| Förföljelse för Jesu skull. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 15, 16. | 285 |
på denna benämning, som här. Dessutom är det hos Johannes i detta kapitel första gången, som namnet wänner förekommer. Det är här likasom ett nytt namn för lärjungarne. Wisserligen äro de alltid både tjenare och wänner, men den senare benämningen är den öfwerwägande, den företrädeswis anwända, sedan de inträdt i den förtroligare gemenskapen med Herren. Tjenare äro de, men icke mer i detta ords skarpa motsats mot benämningen wänner, utan i den mening, i hwilken tjenare och wän blifwa ett och samma. ”De, som äro obekanta med huru Gud är emot dem sinnad, de hafwa en träldomsande och äro tjenare i den mening, som utesluter wänskapsförhållandet. Men de, för hwilka Guds faderliga hjerta är bekant, de äro barn och wänner.”
16 I hafwen icke utkorat mig, utan jag har utkorat eder, och jag har bestämt eder, att I skolen gå åstad och bära frukt, och att eder frukt skall förblifwa; på det att hwad helst I bedjen Fadren i mitt namn, det skall han gifwa eder. Matt. 28: 19.
Härmed förebygges allt missförstånd af det förtroliga namnet wänner. Det namnet grundar sig icke på en ursprunglig likhet mellan Jesus och dem, så som om det lika så wäl hade hos dem kunnat börja. De hade icke utkorat honom till mästare och wän, utan det är han, som af fritt förbarmande utkorat eller utwalt dem till lärjungar och wänner, så att i denna utkorelse har deras kärlek sin grund. Talet återgår till den liknelse, hwarmed kapitlet börjat. Likasom icke först grenen och sedan winträdets stam är för handen, utan twärtom, så hafwa icke lärjungarne utwalt honom, utan han dem, och bestämt, eller egentligen ”satt” dem att bära frukt. Herren har genom sin utkorande kärlek satt de sina till det de äro, såsom winträdet sätter gren wid gren genom sin inneboende lifskraft. Att I skolen gå åstad, ”fortgå”, d. ä. utbreda eder, wäxa till, och bära frukt mer och mer; på det m. m. Wilkoret för en sådan tillwäxt och ett sådant fruktbärande är bönen i Jesu namn. Då gifwer Fadren den kraft och wälsignelse, som åstundas. Äro de trogne således Jesu wänner, så äro de det såsom helt beroende af honom och hans utkorelse. De skola dock gå och bära frukt, för att dermed prisa hans namn och tjena hans rike, och således, fastän de äro hedrade med namnet wänner, tillika bewisa sig såsom hans tjenare.
17 Detta bjuder jag eder, att I älsken hwarandra.
18 Om werlden hatar eder, så weten, att hon har hatat mig förr än eder.
19 Woren I af werlden, så älskade werlden sitt eget; men emedan I icke ären af werlden, utan jag har utkorat eder ur werlden, derföre hatar werlden eder. 1 Joh. 4: 5 f.
20 Kommen ihåg det ord, som jag har sagt eder: en tjenare är icke för mer än hans herre. Hafwa de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafwa de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert. Matt. 10: 24. Luk. 6: 40. Joh. 13: 16.
21 Men allt detta skola de göra eder för mitt namns skull, ty de känna icke den som har sändt mig. Matt. 24: 9. Joh. 16: 3.
22 Hade jag icke kommit och talat till dem, då hade de icke synd; men nu hafwa de ingen ursäkt för sin synd. Joh. 9: 41.
Så hade de icke synd, så hade de icke försyndat sig med otro och hat.
23 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
24 Hade jag icke gjort sådana gerningar bland dem, som ingen annan har gjort, så hade de icke synd; men nu hafwa de sett det och dock hatat både mig och min Fader.
25 Men detta har skett, på det att det ord skulle fullbordas, som är skrifwet i deras lag: ”De hafwa hatat mig utan sak”. Ps. 35: 19. 69: 5.
I deras lag. Se kap. 10: 34.
26 Men när Hugswalaren kommer, hwilken jag skall sända eder ifrån Fadren. sanningens Ande, som utgår ifrån Fadren, han skall bära wittnesbörd om mig. Luk. 24: 49. Joh. 14: 26. 16: 7.
Wittnesbörd mot werldens otro och hat.
27 Men I bären ock wittnesbörd; ty I hafwen warit med mig från begynnelsen. Ap. G. 1: 21. 5: 32.
16 Kapitlet.
Jesus slutar sitt afskedstal till lärjungarne.Detta har jag talat till eder, på det att I icke mån taga anstöt.
Taga anstöt, stöta sig på werldens hat, genom förundran deröfwer bringas ur sin trosfattning.
2 De skola utesluta eder från synagogorna, ja, en tid kommer, då hwar och en som dräper eder skall mena sig göra Gud en tjenst.
Se Joh. 9: 22; 12: 42. Matt. 24: 9. Ap. G. 8: 1 m. fl. Då till och med hwar och en som dräper eder skall mena sig och anses af andra sina likar göra Gud en behaglig offer-tjenst. De menniskor, som icke hafwa sann tro, bygga sin gudstjenst på förwända meningar. Icke blott Apostlagerningarne, utan hela kyrkohistorien är full af bewis derpå, att blinda munkristna menat sig göra Gud en tjenst med sanna kristnas förföljande, allt intill döden.
_289.jpg&oldid=347782){kind=link}