| 318 | Stefani predikan. | Apostlagerningarna. | Kap. 7. |
med wåra fäder, och som undfick lefwande ord till att gifwa oss, 2 Mos. 19: 3 f.
Lefwande ord kallas här den lag, som blef gifwen genom Moses. Lagen är ett lefwande ord på det sätt, som står i 5 Mos. 32: 46, 47. Rom. 10: 5. 3 Mos. 18: 5. 20: 11. Dessutom war äfwen i Moses’ lag evangelium innehållet, såsom nödwändigt till lagens fullbordan och ewinnerligt lif. Med dessa ord om Moses och om lagen bewisar Stefanus, att han högt aktade Moses, såsom sänd af Gud, och lagen såsom af Gud gifwen, och således war den beskyllning falsk, som gjordes emot honom, kap. 6: 13, 14.
39 och hwilken wåra fäder icke wille blifwa lydige, utan stötte bort ifrån sig och wände sig med sina hjertan till Egypten,
40 sägande till Aron: ”Gör oss gudar, som kunna gå framför oss: ty wi weta icke hwad som har wederfarits denne Moses, som har fört oss ut ur Egyptens land.” 2 Mos. 32: 1 f.
Med ordet om fäderna will Stefanus wäcka Judarne till besinning att de begingo samma olydnad emot Messias, som deras fäder emot Moses. Om den gyllene kalfwen, se 2 Mos. 32: 1, 24.
41 Och de gjorde en kalf i de dagarna och framburo offer åt afgudabelätet och fröjdade sig öfwer sina händers werk. 2 Kor. 10: 7.
Såsom Israels folk i öknen offrade åt guldkalfwen och fröjdade sig åt sina händers werk, så gjorde nu desse Judar, som hade förkastat Messias och i det stället utwalde sina egna sjelfgjorda stadgar, och således bedrefwo afguderi med sina egna werk, ett inbilladt Messiasrike.
42 Då wände Gud sig bort och hängaf dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrifwet i profeternas bok: ”Icke framburen I wäl åt mig under fyratio år i öknen slagtoffer och andra offer, I af Israels hus?
Himmelens härskara, sol, måne och stjernor, med hwilka hedningarne bedrefwo afguderi. Stefanus anför här den bestraffning, hwarmed profeten Amos redan på sin tid sökt wäcka det affälliga folket till besinning och bättring.
43 I buren Moloks tält och eder gud Remfans stjerna, de bilder, som I haden gjort för att tillbedja dem. Och jag skall förflytta eder på andra sidan Babylon”. Am. 5: 25 f.
Då nu redan bland Israels folk i öknen war så mycket hemligt afguderi, att de hade ett tabernakel eller tält för Molok, som de buro med sig, såsom en motsats till Herrens tabernakel, och äfwen dyrkade Remsans stjerna eller planeten Saturnus, såsom tidens gud, så bewisade sig häruti en olydig och hårdnackad motsträfwighet mot Herrens lag och alla hans under, och denna obotfärdighet fortfor, oaktadt alla warningar genom Moses och profeterna, så att folket ändtligen blef bortfördt till Babylon. Härmed will nu Stefanus warna detta folk, att de icke måtte fortfara i sin motsträfwighet mot Kristus, som war högre än Moses, och derigenom ådraga sig en ännu swårare dom än deras fäder. Om den förskräckliga Moloksdyrkan, se 1 Kon. 11: 7. Jer. 32: 35.
44 Wittnesbördets tält war bland wåra fäder i öknen, såsom den som talade till Moses hade förordnat, att han skulle göra det efter den förebild, som han hade sett; 2 Mos. 25: 40. Ebr. 8: 5.
Se 2 Mos. 25: 40; kap. 26. Fastän fäderna hade wittnesbördets tält, wille de dock icke öfwergifwa Moloks tält. Afguderiet war, derigenom att de hade Herrens helgedom och hans lag, en så mycket större synd.
45 hwilket ock wåra fäder togo i arf och införde under Josua i det land, som de hedningar innehade, hwilka Gud bref undan för wåra fäder, ända till Davids dagar, Jos. 3: 14.
46 som fann nåd inför Gud och bad, att han måtte finna en boning åt Jakobs Gud. 2 Sam. 7: 2 f. Ps. 132: 4 f.
David bad, att han måtte få bygga ett tempel åt Herren i stället för det gamla tältet. Se 2 Sam. 7: 2–6. Ps. 89: 21.
47 Och Salomo byggde åt honom ett hus. 1 Kon. 6: 1 f.
48 Men icke bor den högste i det som är gjordt med händer, såsom profeten säger: 1 Kon. 8: 27. Es. 66: 1. Ap. G. 17: 24.
49 ”Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall. Hwad hus wiljen I bygga åt mig, säger Herren, eller hwilket är rummet för min hwila?
50 Har icke min hand gjort allt detta?”
David fick icke bygga templet, utan Salomo byggde det, men redan af Salomos bön och otaliga ställen i skriften kunde Judarne weta, att Gud icke till sin boning behöfwer något sådant tempel, som är bygdt med menniskohänder, se 1 Kon. 8: 27. 2 Krön. 6: 18, 33. Es. 66: 1. Det kunde således icke wara någon smädelse emot Gud, att efter Kristi ord förklara, att detta tempel skulle förstöras; ty om det gamla templet hade profeterna förkunnat detsamma, och dessa profetior hade blifwit fullbordade.
Härmed afbryter Stefanus sin framställning et gamla testamentets wigtigaste händelser; ty han såg nu, att deras förbittring och wrede började yttra sig häftigt; derföre gör han nu med ökad helig ifwer en kraftig tillämpning af dessa exempel, och wisar, att folket nu trädde i sina fäders fotspår.
51 I hårdnackade och oomskurne till
_322.jpg&oldid=347847){kind=link}