Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 304.jpg

Apostlagerningarna.

Inledning.

Apostlagerningarna är en af de allra wigtigaste delarne af Guds rikes historia; den wisar oss, huru efter Jesu himmelsfärd hans löfte om den Helige Andes utgjutelse gick i fullbordan, huru församlingen således blef grundad, och huru Kristus sjelf, genom sin Ande, i församlingen war närwarande. Under det den förklarade medlaren såsom Menniskoson, såsom wårt kött och blod, såsom en af wårt slägte, Joh. 1: 14, är upphöjd på Fadrens högra hand, såsom wår öfwersteprest och konung, är församlingen hans andeliga kropp här på jorden och tillwäxer och beredes allt mer och mer att förklaras och förhärligas med honom. Det war han, som genom apostlarne werkade och fortsatte det stora nådens werk, som war grundlagdt genom hans försoningsdöd, uppståndelse och himmelsfärd. Allt det, som berättas i Apostlagerningarna från början till slut, bewisar, att kyrkans sak är Kristi egen sak, att förföljelse emot församlingen är förföljelse emot honom sjelf, att de trogna måste genom mycken bedröfwelse ingå i Guds rike, likasom han sjelf gått genom lidande och död till seger och härlighet. Denna skrift är en härlig församlingsspegel, som wisar, huru de enskilda medlemmarne skola wara beskaffade så wäl i tron som i lefwernet, och tillika huru församlingen i det hela måste wara beskaffad och inrättad.

Det är evangelisten Lukas, som har skrifwit Apostlagerningarna, och denna skrift kan anses såsom en fortsättning af hans evangelium, ty det är Jesu gerningar och underwerk genom apostlarne och i den första församlingen, som wi här lära känna. Lukas war aposteln Pauli följeslagare och medarbetare, och det anses sannolikt, att han skrifwit denna bok wid slutet af Pauli twå-åriga fångenskap i Rom omkring år 63 efter Kristi födelse. Denna bok omfattar således en tidrymd af ungefär 29 år. Men i sjelfwa werket omfattar den allt det wäsendtliga af Kristi rikes plantering, strider, seger och fulländning på jorden ända till tidens slut. I samma mån som Kristi Ande härefter blifwer mera och mera rådande i församlingen, skall också kyrkan antaga den gestalt och prägel, som den fått i den apostoliska tiden, och som wi just i denna bok allra mest lära känna. De första kristna wärderade denna bok mycket högt, och den förelästes alltid i deras offentliga sammankomster emellan påsk och pingst. Det hela af denna bok bewisar sanningen af Jesu stora löfte: Se, jag är med eder alla dagar intill werldens ande.

1 Kapitlet.

Jesu himmelsfärd. Mattias’ wal till apostel.

I min förra berättelse har jag talat, min gode Teofilus, om allt hwad Jesus begynte både göra och lära,

2 ända till den dagen, då han wardt upptagen, sedan han genom den Helige Ande hade gifwit uppdrag åt de apostlar, som han hade utwalt, Matt. 28: 19 f. Mark. 16: 15.

3 och för hvilka han äfwen, efter sitt lidande, genom många bewis framstälde sig lefwande, då han under fyratio dagar lät se sig af dem och talade om det som hör till Guds rike. 2 Kor. 15: 6.

Med de orden: I min förra berättelse o. s. w., v. 1, syftar aposteln på det evangelium han hade skrifwit, hwaraf han här i korthet nämner hufwudsumman. Det, som Jesus gjorde och lärde, medan han war i synlig måtto på jorden, war blott begynnelsen af hans tal och gerningar, hwilka han nu i sitt trefaldiga embete i församlingen fortsätter. Det ordet allt, v. 1, betyder allt det till Guds rikes fulländning och salighetens kunskap nödwändiga, Se Joh. 21: 5. Apostlarne hade af Jesus blifwit utwalde genom den Helige Ande. Den befallning, han gaf sina apostlar före sin himmelsfärd, står skrifwen i Matt. 28: 18–20. Mark. 16: 15, 16. Luk. 24: 49.