| 326 | Petri syn. | Apostlagerningarna. | Kap. 10. |
3 Han såg tydligen i en syn, ungefär wid nionde timmen på dagen, en Guds ängel komma in till honom och säga till honom: Kornelius!
Icke uti en dröm, utan i ett waket tillstånd, med klart medwetande såg han, i en mans gestalt, en ängel i skinande kläder, v. 30.
4 Och han fäste ögonen på honom och wardt förfärad och sade: Hwad är det, Herre? Och denne sade till honom: Dina böner och dina almosor hafwa uppstigit till hågkomst inför Gud;
Här säges ingalunda, att Kornelius kunde blifwa frälst för sina böners och almosors skull, utan att dessa frukter af den förberedande nåden hade uppstigit liksom en rök af brännoffer, såsom en påminnelse, hwarmed Gud will liksom påminnas att tänka på den offrande med mera nåd. Att Kornelius troget anwände den nåd, han hade fått, gjorde honom beredd att emottaga det, som mera och större war: evangelii klara ljus och nådens fullhet i Kristus. ”Se, denne Kornelius är en hedning, oomskuren och utan lag, och hafwer likwäl den tillkommande Kristi tro, som lär honom goda gerningar, ändock han är en krigsman, och blef upplyft till tron på Kristus, som uppenbarad war.” L.
5 och sänd nu några män till Joppe och hemta Simon, som ock kallas Petrus.
6 Han gästar hos en wiss Simon, en garfware, som eger ett hus wid hafwet.
Emedan icke blott Kornelius sjelf, utan också hans husfolk med honom fruktade Gud, så skulle evangelii sändebud hemtas till detta hus, på det de alla måtte blifwa delaktige af det glada budskapet.
7 Och då ängeln, som talade med honom, hade gått bort, kallade han till sig twå af sina tjenare och en from krigsman af dem som ständigt woro hos honom
8 och förtäljde för dem alltsamman och sände dem till Joppe.
9 Men dagen derefter, medan dessa woro på wäg och nalkades staden, gick Petrus wid den sjette timmen upp på taket för att bedja.
Om taket, se kap. 1: 13. Den sjette timmen motswarar wår middagsstund.
10 Och han wardt hungrig och wille hafwa mat, och under det att de tillredde den, kom en hänryckning öfwer honom,
11 och han såg himmelen öppen och ett käril, likt en stor linneduk, komma ned, hwilket, bundet i fyra hörn, sänkte sig ned till jorden,
12 i hwilket woro alla fyrfota och krälande djur på jorden och himmelens foglar.
Hans själ blef försatt uti ett sådant innerligt och upplyft tillstånd, att alla hans kroppsliga sinnen hwilade, och själens öga öppnades för den wigtiga sanning, som skulle blifwa honom uppenbarad. Stundom har det behagat Gud att gifwa uppenbarelse medelst sådana syner, som med de lekamliga ögonen kunde skådas, och med ord, som de lekamliga öronen kunde höra; stundom hafwa uppenbarelsen blifwit gifna i drömmar, och stundom genom hänryckning eller en högre lyftning i själen, se Es. 6: 1. Hes. 1: 1. Den stora sammanbundna linneduken, som Petrus i denna syn såg nedkommande från himmelen, är en bild af Kristi kyrka, i hwilken menniskor af alla folk och slägter skola samlas från alla fyra wäderstrecken. I kyrkan skola upptagas icke blott alla de af Israels folk, som wilja omwända sig till Kristus, utan också en skara af folk, samlade från hedningarna, hwilka af Judarna ansågos såsom orena, och hwaraf de orena djuren i det gamla förbundet woro en sinnebildlig afmålning. Apostlarne hade ännu icke något rätt klart ljus derom att också hedningarne skulle upptagas i Kristi församling och blifwa medlemmar i Messias’ rike, utan att först genom omskärelse blifwa delaktige i löftena till Israel. Om Guds wilja och råd härutinnan blef nu Petrus underwisad genom denna syn.
13 Och en röst kom till honom: Stå upp, Petrus, slagta och ät!
Härmed wille Herren wisa Petrus, att evangelium skulle predikas för Judar och hedningar. Petrus war i denna stund lekamligen hungrig, men ännu större war hans hunger i hjertat efter Guds nåds mägtiga uppenbarelse till själars frälsning, och denna andeliga hunger och längtan skulle nu hos honom blifwa tillfredsstäld genom hedningars omwändelse.
14 Men Petrus sade: Ingalunda, Herre; ty aldrig har jag ätit något oheligt och orent.
Oheligt och orent betyder allt det, som i lagen war förbjudet att äta. Se 3 Mos. 11: 43–45.
15 Och åter kom en röst för andra gången till honom: Hwad Gud har renat må ej du anse oheligt.
Då befallningen blef gifwen angående det, som i linneduken war innehållet, så war allt detta af Herren sjelf förklaradt rent, och häruti låg för Petrus den betydelsen, att han icke längre skulle anse det olofligt att förkunna evangelium för hedningarna; ty de woro nu af Herren sjelf förklarade rene så till wida, att Kristus äfwen åt dem förwärfwat rättfärdighet och renhet, så att alla, som wille tro, skulle blifwa medlemmar i Kristi rike; ty skiljemuren mellan Judar och hedningar war nu nedbruten.
16 Och detta skedde tre gånger, och så wardt kärilet åter upptaget till himmelen.
Att det på Petrus skulle göra ett rätt kraftigt intryck och werka hos honom full wisshet,
_330.jpg&oldid=347863){kind=link}