| 282 | Saligheten att älska Jesus. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 14. |
honom, i hans werkningar, dem hon med oförstånd och köttsligt sinne bedömer, icke heller känner honom såsom den han är, hwadan hon icke heller beder om honom. Den syndiga werIden will fatta allt på ett sinligt sätt; men då hon just saknar trons sinne, hwarmed det öfwersinliga skall fattas, så ser hon icke heller Guds Ande, och kan icke känna honom, icke bedja om honom och följaktligen icke undfå honom i sitt inre.
18 Jag skall icke lemna eder faderlöse, jag skall komma till eder.
Komma strax efter min uppståndelse, icke blott under de fyrtio dagarna, utan sedan genom den Helige Ande, för att wara alltid närwarande! Matt. 28: 20.
19 Ännu en liten tid, och werlden ser mig icke mer, men I sen mig, ty jag lefwer, och I skolen lefwa.
Jag lefwer, och I skolen lefwa; detta blifwer liksom den helsning, hwarmed Jesus i sin uppståndelse möter sina trogna: Jag lefwer, döden är i min död besegrad; jag lefwer, och rättfärdigheten är wunnen; jag lefwer, och det till eder frälsning och salighet; och I skolen lefwa, ty I hafwen genom tron syndarnas förlåtelse och rättfärdigheten, som jag förwärfwat; ty I ären af min Ande lefwandegjorde, ty I skolen af mig till ewigt lif uppehållas. Jesus talar i sin allwetande segerwisshet, såsom om han redan fullbordat återlösningen och stått upp ifrån de döda.
20 På den dagen skolen I förstå, att jag är i min Fader, och I i mig, och jag i eder.
21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig skall warda älskad af min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.
22 Judas, icke Iskariot, sade till honom: Herre, hwaraf kommer det, att du ämnar uppenbara dig för oss och icke för werlden?
Judas, icke Iskariot, utan Lebbeus eller Taddeus (Matt. 10: 3). Hwaraf kommer det, egentligen ”hwad har skett hwad är på färde, att m. m. Judas tänkte således ännu på en yttre uppenbarelse af Jesu härliga rike. Men huru denna skulle kunna ske, så att den blef fördold för werlden och blott känd för Jesu lärjungar, kunde han icke fatta. I sitt swar (v. 23 följ.), wisar då Herren både hwad skilnad der är mellan dem och werlden, och hwari den uppenbarelse, han talat om, består, nemligen att den icke ar en yttre, utan en inre uppenbarelse.
23 Jesus swarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord, och min Fader skall älska honom, och wi skola komma till honom och taga wår boning hos honom. Joh. 15: 10.
Kärleken till Jesus och hållandet af hans ord är Jesu lärjungars förnämsta kännetecken. Det är ock orsaken, att Jesus skall uppenbara sig för dem. Denna uppenbarelse är helt och hållet en inre, i deras hjertan. Älskande Jesus, blifwa de omfattade af Fadrens kärlek. Hållande hans ord, blifwa de en boning för den treenige Guden. ”Wi (jag och Fadren) skola komma till honom, och taga wår boning hos honom”, nemligen i den Helige Ande. I Fadrens himmelska hus äro många boningar, v. 2. Men kyrkan är ock Herrens hus på jorden. I hwarje troende medlem af detta hus, således i hwarje rätt Jesu lärjunge, gör Gud sig en andelig boning, ett tempel, en andelig stiftshydda, likasom han fordom hade sin synliga boning bland Israel. Grunden dertill, se Joh. 1: 14. Så många troende menniskor alltså som det finnes på jorden, lika många Guds boningar finnas, hwilka äro afbilder af boningarna i Fadrens hus. Dertill beredas de genom den Helige Ande, som werkar med ordet, så att Fadren och Sonen desslikes hos dem blifwa boende. Det är således en Jesu uppenbarelse hos och uti dem, icke utom dem, såsom den frågande Judas hade förestält sig.
24 Den som icke älskar mig, håller icke mina ord; och det ord, som I hören, är icke mitt, utan Fadrens, som har sändt mig.
Första delen af denna vers innehåller kännetecknen på werlden och orsaken, hwarföre Jesus icke kan uppenbara sig för werlden. Ty hos en werldsmenniska kan hwarken han eller Fadren blifwa boende, just derföre att hon icke älskar Jesus, hwilket hon wisar dermed, att hon icke håller Jesu ord, med hwilka den Helige Ande skulle kunna finna en ingång till hennes hjerta. Här heter det mina ord, när fråga är om de otrogna, som ej betrakta Jesu ord såsom ett helt, utan splittra och sönderstycka det; då det deremot i v. 23 heter mitt ord, ty det är fråga om Jesu trogna, som betrakta hans ord såsom ett sammanhängande helt, såsom en gyllene kedja, i hwilken de beskåda hwarje länk med odelad wördnad, kärlek och lydnad. Hwarföre ock Jesus nu åter, när han talar till sina lärjungar och med afseende på dem, icke säger ”de ord”, utan det ord, som I hören.
25 Detta har jag talat till eder, medan jag har warit qwar hos eder.
26 Men Hugswalaren, den Helige Ande, hwilken Fadren skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder allt hwad jag har sagt eder. Luk. 24: 49. Joh. 15: 26. 16: 7.
Den Helige Ande således af Fadren i Jesu namn, d. ä. för Jesu förtjensts skull och på hans förbön. Och han skall såsom hugswalaren, förespråkaren, biträdaren dels lära dem allting, som ännu återstod, som Jesus ännu icke kunde säga dem, af den orsak, som står i kap. 16: 12, dels påminna dem allt, det Jesus redan sagt, men som de ännu icke klart insett och fattat; derom skall han påminna eller erinra dem, d. w. s. göra för deras inre klart, hwad
_286.jpg&oldid=347776){kind=link}