| Kristus i örtagården. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 17, 18. | 291 |
26 Och jag har kungjort dem ditt namn, och jag skall kungöra det, på det att den kärlek, hwarmed du har älskat mig, må wara i dem, och jag i dem.
Det sista och högsta är: Kristus i oss, härlighetens hopp. Med bön och förbön slutade Herren sitt embete och werk bland sina lärjungar, och dermed begynte han ock sitt stora försoningswerk på oljeberget, likasom den levitiske öfwersteprestens tunga werk på stora försoningsdagen begynte med rökwerk, 3 Mos. 16: 12, 13.
18 Kapitlet.
Jesus förrådes, gripes, förhöres inför öfwerstepresterna, förnekas af Petrus, förhöres af Pilatus.När Jesus hade sagt detta, gick han ut med sina lärjungar öfwer bäcken Kidron, och der war en örtagård, i hwilken han gick in och hans lärjungar. Matt. 26: 36. Mark. 14: 32. Luk. 22: 39.
En örtagård, wid namn Getsemane, på westra sluttningen af oljeberget, midt emot staden.
2 Men äfwen Judas, som förrådde honom, kände detta ställe, ty Jesus hade ofta der kommit tillsamman med sina lärjungar.
3 Derföre tog Judas med sig krigsskaran och några af öfwerstepresternas och fariseernas tjenare och kom dit med bloss och lampor och wapen. Matt. 26: 47 f. Mark. 14: 43 f. Luk. 22: 47 f.
Krigsskaran, af romerska krigsmän. En sådan trupp fans nemligen förlagd i borgen Antonia, nära templet, för att hålla det tygellösa folket i ordning, som i otalig mängd wid högtiden tillströmmade. En del af denna skara anwändes nu mot Jesus. Öfwerstepresten, som bestyrt derom, fruktade nemligen ett motstånd från Jesu eller hans anhängares sida.
4 Då nu Jesus wisste allt hwad som skulle wederfaras honom, gick han ut och sade till dem: Hwem söken I?
5 De swarade honom: Jesus från Nasaret. Jesus sade till dem: Det är jag. Och äfwen Judas, som förrådde honom, stod ibland dem.
6 När han nu sade till dem: det är jag, drogo de sig tillbaka och föllo till marken.
7 Då frågade han dem åter: Hwem söken I? Och de sade: Jesus från Nasaret
Wid det wilda anfallet aktade de icke en så wäldig tillrättawisning, som de fått. Jer. 5: 3 ”När han med ett ord kan nedstöta de harneskklädda och bewäpnade, hwad hade han icke kunnat göra, om han hade welat bruka handen? Det är som om han skulle säga: Om jag icke wille göra det, eller willigt och gerna lida, så skullen I låta mig wara ofängslad och obunden. Derföre skall man här se på hans hjerta, huru lydigt han öfwerlemnar sig åt Fadren, och huru wänligt åt oss.” L.
8 Jesus swarade: Jag sade eder, att det är jag. Söken I nu mig, så låten dessa gå;
9 på det att det ord skulle fullbordas, som han hade sagt: Af dem du har gifwit mig förlorade jag ingen. Joh. 17: 12.
Af dessa Jesu ord war således äfwen denna lärjungarnes räddning från stor lekamlig fara en uppfyllelse, en början till bönhörelse af Jesu öfwerstepresterliga förbön.
10 Simon Petrus, som hade ett swärd, drog då ut det och slog öfwersteprestens tjenare och afhögg hans högra öra. Och tjenarens namn war Malkus.
Märkwärdigt är att Petrus hwarken genast eller sedan i öfwersteprestens palats greps och stäldes till rätta för sitt anfall. Det bewisar, att Jesu fängslande war ett laglöst och uppenbart wåld, och att de judiska myndigheterna hemligen måste erkänna detta; ty annars skulle de nog med stränghet hafwa beifrat Petri djerfwa tilltag.
11 Då sade Jesus till Petrus: Stick swärdet i skidan; den kalk, som min Fader har gifwit mig, skall jag icke dricka den?
Den kalk, lidandeskalken, som Jesus mottagit i Getsemane.
12 Då grepo krigsskaran och befälhafwaren och Judarnes tjenare Jesus och bundo honom Matt. 26: 57 f. Mark. 14: 53 f. Luk. 22: 54 f.
Befälhafwaren, enligt grundtextens ord egentligen befälhafware öfwer tusen man.
13 och förde honom bort, först till Hannas, ty han war swärfar till Kaifas, som war öfwersteprest det året.
Det året. Jemför kap. 11: 49, anmärkning.
14 Och Kaifas war den, som hade gifwit Judarne det rådet, att det war nyttigt, att en menniska dog för folket Joh. 11: 49 f.
15 Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde Jesus. Men denne lärjunge war bekant med öfwerstepresten och gick med Jesus in i öfwersteprestens palats.
En annan lärjunge, sannolikt Johannes. — Palats, se Matt. 26: 58.
16 Och Petrus stod utanför wid porten. Då gick den andre lärjungen, som war bekant med öfwerstepresten, ut och talade med portwakterskan och förde Petrus in.
17 Då sade tjensteqwinnan, som waktade porten, till Petrus: Icke är wäl
_295.jpg&oldid=347794){kind=link}