| Paulus predikar i Antiokia. | Apostlagerningarna. | Kap. 13. | 335 |
hundra femtio år, gaf han dem domare, ända till profeten Samuel. Domareb. 1 Sam. 1 f.
Om dessa 450 år, se 1 Kon. 6: 1.
21 Och derefter begärde de en konung, och Gud gaf dem, i fyratio år, Saul, Kis’ son, en man af Benjamins stam. 1 Sam. 8: 5. 9: 15 f. 10: 1 f.
I dessa 40 år, som tilläggas Saul, ingår till en del äfwen den tid, under hwilken profeten Samuel innehade domareembetet och styrelsen öfwer folket.
22 Och han afsatte honom och uppwäckte David åt dem till konung, om hwilken han äfwen gaf detta wittnesbörd: ”Jag har funnit David, Jesses son, en man efter mitt hjerta. Han skall göra all min wilja”. 1 Sam. 13: 14. 16: 1 f. Ps. 89: 21.
Aposteln hänwisar här till några ställen utur gamla testamentet, som för Judarna woro wäl bekanta, se 1 Sam. 16: 13; kap. 13: 13, 14; kap. 15: 23; 1 Kon. 11: 4–6; kap. 14: 8; kap. 15: 5. David begick stora synder, öfwer hwilka den heliga skrift icke kastar något täckelse; men han gjorde bättring. Han hade förut warit och han blef sedan en ödmjuk Herrens tjenare (namnet Isai kallas på grekiska Jesse). En man efter Guds hjerta war konung David ingalunda genom sina gerningar, utan genom tron. Se Ps. 51.
23 Af hans säd uppwäckte Gud, efter sitt löfte, åt Israel en frälsare, Jesus, 2 Sam. 7: 12. Es. 11: 1. Jer. 23: 5. Hes. 34: 23.
Namnet Jesus står här med särskildt eftertryck i sin höga betydelse af frälsare. Jesus är uppwäckt och upptagen af Fadren och gjord till frälsare för Israel och för alla folk.
24 sedan Johannes, före hans uppträdande, hade predikat bättringens döpelse för hela Israels folk. Mal. 3: 1. Matt. 3: 1 f. Mark. 1: 2 f. Luk. 3: 3 f. Joh. 1: 23 f.
Se Matt. 3: 1. Mark. 1: 4. Joh. 3: 23.
25 Och när Johannes fullbordade sitt lopp, sade han: Hwem menen I mig wara? Jag är det icke, men se, efter mig kommer den, hwilkens skor jag icke är wärdig att lösa af hans fötter.
Se Matt. 1: 7. Luk. 3: 16. Joh. 1: 19–27.
26 I män och bröder, barn af Abrahams slägte, och de bland eder som frukta Gud! Till eder har ordet om denna frälsning blifwit sändt. Matt. 10: 6. Ap. G. 3: 26.
I det föregående har Paulus wisat, huru det gamla testamentet och Johannes Döparen hänwisade till Kristus, och nu kallar han församlingen i synagogan till tron på honom, och detta ord om honom är ett frälsningens ord.
27 Ty emedan Jerusalems inwånare och deras rådsherrar icke kände honom, hafwa de ock genom sin dom uppfylt profeternas utsagor, hwilka hwar sabbat föreläsas. Ap. G. 3: 17. 2 Kor. 2: 8.
Genom sin dom, nemligen då de dömde Herren Jesus till döden, uppfylde de profetiorna. Likwäl talade de mycket om Messias. ”Se, att man wäl kan mycket pladdra om Kristus, men ändock densamme korsfästa och döda.” L.
28 Och ehuru de icke funno någon dödsak, bådo de Pilatus, att han måtte dödas. Matt. 27: 20. Mark. 15: 11. Luk. 23: 18. Joh. 19: 6.
29 Och när de hade fullbordat allt det som war skrifwet om honom, togo de honom ned från trät och lade honom i en graf. Matt. 27: 59. Mark. 15: 46. Luk. 23: 53. Joh. 19: 38.
Josef och Nikodemus begrofwo Herren Jesus af sann kärlek till honom, för att ära honom med denna begrafning, men öfwerstepresterna och folkets öfwerstar woro med om begrafningen i helt annan afsigt. De förseglade grafwen och hoppades att göra hans förutsagda uppståndelse ont intet.
30 Men Gud har uppwäckt honom från de döda. Ap. G. 2: 24 f.
31 Och han har warit sedd i många dagar af dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem och som äro hans wittnen inför folket. Matt. 28: 16. Mark. 16: 6 f. Luk. 24. Joh. 20 och 21. Ap. G. 1: 3. 2 Kor. 15: 5 f.
32 Och wi förkunna eder det glada budskapet om det löfte, som war gjordt åt fäderna, att detta har Gud uppfylt åt oss, deras barn, derigenom att han har uppwäckt Jesus, 1 Mos. 3: 15. 22: 18. Es. 7: 14. 9: 6. Jer. 33: 14 f. Dan. 9: 24 f.
33 såsom det ock är skrifwet i den andra psalmen: ”Du är min son; i dag har jag födt dig”. Ps. 2: 7.
Sålunda bewisar aposteln, att genom Jesu uppståndelse war profetian i andra psalmen äfwen i synlig måtto uppfyld. Likasom Kristus efter den gudomliga naturen är Guds Son af ewighet, så har han äfwen efter den menskliga naturen blifwit förklarad för Guds Son genom Fadrens wittnesbörd wid dopet i Jordan, i förklaringen på det heliga berget, samt genom under och tecken; och allt detta har i synnerhet blifwit bewisadt och stadfäst genom hans uppståndelse. Jesus hade förklarat sig wara Guds Son, den utlofwade Messias, och detta war af Fadren besegladt genom Jesu uppståndelse från de döda.
34 Och derom, att han har uppwäckt honom från de döda, så att han icke mer skall återwända till förgängelse, har
_339.jpg&oldid=347880){kind=link}