpg&oldid=347772){kind=link}