| 412 | Israels upprättelse. | Pauli Bref | Kap. 11, 12. |
i föregående vers kungjorda hemlighet grundar sig äfwen på förutgångna profetior: Från Sion skall förlossaren komma, som skall befria genom sitt mägtiga ord, och han skall bortskaffa ogudaktigheten från Jakob, så att Jakobs eller Israels efterkommande icke mer skola fortfara att stöta sig på klippan Kristus. — ”Judafolkets fortfarande bestånd bland alla öfriga folk är en alldeles egen företeelse i werldshistorien och har det ändamål, att Gud en gång will förhärliga sin förbundstrohet genom en ännu förestående samtlig omwändelse af detta folk. Såsom bewis derpå åberopar aposteln orden genom Esaias. Återlösaren kommer och borttager werldens synder, och just i detta borttagande består Guds förbund, testamente, med sitt folk”.
28 Efter evangelium äro de fiender, för eder skull, men efter utkorelsen äro de älskade, för fädernas skull.
Efter eller med afseende på evangelium, som de i otro förkasta, äro de fiender i Guds ögon, och det för eder skull, emedan I skullen blifwa delaktige i frälsningen, som de icke allenast för egen del förskjuta, utan äfwen wilja hindra apostlarna att förkunna för eder; men efter utkorelsen eller såsom medlemmar af Guds utkorade förbundsfolk, således såsom förklarade för ett äkta oljeträd, äro de älskade af Gud och af mig, för fädernas skull, hwilka hafwa fått gudomliga löften för sina efterkommande.
29 Ty Guds nådegåfwor och kallelse äro sådana, att han icke ångrar dem.
Os. 13: 14. Således kan Gud icke heller ångra och återkalla de nådegåfwor, han gifwit Judarna, och den kallelse, hwarmed han tiderna igenom kallat dem. Således, om ännu icke hela ändamålet med nådebewisningarna och kallelsen är wunnet, så skall det framdeles winnas. Åtskilliga grenar kunna wäl blifwa afhuggne, enskilda Judar kunna i stor mängd gå förlorade; men hela trädet skall icke nedhuggas, hela folket icke blifwa förkastadt. Gud har utwalt Israel, och derwid förblifwer det, så wisst som han är sannfärdig och icke kan ångra hwad han gifwer och werkar.
30 Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, men nu hafwen fått barmhertighet genom dessas otro, Gal. 4: 8.
31 så hafwa nu ock dessa icke trott, på det att genom den barmhertighet, som har wederfarits eder, äfwen de måtte få barmhertighet.
Slutet af denna vers förklaras af v. 11 och 14.
32 Ty Gud har inneslutit alla under otro, på det att han skulle förbarma sig öfwer alla. Gal. 3: 22.
Ty Gud har inneslutit alla, allt hwad menniska heter, såwäl Judar som hedningar, under otro, egentligen ”ohörsamhet”, likasom i ett ohörsamhetens skuldfängelse, på det att han skulle förbarma sig öfwer alla, så att således alla, Juden såwäl som hedningen, stå utblottade på all berömmelse af något eget företräde och måste erkänna, att för saligheten, som warder dem skänkt, hafwa de allenast Guds barmhertighet att tacka.
33 O hwilket djup af rikedom och wisdom och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outransakliga hans wägar! Job 11: 7. 36: 22.
Skådande tillbaka på Guds underbart härliga frälsningsråd, brister aposteln ut i tillbedjande förundran. Öppet ligget nu frälsningsrådet för wåra ögon, om wi wilja akta derpå. I tron kunna wi fröjda oss öfwer detta stora nådesljus. Men mycket dunkel höljer ännu blicken. I båda afseenden måste wi utropa: O hwilket djup af rikedom, och det både i den wisdom hos Gud, som fattat det af kärleken bestämda rådslutet, och den kunskap hos Gud, som inser både målet och medlen, som skola ordnas till dess utförande; huru outgrundliga äro icke hans domar såwäl öfwer de trogna som otrogna, och huru outransakliga hans wägar, på hwilka han kan draga äfwen de aflägsnaste hedningar och förstockade Judar till sig!
34 Ty hwem har känt Herrens sinne? Eller hwem har warit hans rådgifware? Ps. 92: 6. Es. 40: 13. Jer. 23: 18. 2 Kor. 2: 16.
Ingen mensklig lärdom, ingen forskning kan utransaka Guds wishet och hans regering.
35 Eller hwem har gifwit honom något förut, så att det skulle warda honom återbetaldt? Job 41: 2.
Inga gerningar, inga företräden, som Judafolket hade, ingen werkhelighet gäller, att någon skulle derföre kunna af Gud fordra belöning. Nej, hedningarna blefwo kallade af nåd; och en gång blifwet Israel af nåd omwändt till sin Messias, som det så länge förkastat.
36 Ty af honom och genom honom och till honom äro alla ting. Honom ware ära i ewighet! Amen. Ords. 16: 4. 2 Kor. 8: 6. Kol. 1: 16.
Ty af honom, såsom alltings skapare och outtömligt rika källa, och genom honom, såsom den, hwilken wisligt leder och ordnar allt, och till honom, såsom det högsta af hans kunskap genomskådade målet, till hwars ära allt skall syfta, äro alla ting. Af Fadren genom Sonen är allting skapadt och återlöst, och den Helige Ande kallar, församlar, upplyser, helgar och förer till det höga saliga målet dem, som lyda hans röst, och så werka Fadren, Sonen och den Helige Ande gemensamt till den nya skapelsens fulländning. Upp. 21: 1, 2, 10–27. Honom, hwilkens treenighet äfwen genom detta språk är antydd, ware för hans rikedom, wishet och kunskap ära i all ewighet! Amen.
12 Kapitlet.
Allmänna förmaningar till en kristlig wandel.Så förmanar jag nu eder, mina bröder, wid Guds barmhertighet, att
_416.jpg&oldid=348033){kind=link}