| Petrus predikar om Kristus. | Apostlagerningarna. | Kap. 3, 4. |
309 |
uppwäckt sin tjenare Jesus och sändt honom till att wälsigna eder, då hwar och en af eder omwänder sig från sin ondska. Ap. G. 13: 46.
I, som ären Abrahams säd och hören till det af Gud utwalda folk, med hwilket förbundet är upprättadt och i hwilket profeterna uppträdt, och slutligen Messias sjelf lefwat, dött och blifwit uppwäckt. I bören nu, framför alla folk, omwända eder till Kristus, på det I mågen undfå den stora wälsignelsen, blifwa frälste från edra synder och delaktige af himmelriket. I Kristus är Guds löfte till Abraham fullbordadt, ty i Kristus, som är af Abrahams säd, efter den menskliga naturen, tillbjudes evangelii wälsignelse åt alla slägter på jorden, och de, som tro, blifwa salige.
4 Kapitlet.
Petrus och Johannes fängslas, förhöras, hotas. De troendes bön och endrägt.Men medan de talade till folket, uppträdde mot dem presterna och befälhafwaren öfwer tempelwakten och sadduceerna,
2 förtretade deröfwer, att de lärde folket och förkunnade i Jesus uppståndelsen från de döda.
3 Och de buro händer på dem och satte dem i häkte till följande dagen; ty det war redan afton.
Medan apostlarne ännu talade till folket, kommo dessa prester och befälhafwaren för den presterliga och levitiska tempelwakten. Emedan sadduceerna förnekade de dödas uppståndelse, så war läran om den uppståndne Kristus för dem ganska förhatlig. Presterna kunde wäl tåla läran om uppståndelsen, men icke att Jesus skulle wara uppstånden, hwilken de hade korsfäst; ty war han uppstånden, så hade de begått det förskräckliga brottet att korsfästa Messias. War han uppstånden, så war han ju också Messias och Guds Son, såsom han hade sagt. Så började nu den första förföljelsen för evangelii skull.
4 Men många af dem som hade hört ordet blefwo troende, och antalet af männen wardt omkring fem tusen.
Oaktadt detta starka motstånd från presterna och dem, som hade så stor magt i folket, kommo dock många till tron.
5 Och det begaf sig, att dagen derefter samlades deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem,
6 äfwen öfwerstepresten Hannas och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som woro af öfwerstepresterlig slägt. Luk. 3: 2. Joh. 18: 13.
7 Och de stälde dem fram inför sig och frågade dem: Af hwilken magt eller i hwilket namn hafwen I gjort detta?
Om Hannas och Kaifas, se Matt. 26: 57. Joh. 18: 13. Johannes war Hannas’ son, och Alexander war berömd för sina omätliga rikedomar och sina stora skänker till templet. De, som hörde till det höga rådet, woro antingen i slägtskap med öfwerstepresten eller eljest förnäma män. Af hwilken magt, se Matt. 21: 23. Det höga rådet kunde icke förneka det underwerk, som war gjordt!
8 Då sade Petrus, uppfyld med den Helige Ande, till dem: I folkets rådsherrar och äldste i Israel!
9 Då wi i dag för en wälgerning mot en sjukling inför rätta tillfrågas, hwarigenom denne har blifwit helbregda,
10 så ware det weterligt för eder alla och för hela Israels folk, att genom Jesu Kristi, Nasareens, namn, hwilken I hafwen korsfäst, och hwilken Gud har uppwäckt från de döda, genom honom står denne helbregda inför eder.
Så war nu Kristi löfte fullbordadt, Matt. 10: 19, 20, att den Helige Ande skulle lära dem, hwad de skulle tala. Hwilken skilnad emellan Petrus förut, då han i räddhåga förnekade Jesus, och Petrus nu, då han i helig frimodighet inför det höga rådet, som hade dömt Jesus till döden, just inför samma farliga domstol aflägger denna oförskräckta bekännelse om den korsfäste och uppståndne Kristus och om det underwerk, som war gjordt i hans namn och i hans kraft! Härmed bekände han öppet, att Jesus war Messias och Guds Son. Sannolikt hade den helbregdagjorde mannen äfwen warit häktad, för att nu stå till rätta tillika med apostlarna.
11 Han är den sten, som af eder såsom byggningsmän wardt förkastad, och som har blifwit en hörnsten; Ps. 118: 22 f. Es. 28: 16. Matt. 21: 42. Mark. 12: 10. Luk. 20: 17. Rom. 9: 33. 1 Petr. 2: 6.
Profetian, Es. 28: 16, och Jesu förutsägelse, Matt. 21: 42, war nu just genom dessa prester och rådsherrar fullbordad; de woro bebyggningsmän, som hade förkastat honom.
12 och i ingen annan är frälsningen, ty det är icke något annat namn under himmelen, bland menniskor gifwet, i hwilket wi skola blifwa frälsta. Matt. 1: 21.
Icke blott till sådan lekamlig helgbregdagörelse låg kraft i Jesu namn, utan han är läkare och helbregdagörare, frälsare och saliggörare för hela menniskan. Han frälsar ifrån synden och döden; han gifwer ewinnerligt lif. Ingen annan än han kan frälsa och saliggöra. Härmed uppmanar Petrus hela rådet till bättring och tro på Jesus, om de wille blifwa frälste. Så predikas för dem evangelium af de till anseendet ringa galileer, som de nu sutto och skulle döma.
13 Och när de sågo sådan frimodighet hos Petrus och Johannes och
_313.jpg&oldid=347829){kind=link}