| Paulus inför Felix. | Apostlagerningarna. | Kap. 24, 25. | 365 |
24 Och efter några dagar kom Felix med sin hustru Drusilla, kom war en Judinna, och han sände efter Paulus och hörde honom om tron på Kristus.
Efter några dagars frånwaro återkom Felix med sin hustru Drusilla, som war en dotter af Herodes Agrippa, se kap. 12: 1, och en syster till Herodes Agrippa den yngre, kap. 26: 1. Hon hade öfwergifwit sin gemål Azizus, konung af Emesa, för att gifta sig med Felix.
25 Men då han talade om rättfärdighet och kyskhet och den tillkommande domen, wardt Felix förskräckt och swarade: Gå din wäg för denna gång; när jag får läglig tid, skall jag låta kalla dig till mig.
De tre wigtiga orden: rättfärdighet, kyskhet och den tillkommande domen kunde icke annat än förskräcka en man, sådan som Felix; ty samwetet sade honom, att han war hwarken rättfärdig eller kysk, och i samwetet ligger äfwen ett sådant wittnesbörd om den tillkommande domen, att ingen oomwänd menniska deremot kan wärja sig förr, än fullkomlig förhärdelse inträdt. Den anklagades bekännelse om sanningen blifwer nu en sådan förskräckelse för domaren, att han afbryter och uppskjuter förhöret. För Felix war nu en wigtig stund kommen, det war en tid, på hwilken han sökt wardt, det war en tid, då Herren sökte honom med sanningens budskap af en apostels mun, och hade han welat lyda sanningen, så hade han blifwit frälst. Detta budskap gjorde intryck på honom, men han gjorde såsom de flesta werldsmenniskor göra, han gjorde uppskof och talade om läglig tid, men en sådan läglig tid kom för honom aldrig! ack, aldrig!
26 Derjemte hoppades han ock, att han skulle få penningar af Paulus, hwarföre han ock oftare skickade efter honom och samtalade med honom.
Felix i sin stora magt, herskande öfwer ett helt land, i den romerske kejsarens namn, war således dock sjelf en slaf, en mamonsträl, och hans winningslystnad hade hos honom öfwerwälde öfwer lag och rätt. Icke underligt, att han blef förskräckt, då Paulus talade om rättfärdighet, ty så mycket kunde Felix fatta af detta ord, att han såsom en orättfärdig domare hade all orsak att bäfwa för den tillkommande domen.
27 Men då twå år woro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus; och emedan Felix wille göra Judarne sig förbundne, lemnade han Paulus qwar såsom fånge.
Porcius Festus blef romersk ståthållare efter Felix. Felix hade warit en hård och orättwis regent, ännu mera tyrannisk war Festus, och denne efterträddes af Albinus, som war ännu mera tyrannisk och orättwis. Efter honom kom Gessius Florus, hwilkens regering war ännu förskräckligare, så att dessa regenter på allt sätt retade Judafolket till de uppror, som framkallade den slutliga straffdomen, landets förödelse, Jerusalems förstöring och den förskingring och fångenskap, som ännu räcker. Ehuru Felix, såwidt hon kunde, gjorde Judarna till wiljes i afseende på Paulus, så blef han dock för andra orsakers skull anklagad och af kejsar Nero afsatt från sitt embete.
25 Kapitlet.
Paulus anklagas inför Festus, wädjar till kejsaren, inställes for konung Agrippa.Då nu Festus hade tillträdt höfdingedömet, for han efter tre dagar upp till Jerusalem från Cesarea.
Festus war nu ståthållare i Judeen.
2 Då uppträdde öfwerstepresterna och de förnämste bland Judarne inför honom mot Paulus och anropade honom mot denne
3 och bådo om den ynnest, att han wille hemta honom till Jerusalem, emedan de wille lägga ett försåt för att döda honom under wägen. Ap. G. 23: 15 f.
De ämnade på wägen mellan Jerusalem och Cesarea mörda Paulus och kasta skulden på den mängd af stråtröfware, som då grasserade i landet.
4 Då swarade Festus, att Paulus hölls i förwar i Cesarea, och att han sjelf ämnade inom kort fara dit tillbaka.
5 Derföre må de bland eder, sade han, som dertill äro befogade, komma med dit ned och anklaga honom, om det finnes något brottsligt hos mannen.
Gud styrde så, att Judarnas begäran blef afslagen af Festus och deras mordanslag blef alltså omintetgjordt.
6 Och sedan han hade wistats ibland dem icke mer än åtta eller tio dagar, for han ned till Cesarea, och dagen derefter satte han sig på domstolen och befalde, att Paulus skulle framföras.
7 Och när han hade kommit fram, stälde sig de Judar, som hade kommit ned från Jerusalem, omkring honom och anförde många och swåra beskyllningar, hwilka de icke kunde bewisa,
8 och Paulus förswarade sig, sägande: Hwarken mot Judarnes lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag något brutit. Ap. G. 24: 12.
Judarne hade med tina förra anklagelsen icke wunnit sitt ändamål emot Paulus, att han måtte blifwa dömd till döden, derföre hade de nu tillagt en ännu farligare anklagelse, nemligen att Paulus lärde uppror mot kejsaren.
9 Men Festus, som wille göra
_369.jpg&oldid=347940){kind=link}