| 410 | Utkorelsens grund. | Pauli Bref | Kap. 11. |
de andra hafwa blifwit förblindade eller förhärdade.
8 såsom det är skrifwet: ”Gud har gifwit dem en försoffningens ande, ögon, att de icke skola se, och öron, att de icke skola höra, ända till denna dag”. Es. 6: 9 f. 29: 10 f.
En försoffningens eller bedöfningens ande — en ande, som de fått såsom druckna af Guds wredes yrselbägare — en ande, som genom ofta gifna, men lika ofta förspilda nåderörelser blifwit likasom känslolös.
9 Och David säger: ”Warde deras bord till en snara och till ett giller och till en stötesten och dem till en wedergällning; Ps. 69: 23 f.
Warde deras bord, d. ä. öfwerflöd och missbrukade företräden, hwarwid de äro såsom sorglöst ätande och drickande, oförsedt och häftigt till en snara och till ett giller, d. ä. nätfångst, och till en stötesten och dem till en wedergällning för den skuld, som de sjelfwa åsamkat sig och som de alltså icke kunna tillskrifwa något Guds owilkorliga rådslut.
10 warde deras ögon förmörkade, att de icke må se, och böj deras rygg alltid”.
På förakt och förkastelse af Guds nåd följer till slut oundwikligen förblindelse och förhärdelse.
11 Så säger jag nu: Icke hafwa de wäl stött emot, på det att de skulle falla? Bort det; utan genom deras fall har frälsningen wederfarits hedningarne, för att wäcka dem till ifwer. Matt. 22: 8 f. Ap. G. 13: 46.
Icke hafwa de wäl, då de med förblindade ögon och böjd rygg stötte sig på Jesus (kap. 9: 33), blott fördenskull stött emot, på det att de skulle falla? Har deraf icke kommit något annat än deras fall? Har Gud af detta onda icke frambragt något godt? Bort det; utan genom deras öfwerträdelses-fall har frälsningen wederfarits hedningarna, till hwilka man wände sig med evangelium, då det blifwit af Judarne föraktadt, men det också, för att han dermed skulle ”uppifra” Israeliterna ellet desto kraftigare wäcka dem till ifwer, till ett helsosamt nit, nemligen en nitälskande ifwer att, då de få se hedningarne träda i sitt ställe, också i smärtan öfwer sin förkastelse, för egen del trakta efter försoning med Gud. Sak. 12: 9, 10.
12 Men har nu deras fall blifwit werldens rikedom och deras förminskning blifwit hedningarnes rikedom, huru mycket mer deras fullhet!
Men har nu deras öfwerträdelses-fall blifwit den så förderfwade hedna-werldens rikedom, derigenom att hon fått den salighet, som de förskjutit, och om deras förminskning eller, att en så ringa del af dem öfwergått till tron på Kristus, blifwit hedningarnes rikedom, huru mycket mer måste då deras fullhet eller fulla antal, när hela Israel såsom folk en gång omwänder sig, lända till att göra hedningarna rika? Då, när kärnan af det andeliga Israel, som utgjorts af de få troende ur det lekamliga Israel, mognat och utbildat sig såsom en talrik och nåderik fullhet och omwändt sig till Kristus, då skall hedningarnas andeliga rikedom blifwa rätt stor, i det att skilnaden mellan Jude och Grek icke mer skall ega rum, utan alla wara ett i Kristus Jesus.
13 Men till eder, hedningar, säger jag: Så widt jag nu är hedningarnes apostel, ärar jag mitt embete, Ap. G. 9: 15. 13: 2. 22: 21. Rom. 15: 16. Gal. 1: 16. 2: 2, 8. Ef. 3: 8. 1 Tim. 2: 7. 2 Tim. 1: 11.
14 om jag tilläfwentyrs kan uppwäcka dem som äro mitt kött till ifwer och frälsa några af dem.
Men till eder, romerska och andra, hedningar, säger jag: Så widt jag nu är hedningarnes apostel, ärar jag detta mitt embete, anser det blifwa ett förhärligande af mitt embete såsom hedningarnas apostel, om jag tilläfwentyrs derigenom tillika kan uppwäcka dem som äro mitt kött, d. ä. Judarna, mina anförwandter efter köttet, till en helsosam ifwer att söka den nåd, som de se wara öfwer eder utgjuten, och jag sålunda skulle kunna frälsa några af dem. I skolen alltså aldrig glömma, I, som blifwit omwände från hedendomen, att wid eder omwändelse Gud ännu alltid tänker på sitt gamla förbundsfolk, att de ock måtte warda omwända; och likasom eder omwändelse måste wara dem ett glädjeämne, så snart de behjerta Guds frälsningsråd, så måsten I anse deras omwändelse wara en winst för eder.
15 Ty om deras förkastelse är werldens försoning, hwad skall då deras upptagande blifwa annat än lif ifrån de döda?
Ty om deras, mina judiska bröders, förkastelse i så måtto är hedna-werldens försoning, som derigenom för hedna-werlden tillfälle blifwit beredt att komma till delaktighet i försoningen med Gud, genom det lilla antal af troende Judar, som nu wända sig till hedningarna med försoningens ord, hwad skall då deras åter-upptagande till nåd blifwa annat än lif ifrån de döda? Skulle man icke unna dem detta? Skulle icke äfwen hedningarne derföre prisa Gud? Skulle icke också hedningarne med detsamma få ett nytt lif, ja, ett mägtigare lif genomströmma hela Guds rike på jorden och sträcka sig till alla jordens folk!
16 Är förstlingen helig, så är ock hela degen helig och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
Det är de fromma patriarkerna, som här liknas wid förstlingen och wid roten. Med helig förstås här icke en inre, utan en yttre helighet eller detsamma som att wara helgad, inwigd åt Herren. Är således den patriartaliska förstlingen helig, på samma sätt som förstlingsbrödet (4 Mos. 15: 19–21), så är wäl ock hela degen eller massan helig, och om den patriarkaliska
_414.jpg&oldid=348029){kind=link}