| Paulus i Tessalonika. | Apostlagerningarna. | Kap. 16, 17. | 345 |
sjelf, det sträcker sig till hans husfolk. Detta salighetens evangelium, att Jesus Kristus har kommit i werlden, för att frälsa syndare, och att de, som tro på honom, blifwa frälste, har med sig en underbar himmelsk kraft för den, som blifwit wäckt ur syndadwalan och med ett förskräckt samwete och förkrossadt hjerta frågar efter salighetens wäg.
32 Och de talade Herrens ord för honom och för alla dem som woro i hans hus.
33 Och han tog dem till sig samma timme på natten och twådde deras sår och blef strax döpt, han och allt hans husfolk.
Paulus och Silas förkunnade nu fullständigare salighetens ord för denne man och hans folk, och det synes tydligt, att de kommo till tron genom detta ord; ty de wille genom det heliga dopet blifwa upptagna i Kristi gemenskap.
34 Och han förde dem upp i sitt hus, framsatte mat och fröjdade sig, att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
Den kärlek och den fröjd i Herren, som nu wisade sig hur denne man, woro yttringar af hans tro; och hwilken fröjd måste denna lilla församling af trogna, nyfödda Guds barn hafwa förorsakat Paulus och Silas, som nu gerna glömde den skymf och den smärta de lidit. Så lätt kan Herren förwandla sorgen i glädje!
35 Men när det hade blifwit dag, sände styresmännen rättstjenarne med detta bud: Släpp dessa män lös.
36 Och fångwaktaren förkunnade dessa ord för Paulus: Styresmännen hafwa sändt bud, att I skolen släppas lös. Gån nu derföre ut och faren i frid.
37 Men Paulus sade till dem: De hafwa hudflängt oss offentligen utan ransakning och dom, ehuru wi äro Romare, och kastat oss i fängelse, och nu wilja de hemligen utdrifwa oss. Nej, icke så; utan må de sjelfwa komma och föra oss ut. Ap. G. 22: 25.
Icke för sin egen äras skull, utan på det den olagliga skymf och wanära, som blifwit dem tillfogad, icke måtte lända till wanära för evangelii ord, begagnade Paulus sig af sin rättighet såsom romersk medborgare, att fordra en full förklaring, att de woro oskyldige. Ett ganska stort lagbrott war begånget genom klädernas sönderrifwande och hudflängningen, och den, som så misshandlade en romersk borgare, skulle efter romersk lag mista egendom och lif.
38 Och rättstjenarne berättade dessa ord för styresmännen, och dessa blefwo rädde, när de hörde, att de woro Romare.
39 Och de kommo och bådo dem och förbe dem ut, bedjande dem gå bort ifrån staden. Matt. 8: 34.
Bådo dem, d. ä. bådo dem förlåta den orättwisa de lidit.
40 Då gingo de ut ur fängelset och gingo in till Lydia, och när de hade sett bröderna och förmanat dem, foro de bort.
Att ingen slags hämndlystnad eller angelägenhet om egen ära war orsak till Pauli begäran, att styresmännen sjelfwe skulle föra dem ut, v. 37, kan man tydligt se deraf, att de nu gingo utur fängelset, utan att begära någon större upprättelse för det de hade lidit. De woro blott angelägna derom, att icke Herrens ära genom deras misshandling måtte lida. Så hade nu nådens werk härligt börjat i Macedonien, evangelii ljus hade nu börjat upptändas äfwen i Europas länder.
17 Kapitlet.
Paulus predikar i Tessalonika, Berea och Aten.Och de togo wägen öfwer Amfipolis och Apollonia och kommo till Tessalonika, hwarest war en Judarnes synagoga.
Amfipolis är nu en turkisk by, som kallas Emboli. Apollonia war en stad, som hade sitt namn af Grekernas afgud Apollo; Tessalonika är ännu en betydlig stad wid hafwet och kallas Saloniki. Här woro så många Judar, att be hade en synagoga. Jemför kap. 16: 13.
2 Och efter din plägsed gick Paulus in till dem och talade med dem på tre sabbater ur skrifterna,
3 utwecklande och framställande, att Kristus måste lida och uppstå från de döda, och sade: Denne Jesus, som jag förkunnar för eder, är Kristus.
På alla ställen uppsökte Paulus allra först Judarna, för att till dem frambära salighetens budskap, och så förkunnade han i synagogan i Tessalonika Kristi evangelium, som han bewisade med förklaring och tillämpning af det gamla testamentets skrifter. Kristi död och uppståndelse till syndares frälsning war här såsom öfwerallt sjelfwa kärnan och lifspunkten af hans predikan.
4 Och några af dem trodde och föllo till Paulus och Silas, äfwensom en stor mängd af de Greker, som fruktade Gud, och icke få af de förnämsta qwinnorna.
Föllo till Paulus och Silas, grt.: togo lott eller del med Paulus och Silas. Somliga af Judarna och en stor hop af sådana Greker, som förut känt sig dragna till Israels Gud, funno nu i Kristi evangelium den rätta tillfredsställelsen för sina hungriga själar. Genom de kringspridda Judarna woro ganska många hedningar på ett märkwärdigt sätt förberedda att emottaga evangelii ljus.
5 Då wordo Judarne fulle af nit och togo till sig några illasinnade män af dagdrifwarne och sammanskockade sig och gjorde ett upplopp i staden och stälde sig wid Jasons hus och begärde, att man skutte föra dem ut till folket.
_349.jpg&oldid=347900){kind=link}