| 354 | Paulus uppwäcker en död. | Apostlagerningarna. | Kap. 19, 20. |
Efesiernas stad är tempelwårdarinna åt den stora Diana och åt den från himmelen nedfallna bilden?
Det war en gammal sägen ibland hedningarna, att Dianas bild nedfallit från himmelen och förwarades i templet i Efesus.
36 Då nu detta är oemotsägligt, bören I ock lugna eder och intet förhastadt företaga.
37 Ty I hafwen dragit fram dessa män, som hwarken äro tempelrånare eller eder gudinnas försmädare.
38 Om nu Demetrius och hans handtwerkare hafwa sak mot någon, så hållas ju rättegångsdagar, och ståthållare finnas. Må de gå till rätta med hwarandra.
39 Men om I hafwen något annat påstående att göra, så skall det afgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40 Ty wi löpa till och med fara att ställas till answar för upplopp för denna dagens skull, emedan intet skäl finnes, hwarmed wi skola kunna förswara denna folkskockning. Och med dessa ord fick han församlingen att åtskiljas.
Denne kansler, som war en förståndig romersk embetsman, talar på det sätt, som war allra lämpligast för att stilla upploppet, och det wore önskligt, att allt döpta domare wore lika rättwisa, som denne hedning, i de mål, som angå kristendomen.
20 Kapitlet.
Paulus besöker Grekland, återwänder till Asien, uppwäcker Eutykus i Troas, förmanar i Miletus de äldste från Efesus.Då nu upploppet war stilladt, kallade Paulus lärjungarne till sig, förmanade dem och tog afsked af dem och begaf sig derifrån för att resa till Macedonien.
2 Och sedan han hade farit genom dessa trakter och der talat månget förmaningens ord, kom han till Grekland.
Aposteln besökte åter på denna resa de kristna i Amfipolis, Apollonia, Filippi, Tessalonika och Berea, kap. 16 och 17, och styrkte bröderna i tron.
3 Och när han der hade tillbragt tre månader, och ett försåt hade af Judarne blifwit anlagdt mot honom, då han ämnade segla till Syrien, beslöt han att företaga återresan genom Macedonien.
Judarne hade satt försåt för honom på det ställe, der de hade fått höra, att han ämnade gå om bord på ett skepp, för att fara till Syrien. Det war deras uppsåt att mörda honom der. Då han fick weta detta, reste han tillbaka genom Macedonien.
4 Och med honom följde ända till Asien Sopatrus från Berea, och af Tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, och Kajus från Derbe och Timoteus, och från Asien Tykikus och Trofimus;
5 dessa foro förut och inwäntade oss i Troas.
6 Och wi afseglade från Filippi efter sötebrödshögtiden och kommo till dem i Troas inom fem dagar, och wi wistades der i sju dagar.
Wi, nemligen Paulus och Lukas.
7 Men på första dagen i weckan, då wi woro församlade för att bryta bröd, höll Paulus, som ämnade dagen derefter resa derifrån, ett samtal med dem och utsträckte talet ända till midnatt. Ap. G. 2: 42, 46.
På första dagen i weckan, nemligen söndagen. Detta ställe wisar oss, att apostlarne brukade hafwa sin gudstjenst på söndagen. Brödets brytande syftar på de gemensamma måltiderna i de apostoliska församlingarna, kap. 2: 46, hwarpå ofta den heliga nattwarden följde. Att söndagen blifwit Herrens dag och hwilodag i nya testamentet, i stället för det gamla testamentets sabbat, lördagen, måste således bero på Herrens uppenbarelse och ledning, emedan denna förändring gjordes af sjelfwa apostlarna.
8 Och många lampor woro upptända i den sal i öfra wåningen, der de woro församlade.
De många lamporna kunna äfwen bewisa, att de kristna icke woro församlade för några mörkrets gerningars skull, såsom deras fiender allt ifrån de första tiderna intill wåra dagar ofta påstått, men aldrig kunnat bewisa. Blott hedendom och inqvisition behöfwa mörker för sina sammankomster.
9 Och wid fönstret satt en yngling, wid namn Eutykus, som, då Paulus länge talade, insomnade djupt och, öfwerwäldigad af sömnen, föll ned från tredje wåningen och wardt upptagen död.
10 Men Paulus steg ned och lade sig öfwer honom och fattade honom om lifwet och sade: Waren icke oroliga; ty hans själ är i honom.
Paulus gjorde här på samma sätt, som fordom Elias, 1 Kon. 17: 21, och Elisa, 2 Kon. 4: 34. Ynglingen war död, men ännu icke kall, och således war ännu naturlig lifskraft för handen och ett wisst sammanhang emellan själ och kropp, men icke utan ett under genom Guds allmagt kunde han återställas till lifwet.
11 Derefter gick han åter upp, och sedan han hade brutit bröd, ätit och
_358.jpg&oldid=347918){kind=link}