| Nytt lefwerne. | Till Romarne. | Kap. 6. | 393 |
6 Kapitlet.
De troendes död från synden och lif med Kristus.Hwad skola wi då säga? Skola wi förblifwa i synden, på det att nåden må öfwerflöda?
2 Bort det; wi som hafwa dött från synden, huru skola wi ännu kunna lefwa i henne?
Wid rättfärdiggörelsen hafwa wi dött från synden, i det att wi genom samma tro, i hwilken wi tillegnat oss Guds rättfärdiggörande nåd, äfwen blifwit födde på nytt till ett andeligt lif. Det ät ett lif i Kristus genom föreningen med honom. Döde med honom äro wi således döde ifrån synden, nemligen i själens grund, i hjertat, hwaraf lifwet utgår; följaktligen få wi då icke tjena och lefwa i synden: den skall icke mer herska öfwer oss. Lika så litet som en död kan fortsätta sitt förra lif, lika litet kan den genom Kristus rättfärdiggjorda och pånyttfödda menniskan fortsätta sitt förra syndalif, så länge Kristus genom tron lefwer i henne.
3 Eller weten I icke, att alla wi, som hafwa blifwit döpta till Kristus Jesus, wi hafwa blifwit döpta till hans död? Gal. 3: 27.
Döpta till hans död, nemligen till att hafwa del uti och njuta kraft af hans död, då att hans död är wår död, likasom om wi sjelfwe lidit den, hwilket skäntes och tillförsäkras oss i dopet. Och Kristi död är för oss både en död för synden och från synden, både från dess skuld och dess magt.
4 Så hafwa wi då blifwit begrafna med honom genom dopet till döden, på det att, såsom Kristus wardt uppwäckt från de döda genom Fadrens härlighet, så skola ock wi wandra i ett nytt lefwerne. Kol. 2: 12 f. Ef. 4: 22 f.
Utan twifwel har aposteln här för ögonen det sätt, hwarpå dopet i Jordan skedde, nemligen genom nedsänkning i wattnet, hwilken nedsänkning hade likhet med en begrafning. Så hafwa wi då blifwit icke blott döde, utan ock begrafne med honom genom dopet, som är ett dop till döden, nemligen till att inplantas i Kristi död, så att wår gamla menniska skall öfwerlemnas åt död och graf; på det att, lika såsom Kristus wardt uppwäckt från de döda till ewigt lif genom Fadrens' allsmägtiga härlighet och nu i denna härlighet, i detta genom uppståndelsen wunna lif alltid regerar, så skola ock wi, just genom samma Fadrens härlighet och såsom uppståndne med Kristus och delaktige af hans lifskraft, wandra i ett nytt lefwerne, eller (enligt grt.) i ”lifwets nyhet”, d. ä. i nytt lif genom den nya födelsen och i nytt lefwerne under daglig förnyelse.
5 Ty om wi hafwa blifwit införlifwade med honom genom en lika död, så skola wi ock blifwa det genom en lika uppståndelse, Rom. 8: 11 f. Fil. 3: 10 f.
D. ä.: Ty om wi, uti dopet, hafwa blifwit införlifwade med honom genom en lika död eller (egentligen) sammanwäxte med hans döds likhet, d. ä. om wi, genom tron med honom införlifwade, med honom lidit en lika död, för att wara döde med Kristus, så skola wi ock blifwa det genom en lika uppståndelse, eller (egentligen) ”så skola wi äfwen wara det med uppståndelsens likhet” eller hafwa del i det lif, han i uppståndelsen antagit, så att wi äro delaktige af den andeliga uppståndelsen, i hwilken wi dagligen dö från synden och lefwa i Kristus, samt wänta i hoppet den lekamliga uppståndelsen, i hwilken wi skola blifwa förklarade till det ewiga lifwet.
6 wetande, att wår gamla menniska har blifwit korsfäst med honom, på det att syndens kropp må warda om intet, att wi icke mer skola tjena synden. Gal. 2: 19 f. 5: 24.
D. ä.: Wetande eller emedan wi, såsom troende och rättfärdiggjorda, weta, att wår gamla menniska, den gamla förderfwade naturen hos oss, har blifwit korsfäst med honom, i det att wi blifwit införlifwade genom en lika död med honom, den korsfäste frälsaren, på det att syndens kropp, nemligen syndens, de syndiga begärelsernas säte, må beröfwas sitt wälde och warda om intet, i det att den syndiga naturen städse bekämpas och öfwerwinnes af Anden eller det nya lifwet, som i kraft af Jesu uppståndelse blifwit oss skänkt och i oss werkadt; och följden af detta den gamla menniskans korsfästande och syndakroppens afdöende är att wi icke mer skola tjena synden, utan öfwerwinna och beherska den.
7 Ty den som har dött, han är rättfärdigad från synden. 1 Petr. 4: 1.
D. ä.: Den som har dött, så att han för synden blifwit bestraffad med döden, han är frisagd och således rättfärdigad från synden, både från dess widare straff och herrawälde. Nu är den trogne död med Kristus. Kristus har i sin död utstått straffet för wår synd. Lika litet som nu synden kan fordra något mer af Kristus, som lidit den död synden fordrade, lika litet kan synden fordra af den, som har dött med Kristus; utan den som har dött med Kristus, är just dermed också rättfärdigad från synden, så att synden har icke allenast i anseende till det förflutna förlorat all fördömande kraft, utan ock i anseende till det tillkommande mist att rätt att herska öfwer honom.
8 Hafwa wi nu dött med Kristus, så tro wi, att wi ock skola lefwa med honom, 2 Tim. 2: 11.
9 wetande, att Kristus, som är uppwäckt från de döda, dör icke mer; döden har icke mer magt öfwer honom. Upp. 1: 18.
10 Ty hans död war en död från
_397.jpg&oldid=347995){kind=link}