| Det är fullkomnadt. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 19. | 295 |
fullbordas, som säger: ”De hafwa skiftat mina kläder mellan sig och kastat lott om min klädnad”. Och detta gjorde nu krigsmännen. Ps. 22: 19.
25 Men wid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas’ hustru, och Maria Magdalena.
26 När nu Jesus fick se sin moder och bredwid denne den lärjunge, som han älskade, sade han till sin moder: Qwinna, se din son!
Se, din son (neml. Johannes) i mitt ställe.
27 Sedan sade han till lärjungen: Se, din moder! Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
Se, din moder, hwilken du, liksom jag hittills, skall taga dig an. Så har Jesus, i dessa testamentsord åt modren och Johannes, på korset lemnat ett rätt exempel på den sanna kärleken till efterlefwande anhöriga och wänner.
28 Derefter, emedan Jesus wisste, att allt redan war fullkomnadt, sade han, på det att skriften skulle fullbordas: Jag törstar. Ps. 69: 22.
Detta war det femte af Jesu s. k. sju ord på korset. Det följde näst efter ropet: Min Gud, min Gud, hwarföre har du öfwergifwit mig? Det war ock en stor likhet mellan de lidanden, som genom dessa, det fjerde och femte ordet, uttryckas. Den brännande törsten är det förskräckligaste af alla jordiska qwal. Denna törst war den swåra kroppsliga känsla, som motswarade Jesu andeliga öfwergifwenhet af Gud och således af all gudomlig tröst. Äfwen törstelidandet war om wår frälsare i skriften (Ps. 69: 22, jemför Ps. 22: 16) förutsagdt. Äfwen denna skrift skulle nu gå i fullbordan. Ännu törstar Herren Jesus efter menniskors själar, och hans hjerta är fullt af längtande, törstande kärlek och brinnande barmhertighet. Os. 11: 8.
29 Och der stod ett käril, fullt af ättika, och de fylde en swamp med ättika och satte den på en isopstängel och förbe den till hans mun. Matt. 27: 48.
Ättika, eller det sämsta slaget af surt win, war hos de lägre stånden bland Judarna, och äfwen hos de romerska soldaterna, den wanliga drycken. Isop, en wäxt som i Palestina blifwer halfannan fot hög.
30 Då nu Jesus hade tagit ättikan, sade han: Det är fullkomnadt, och böjde ned hufwudet och gaf upp andan.
Det är fullkomnadt! Återlösningens stora ord — det, allt det, som Jesus war kommen i werlden att fullgöra, war nu fullkomnadt, så att intet återstod eller återstår af det, som hörde till att förwärfwa åt menniskorna den genom synden stängda tillgången till Gud.
31 På det att nu kropparna icke skulle blifwa qwar på korset öfwer sabbaten, emedan det war tillredelsedag, och den sabbatsdagen war stor, bådo Judarna Pilatus, att deras ben måtte sönderslås och kropparna borttagas.
Romarne plägade låta de korsfäste hänga, tills de woro förmultnade eller uppätna af roffoglar. Men enligt 5 Mos. 21: 22, 23 fick den upphängdes kropp icke qwarblifwa på trä öfwer natten. Denna lag war nu för Judarne desto wigtigare att få uppfyld, som den stora sabbaten gick in. En dubbel anledning hade alltså deras begäran hos Pilatus. De bådo, att de korsfästes ben skulle sönderslås. Sådant plägade ofta ske med en klubba. Derigenom blefwo den döendes qwal grufligt förökade, och det war wäl blott sällan korsfästelsestraffet dödade så hastigt, som Jesu död följde.
32 Då kommo krigsmännen och sönderslogo benen både på den förste och på den andre, som war korsfäst med honom.
33 Men när de kommo till Jesus och sågo honom redan wara död, slogo de icke sönder hans ben,
34 men en af krigsmännen stack upp hans sida med ett spjut, och strax gick der ut blod och watten.
Endast werkligen döda fingo nedtagas af korset. För att nu förwissa sig om Jesu död, företogo de det wanliga dödsprofwet. Spjutstynget hade warit tillräckligt att gifwa döden. Men till bewis att Jesus redan war död, utgick strax blod och watten, som sannolikt kom från den af spjutet träffade hjertgropen. Äfwen häri se wi ett nådesunder af Guds kärlek och wishet. Jemför 1 Joh. 5: 6. Spjutet gjorde ett så bredt sår, att handen kunde inläggas deruti.
35 Och den som har sett detta har wittnat derom, och hans wittnesbörd är sant, och han wet, att han säger sant, på det att ock I skolen tro.
Den, Johannes, åsyna wittne till allt detta.
36 Ty detta skedde, på det att skriften skulle fullbordas: ”Intet ben skall sönderslås på honom”. 2 Mos. 12: 46. 4 Mos. 9: 12.
Likasom ej heller något ben fick sönderslås på påskalammet, som förebildade Kristus. Jemför Ps. 34: 21.
37 Och åter säger en annan skrift: ”De skola se upp till den som de hafwa stungit”. Sak. 12: 10.
38 Men Josef från Arimatea, som war en Jesu lärjunge, fastän i hemlighet, af fruktan för Judarne, bad derefter Pilatus att få taga Jesu kropp, och PilatuS tillstadde det. Alltså gick han och tog Jesu kropp. Matt. 27: 57 f. Mark. 15: 42 f. Luk. 23: 50 f. Joh. 12: 42.
39 Äfwen Nikodemus, som första
_299.jpg&oldid=347801){kind=link}