| 394 | Nytt lefwerne. | Pauli Bref | Kap. 6. |
synden en gång för alla, men hans lif är ett lif för Gud. Ebr. 9: 27 f.
11 Så hållen ock I före, att I ären döda från synden, men lefwen för Gud i Kristus Jesus, wår Herre.
12 Må fördenskull synden icke herska i eder dödliga kropp, så att I lyden hans lustar,
”Kroppen är wäl dödlig, d. ä. bär fröet till en säker död inom sig: för syndens skull (Rom. 8: 10), såsom syndens säte, är han bestämd till att warda om intet (v. 6); men deraf följer icke, att det nu skulle wara likgiltigt, om kroppen öfwerlemnat sig åt syndens tjenst eller icke, utan twärtom sluter aposteln af det föregående, att synden icke får wara wäldig eller herska i wår dödliga kropp.” Twärtom måste den rättfärdiggjorda menniskan helgas, och helgelsen sträcka sig till alla kroppens och själens krafter.
13 och öfwerlemnen icke edra lemmar såsom orättfärdighetens redskap åt synden, utan öfwerlemnen eder sjelfwa åt Gud, såsom de der lefwa efter att hafwa warit döda, och edra lemmar såsom rättfärdighetens redskap åt Gud. Rom. 12: 1. Gal. 2: 20. 1 Petr. 4: 1 f.
D. ä.: Och öfwerlemnen icke edra lemmar, wid enskilda handlingar och förrättningar, såsom den mot Guds wilja stridande orättfärdighetens redskap (wapen), åt synden, såsom åt en tyrann, utan, enär I, såsom döda och lefwandegjorda med Kristus, kommit under ett helt annat herrawälde än syndens, så öfwerlemnen eder sjelfwa med allt hwad I ären och hafwen, åt Gud, eder rättmätige Herre, såsom de der lefwa, af Gud sjelf lefwandegjorda, efter att, före eder omwändelse, hafwa warit döda, och öfwerlemnen icke blott edra själskrafter, utan ock edra kroppsliga lemmar såsom rättfärdighetens redskap eller wapen åt Gud. ”Likasom krigarne alltid hafwa sina wapen i beredskap och endast anwända dem efter sin fältherres wilja, så skola sanna kristna, såsom Guds stridsmän, alltid blott i sin Herres tjenst bruka alla sina lemmar och alla sina krafter.”
14 Ty synden skall icke råda öfwer eder, ty I ären icke under lagen, utan under nåden. Gal. 5: 18.
Ty synden skall icke kunna råda öfwer eder, ty I ären icke under lagen, utan under nåden. I det tillstånd, då menniskan är under lagen, har hon nemligen icke kraft att göra synden motstånd. Dertill fordras en kraft, som tillhör nådaståndet, så att öfwer dem, hwilka, såsom döde och uppwäckte med Kristus, äro under nåden och följaktligen i trons förening med sin frälsare, skall synden icke kunna herska, utan på samma gång de genom nådens anammande med tron äro uttagna ur lagstwånget, äro de ock befriade från syndaträldomen. ”Så länge nåden regerar, förblifwer samwetet fritt och betwingar synden i köttet; men utan nåden regerar synden, och lagen fördömer samwetet.” L.
15 Huru då? Skola wi synda, emedan wi icke äro under lagen, utan under nåden? Bort det! 2 Kor. 9: 21. Gal. 2: 17 f.
16 Weten I icke, att om I öfwerlemnen eder såsom tjenare åt någon för att lyda honom, ären I tjenare åt den, hwilken I lyden, ware sig syndens till död eller lydnadens till rättfärdighet? Joh. 8: 34. 2 Petr. 2: 19.
Syndens tjenst är träldom. Men tros- och lefwerneslydnadens tjenst är sann frihet: ”frihet i anseende till glädjen af att göra rätt; tjenst i anseende till lydnaden för budordet. Du är på en gång tjenare och fri: tjenare, emedan du är skapad; fri, emedan du älskas af den Gud, som skapat dig, ja, och emedan du älskar den, som skapat dig.”
17 Men Gud ware tack, att I woren syndens tjenare, men hafwen blifwit af hjertat lydiga den framställning af läran, åt hwilken I hafwen blifwit öfwerlemnade!
D. ä.: Men Gud ware tack, att en så salig förändring med eder föregått, I som i det hedniska och oomwända tillståndet woren syndens tjenare, hwilken tjenst alltid medför åtminstone hemlig förtrytelse och swårmodighet, men likwäl hafwen blifwit friwilligt, af hjertat lydige den framställning (förebild) af läran, åt hwilken I hafwen blifwit öfwerlemnade. Åt nådelärans eller evangelii förebild eller form eller trosregel äro de troende öfwerlemnade af den Helige Ande, till att helgas efter denna förebild. De lyda och bilda sig efter Kristus och det friwilligt, af hjertat, i det att under Guds ords fortsatta flitiga bruk Guds kärlek och wilja i Kristus warder dem allt mera uppenbar.
18 Men då I ären frigjorda ifrån synden, hafwen I blifwit rättfärdighetens tjenare. 1 Petr. 2: 15 f.
19 Jag talar efter menniskosätt, för edert kötts swaghets skull. Ty likasom I hafwen öfwerlemnat edra lemmar att tjena orenheten och orättfärdigheten till orättfärdighet, så öfwerlemnen nu edra lemmar att tjena rättfärdigheten till helgelse.
Efter menniskosätt eller (egentligen) ”menskligt”, d. ä. på ett sådant sätt och i sådana bilder, som äro wanliga bland menniskorna och lättfattliga. Det sker för edert kötts swaghets skull (jemför 2 Kor. 3: 1), hwilken swaghet wållar, att de trogne, så länge de icke hunnit en större nådeförkofran, ej lätteligen fatta andeliga ting, när dessa föredragas med djupsinniga uttryck. Nu egde bland menniskorna på den tiden förhållandet mellan fria och trälar rum. Detta war således något bekant. När derföre aposteln af detta bekanta förhållande hemtar en liknelse och talar om en tjenst eller träldom under rättfärdigheten, ehuru denna egentligen utgör den
_398.jpg&oldid=347997){kind=link}