| SauIus förföljer de trogna. | Apostlagerningarna. | Kap. 9. | 323 |
qwinnor, skulle han föra dem bundna till Jerusalem. Ap. G. 22: 5 f. 26: 12 f.
Den wägen, d. ä. den bekännelsen. Saulus skaffade sig således af öfwerstepresten fullmagt att förfölja dem, som trodde på Kristus, och söka att utrota all tro på honom. Den gamla berömda staden Damaskus, som i lång tid hade warit hufwudstad i Syrien, war nu i Romarnes händer, men regerades af en lydkonung wid namn Aretas, se 2 Kor. 11: 32 (den är nu i Turkarnes händer).
3 Och när han under sin resa nalkades Damaskus, kringstrålade honom plötsligen ett sken från himmelen,
Detta skedde wid middagstiden, se kap. 22: 6, och det underbara skenet, som äfwen hans följeslagare sågo, öfwerträffande middagens glans, se kap. 26: 13. I detta sken uppenbarade sig Herren Jesus sjelf, likasom Upp. 1: 16.
4 och han föll ned till jorden och hörde en röst, som sade till honom: Saul, Saul, hwarföre förföljer du mig?
Hwilken outsäglig tröst för alla Jesu trogna i alla förföljelser och lidanden! Herren Jesus, som är på Guds Faders högra hand, förklarar icke blott, att han är deras förswarare, utan han står i deras ställe och anser dem såsom sin tillhörighet, så att de, som förfölja dem, förfölja honom sjelf; och fienderna hafwa icke att göra med swaga menniskor, utan med honom, den allsmägtige. — Enligt Pauli egen berättelse i Ap. G. 26: 14 tillade Herren till sin fråga till honom äfwen de orden: Dig är swårt att spjerna mot udden. Se derom Ap. G. 26: 14.
5 Och han sade: Hwem är du, Herre? Och Herren sade: Jag är Jesus, som du förföljer.
6 Men stå upp och gå in i staden, och det skall warda dig sagdt hwad du bör göra.
Nu war Sauli starka wilja bruten, och han gaf wika för Herrens mägtiga hand. Men nu skall det wisa sig, om han will lyda Jesu befallning och förödmjuka sig till att emottaga underwisning af en man, som i lärdom och anseende war honom så mycket underlägsen, just en af dem, som han nu welat förfölja.
7 Och de män, som reste med honom, stodo förstummade och hörde wäl rösten, men sågo ingen.
Sauli följeslagare sågo skenet, men icke personen; de hörda ljudet, men förstodo inga ord, och sålunda öfwerensstämmer detta med kap. 22: 9. Jemför Joh. 12: 28, 29.
8 Då reste sig Saulus upp från jorden; men då hans ögon öppnades, såg han intet, utan de togo honom wid handen och ledde honom in i Damaskus.
Se kap. 22: 11. Saulus, som sjelf wille leda andra, måste nu låta leda sig. Hans lekamliga blindhet är en träffande bild af den andeliga blindhet, i hwilken han hittills wandrat. ”Denna historia är helt och hållet ett exempel på kristlig bättring och rätt omwändelse. Det är det första, att man känner synden, såsom Kristus till den änden förskräcker Saulus från himmelen, att han icke skall fortfara i synden, utan afstå derifrån. Der nu sådan kännedom af synden är, der skall också följa, att man med Saulus föres till tro på evangelium att genom Kristus hoppas syndernas förlåtelse, som i dopet är oss tillsagd. Derefter lära wi att bekänna Kristi namn och för hwar och en prisa den nåd, som oss wederfaren är, och att äfwen föra andra till sådan kunskap, der är och kallas ett kristligt lefwerne”. L.
9 Och i tre dagar såg han icke och hwarken åt eller drack.
Under dessa wigtiga dagar föregick den stora striden i hans själ, hwarigenom han blef lös från lagen och från egenrättfärdigheten och sin egen falska wäg, så att han slutligen började bedja, v. 11, såsom en fattig, syndig menniska.
10 Och i Damaskus war en lärjunge, wid namn Ananias, och Herren sade till honom i en syn: Ananias! Och han sade: Se, här är jag, Herre!
11 Och Herren sade till honom: Stå upp och gå till den gatan, som kallas den raka, och sök i Judas’ hus en man, wid namn Saulus, från Tarsus; ty se, han beder.
Denna gata har ännu samma namn. Tarsus, hufwudstaden i Cilicien, hade af Antonius fått romersk borgarerätt. Den är nu i turkarnes händer och kallas Tarso.
12 Och han har i en syn sett en man, wid namn Ananias, komma in och lägga handen på honom, på det att han skulle få sin syn igen.
Saulus kände icke förut Ananias. Huru Herren styrer, att sanningens ljus blifwer meddeladt åt dem, som behöfwa och wilja emottaga det, är ofta underbart, såsom nu, att Ananias genom en uppenbarelse får anwisning att bära evangelii budskap till Saulus, och huru Saulus förberedes genom en syn att emottaga Ananias. Detta är ett märkwärdigt exempel på Guds styrelse i nådens rike.
13 Då swarade Ananias: Herre, jag har af många hört om denne man, huru mycket ondt han har gjort dina heliga i Jerusalem,
De, som lefwa i tron på Kristus, kallas heliga, derföre att de äro rättfärdiggjorde och helgade i Kristus.
14 och här har han fullmagt af öfwerstepresterna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.
15 Men Herren sade till honom: Gå; ty denne är mig ett utkoradt redskap till
_327.jpg&oldid=347857){kind=link}