| 328 | Petrus omwänder Kornelius. | Apostlagerningarna. | Kap. 10. |
Kornelius gjorde, innan han kom till tron på Kristus, se v. 2; men just det, att Herren sände Petrus till Kornelius, att för honom predika Kristi evangelium om den sanna rättfärdigheten, bewisar fullkomligt, att Kornelius behöfde till saligheten en helt annan rättfärdighet och fromhet, än han förut hade. Petri ord hafwa således följande mening: Nu förnimmer jag, att Gud icke utesluter någon ifrån himmelriket och ifrån delaktighet i Kristus, af hwad folk han än må wara. Nu ser jag, att Herren will frälsa icke blott Judar, utan också hedningar, och att i hwarje folk den, som fruktar Gud och öfwar rättfärdighet efter sitt samwetes ljus, genom den förekommande nåden, såsom Kornelius, v. 2, är täckelig eller wälkommen att ingå i Kristi kyrka, och blifwer icke förkastad, fastän han är en hedning. Den som lyder den förekommande nåden och will frukta Gud och söker rättfärdighet, och beder Gud om ljus och nåd, den blifwer också af Kristus antagen och genom tron delaktig af evangelii förmåner. Det ordet täckelig betyder således icke, att en dygdig hedning eller en dygdig namnkristen, som icke har någon sann tro på Kristus, skulle kunna utan Kristus inkomma i himmelen, utan att den, som blifwit angelägen om rättfärdighet, såsom Kornelius war, v. 2, den är för Herren så täckelig, så kär, så älskad af honom, att han sänder evangelii ljus till den själen, och om detta icke wore möjligt på annat sätt, så skulle han ännu anwända änglar såsom redskap dertill, såsom han skickade en ängel till Kornelius, för att gifwa honom anwisning på Petrus. Så kom evangelii rättfärdighet och salighet till detta hus.
36 I kännen det ordet, som han har sändt till Israels barn, bebådande frid genom Jesus Kristus, som är allas Herre,
37 det tal, som har utgått öfwer hela Judeen, begynnande från Galileen, efter den döpelse, som Johannes predikade, Luk. 4: 14.
38 om Jesus från Nasaret, huru Gud har smort honom med den Helige Ande och kraft, han som wandrade omkring och gjorde wäl och botade alla som woro öfwerwäldigade af djefwulen, ty Gud war med honom.
39 Och wi äro wittnen till allt hwad han har gjort både i Judarnes landsbygd och i Jerusalem; honom hafwa de ock upphängt på trä och dödat.
40 Denne har Gud uppwäckt på tredje dagen och låtit honom warda uppenbar, Ap. G. 2: 21, 32.
41 icke för allt folket, utan för oss, som i förwäg hafwa af Gud warit utwalde till wittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. Ap. G. 13: 31.
42 Och han bjöd oss predika för folket och betyga, att han är den af Gud bestämde domaren öfwer lefwande och döda. Ap.G. 17: 31. Rom. 14: 10. 2 Kor. 5: 10.
43 Honom bära alla profeterna wittnesbörd, att hwar och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn. Jer. 31: 34. Mik. 7: 18. Ap. G. 15: 9.
Aposteln förklarar i dessa verser ännu tydligare hwad han menar i v. 34, 35, nemligen att den som fruktar Gud och öfwar rättfärdighet, han är täckelig för Gud, så att Gud will göra honom delaktig i det ord eller tal, som han sändt till Israels barn, nemligen Kristi evangelium, hwilken är Herre både öfwer Judar och hedningar och allas återlösare och frälsare. Om denne Kristus talar nu Petrus utförligare med Kornelius och hans husfolk, och framställer för dem den frälsaren, som war utrustad med den Helige Ande och kraft utan mått, och som wandrade omkring och gjorde wäl o. s. w. Häraf skulle de nu fatta, att samme Kristus äfwen wille hjelpa dem och gifwa dem syndernas förlåtelse genom tron på hans namn. Kristi försoningsdöd och uppståndelse, hans upphöjelse i härligheten till en domare öfwer lefwande och döda, och hans saliggörande nåd äro de stora hufwudsaker af evangelium, som här af Petrus i korthet framställas, och af det, som nu följer, är också tydligt, att dessa hedningar med tro anammade detta salighetens ord. Då aposteln nu också uttryckligen säger, att hwar och en som tror på Herren Jesus, skall få syndernas förlåtelse genom hans namn, så är det också ganska klart, att Kornelius och hans husfolk ännu icke hade syndernas förlåtelse, ty be hade ännu icke kommit till tron på Jesus, så mycket mindre, som de ännu icke hört evangelium om syndernas förlåtelse i hans namn. Deras gudsfruktan och rättfärdighet och täckelighet, v. 35, kunde icke göra dem till något annat, än hwad de af naturen woro, nemligen wredens barn, som behöfde att frälsas genom evangelium.
44 Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem som hörde hans tal;
Så blef nu denna predikan beseglad genom den Helige Ande, som nu föll på dessa hedningar, likasom förut på troende Israeliter. Ap. G. kap. 2.
45 och alla de troende af omskärelsen, som hade kommit med Petrus, blefwo bestörta öfwer att den Helige Andes gåfwa wardt utgjuten äfwen öfwer hedningarne,
46 ty de hörde dem tala med tungor[1] och prisa Gud. Mark. 16: 17. Ap. G. 2: 4.
Det wisade sig nu, hwilka stora ting Guds Ande på en kort stund genom Ordet kan uträtta i menniskors hjertan, som emottaga det.
- ↑ Den som hade gåfwan att tala i andeliga ämnen under ett tillstånd af nästan medwetslös hänrörelse sades i den första kristna tiden tala med tungor.
_332.jpg&oldid=347867){kind=link}