| 290 | Jesu öfwerstepresterliga förbön. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 17. |
Dessa äro i werlden, den mot Guds rike fiendtliga; således äro de i stora faror.
12 När jag war med dem i werlden, bewarade jag dem i ditt namn; jag wårdade dem som du har gifwit mig, och ingen af dem blef förlorad, utom det förlorade barnet, på det att skriften skulle fullbordas. Ps. 109: 8. Joh. 18: 9.
Det förlorade barnet, egentligen ”förderfwets son”, som sjelf störtat sig genom sin egen skuld i förderfwet, Ap. G. 1: 25. Jemför 2 Tess. 2: 3 om antikrist, till hwilken Judas war en förelöpare. Hwad det förlorade barnet gjorde genom missbruket af sin frihet, oaktadt alla Jesu warningar och förmaningar, det hade Gud förutsett, det hade ock blifwit betecknadt i skriften (Ps. 109: 8); och denna skrift kunde derföre lika litet som något annat Guds ord blifwa utan fullbordan. Huru stor wigt det ligger på skriften, se wi wäl i synnerhet deraf, att Kristus beropar sig derpå, äfwen när han i bönen har med sin Fader allena att göra.
13 Men nu kommer jag till dig och talar detta i werlden, på det att de må hafwa min glädje fullkomnad i sig.
”D. ä: att de genom ordet, fattadt med öronen och bewaradt i hjertat, må blifwa tröstade och gladeligen kunna trotsa derpå och säga: Se, det har min Herre Kristus sagt, så troget och hjertligt har han bedit för mig, det har jag hört af hans mun eller förnummit det af dem, som hört det af honom eller af honom äro sända. Det kallar han en rättskaffens eller fullkomlig glädje, och kallas med skäl hans glädje eller en glädje af honom; ty det är ingen werldslig eller yttre glädje, utan en rätt hemlig eller förborgad glädje; dertill hörer, att man af hela hjertat håller sig till ordet; der finna wi alltid fröjd och tröst, för att blifwa ju längre, desto gladare.” L.
14 Jag har gifwit dem ditt ord, och werlden har hatat dem, emedan de icke äro af werlden, såsom jag icke är af werlden.
Werlden har hatat dem. Derföre äro de i sådant behof af gudomligt beskydd.
15 Icke beder jag, att du skall taga dem bort ifrån werlden, utan att du skall bewara dem från det onda.
Jesus beder icke, att Fadren skall taga dem strax bort ifrån werlden. Ordet werld står här i en annan betydelse än i föregående vers, nemligen i samma betydelse som wi säga gå all werldens wäg. Lärjungarne skulle werka en tid i werlden. Men deras wistande i werlden war förbundet med många faror. Derföre bilder Jesus, att de måtte förwaras från det onda, d. ä. från den onde, i hwilken den köttsliga werlden ligger, 1 Joh. 4: 4; kap. 5: 19, och från allt det onda, som han genom werlden stämplar mot de trogna.
16 De äro icke af werlden, såsom jag icke är af werlden.
17 Helga dem i sanning; ditt ord är sanning.
Helga dem, håll dem från allt inflytande af werldens lögn afsöndrade, i din sanning, så att de helt och hållet förblifwa dig tillegnade; ditt ord är sanning: så att ju mer Guds heliga ord blifwer anwändt och förwaradt i hjertat, desto mer blifwa de genomträngda af och helgade i sanningen.
18 Såsom du har sändt mig i werlden, så har ock jag sändt dem i werlden.
19 Och jag helgar mig sjelf för dem, på det att ock de må wara helgade i sanning.
Jesus har helgat sig sjelf för dem, i det han afsöndrat och inwigt sig åt Fadrens wilja till ett offer för deras synder. Så blifwa ock Jesu trogna afsöndrade till ett Gud behagligt offer, i det de låta helga sig i sanning. Och just på det att detta skulle kunna ske, har Jesus helgat sig för dem.
20 Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord skola tro på mig;
21 på det att alla må wara ett, såsom du, Fader, i mig och jag i dig, att ock de må wara ett i oss, på det att werlden må tro, att du har sändt mig. Joh. 10: 38. 14: 10.
22 Och jag har gifwit dem den härlighet, som du har gifwit mig, på det att de må wara ett, såsom wi äro ett;
23 jag i dem och du i mig, att de må wara fullkomnade till ett, och att werlden må förstå, att du har sändt mig och älskat dem, såsom du har älskat mig. 1 Joh. 1: 3. 3: 24.
Fullkomnade till ett, fulländade till enhet.
24 Fader, jag will, att hwarest jag är, der skola ock de wara med mig, hwilka du har gifwit mig, på det att de må se min härlighet, som du har gifwit mig; ty du har älskat mig före werldens grundläggning. Joh. 12: 26. 14: 3.
Den ewiga kärleken will ewig förening med de älskade i meddelad härlighet. Kärleken will meddela sitt högsta, sitt allt! Kol. 3: 3, 4.
25 Rättfärdige Fader, werlden har icke känt dig, men jag har känt dig, och dessa hafwa känt, att du har sändt mig.
”Hwarföre börjar han först här till slut att prisa Fadren med en sådan titel (rättfärdige)? Han har i sitt hjerta brunnit för denna stunden och sett tillbaka på werlden, som slätt icke will höra eller lida hans ord; så att hon måste prisa och säga: Du är ju en rättfärdig Gud, att du gör wäl och rätt, att du gör en sådan åtskilnad mellan dem, som äro af werlden, och dem, som du har gifwit mig,” L.
_294.jpg&oldid=347792){kind=link}