| Apollos i Efesus. | Apostlagerningarna. | Kap. 18, 19. | 351 |
om Herrens wäg, och brinnande i anden talade och lärde han grundligt det som angick Herren, ehuru han endast kände till Johannes’ döpelse. Ap. G. 19: 3.
Hos Apollos war ett stort nådens werk börjadt, han hade kärlek till sanningen, han kände till Johannes’ döpelse och att Messias war kommen, men hade icke ännu kommit till någon rätt kunskap om hans försoningsdöd och uppståndelse och om döpelsen med den Helige Ande. Men det ljus han redan hade fått, begagnade han ifrigt, äfwen för att underwisa andra och föra dem till bättring och tro genom ordet. Så drifwas äfwen wäckta själar att förmana andra.
26 Och han begynte tala frimodigt i synagogan. Och då Aqvilas och Priskilla hade hört honom, togo de honom till sig och framstälde för honom ännu grundligare Guds wäg.
Guds wäg är Jesu Kristi evangelium. Apollos blef nu grundligen underwisad deruti af dessa kristna, som warit Pauli följeslagare. Apollos hade wida större gåfwor än de, men han emottog med ödmjukhet och tacksamhet det större ljus i evangelium, som de hade att meddela honom. Så skall en kristen tjena den andre inbördes med den gåfwa han fått.
27 Och då han wille fara till Akaja, skrefwo bröderna och uppmuntrade lärjungarne att mottaga honom. Och då han kom fram, blef han genom nåden de troende till mycket gagn;
Det ljus och den större nåd, som Apollos nu hade undfått, wille han också meddela andra. Wi we här ett exempel derpå, huru stor wälsignelse det kan wara, att hafwa grundlig kunskap, lärdom och utmärkta naturgåfwor, då de blifwa helgade genom nåden. Men blifwa de icke sålunda helgade och anwände i Herrens tjenst, så går det efter apostelns ord: kunskapen uppblåser. Den kan då i werldsligt afseende wara nyttig, men i andeliga ting gör den oftast skada och hinder, 2 Kor. 1: 17, och anwändes mången gång till stöd för otro och obotfärdighet. Alla gåfwor, som Gud gifwit menniskan, så blott då sitt rätta wärde och tjena till sann nytta, då de nedläggas som offer wid Jesu kors.
28 ty kraftigt wederlade han Judarne offentligen, bewisande genom skrifterna, att Jesus war Kristus.
Apollos hade en sådan stor kunskap i den heliga skrift, sådan skarpsinnighet och talgåfwa, att han både kunde möta och öfwerwinna Judarnes alla inwändningar. Härigenom blefwo de kristna styrkta i tron på Messias, men det står ej om Judarne, att de kommo till omwändelse, ty det hjelper icke, att förståndet blir öfwertygadt med de allra klaraste skäl och bewis, så länge wiljan gör motstånd emot nåden.
19 Kapitlet.
Paulus i Efesus.Och det begaf sig, att medan Apollos war i Korint, kom Paulus, efter att hafwa farit igenom de öfra delarna af landet, till Efesus och fann några lärjungar, Ap. G. 18: 24 f.
2 och han sade till dem: Hafwen I fått den Helige Ande, sedan I kommit till tron? Och de sade till honom: Nej, wi hafwa icke ens hört, om någon Helig Ande är till. Joh. 7: 39. Ap. G. 10: 44.
På sin återresa från Jerusalem for Paulus genom flera landskap i mindre Asien, och besökte de församlingar, som han förut hade grundat. Då han kom till Efesus, fann han lärjungar, nemligen Kristi lärjungar, sådana som genom Aqvila, Priskilla och Apollos hade kommit till evangelii kunskap, men ännu icke blifwit delaktige af den Helige Andes gåfwa på det sätt och i det högre mått, som på pingstdagen, samt i Kornelii hus o. s. w. Wisserligen hade dessa lärjungar kunskap om den Helige Ande och hans nådegåfwor, i afseende på det inre lifwet; men de förstodo apostelns fråga alldeles rätt, att han wille weta, om de hade undfått den Helige Andes undergörande gåfwa och de yttre tecken dertill, som i den apostoliska tiden woro wanliga. Ibland Judarna war det ett allmänt påstående, att den profetiska och undergörande gåfwan af Guds Ande icke funnits, alltsedan profeten Malakis tid. Det war derföre dessa lärjungar swarade, att de icke ens hört, om någon Helig Ande är till, d. ä.: de wisste icke, om den Helige Ande på något högre sätt meddelade sig åt dem, som trodde på Messias. Meningen är således här ingalunda den, att menniskan kan till en del blifwa omwänd och komma till tron utan den Helige Ande, ty här talas icke om den Helige Andes omwändande och saliggörande nåd, utan om de underbara nådegåfwor, som hörde till den apostoliska tiden. I afseende på omwändelsen gäller det ordet: Ingen kan säga: Jesus är Herre, utan genom den Helige Ande. Jemför Joh. 7: 39.
3 Och han sade till dem: Hwartill hafwen I då blifwit döpte? Och de sade: Till Johannes’ dop. Matt. 3: 11. Ap. G. 1: 5. 11: 16.
4 Då sade Paulus: Johannes döpte med bättringens döpelse och sade till folket, att de skulle tro på den som skulle komma efter honom, det är, på Kristus Jesus.
5 Och sedan de hade hört detta, blefwo de döpte till Herren Jesu namn.
Dessa lärjungar woro döpte till Johannes’ dop, men då de nu fingo kunskap om Messias’ döpelse med den Helige Ande, så läto de döpa
_355.jpg&oldid=347912){kind=link}