Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 429.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Kristus wår wisdom. Till Korintierna. Kap. 1, 2. 425

24 men för dem som äro kallade, både Judar och Greker, Kristus såsom Guds kraft och Guds wishet. Rom. 1: 16.

25 Ty det dåraktiga från Gud är wisare än menniskorna, och det swaga från Gud är starkare än menniskorna.

Det dåraktiga från Gud, d. w. s. det ordet om korset, som synes dåraktigt för bet köttsliga finnes, är wisare än menniskorna, äfwen i deras största wishet, och det swaga från Gud, d. w. s. det swaga, som så synes och från Gud kommer, är starkare än menniskorna, de der i sin största kraft dock äro genom synden swaga. Nu tyckes för den sjelfkloka menniskan intet wara på en gång dåraktigare och wanmägtigare än en korsfäst frälsare, men just i denna dårskap och wanmagt uppenbarar Gud på det härligaste sin wishet och kraft.

26 Ty sen, mina bröder, på eder kallelse, att icke många wisa efter köttet, icke många mägtiga, icke många ädlingar äro kallade. Joh. 7: 48. 2 Kor. 2: 8.

Ty sen, mina bröder, till ett bewis af det, som nyss är anfördt, sen på eder kallelse till Kristus och Guds förfarande derwid, att icke många wisa efter köttet d. ä. wisa i mensklig, jordisk mening, icke många mägtiga, icke många ”wälbördiga” eller ädlingar af hög jordisk härkomst äro kallade eller hafwa låtit sig winnas af den himmelska kallelsen. Så war det i den mägtiga grekiska handelsstaden Korint, så i synnerhet i hufwudstaden Aten, den grekiska werldswishetens säte, hwarest evangelium fann ringa ingång och uppmärksamhet; och så har det alltid befunnits wara mera sällsynt, att de lärde, mägtige och förnäme på jorden anammat evangelium om Kristus.

27 Utan det i werlden dåraktiga har Gud utwalt, på det att han skulle komma de wise på skam, och det i werlden swaga har Gud utwalt, på det att han skulle komma det starka på skam. Matt. 11: 25. Jak. 2: 5.

28 Och det i werlden oädla och föraktade har Gud utwalt, och det som intet war, på det att han skulle göra om intet det som något war,

29 på det att intet kött må berömma sig inför honom. Rom. 3: 27. Ef. 2: 9.

Inför honom, ”inför Gud”.

30 Men af honom ären I uti Kristus Jesus, som har blifwit för oss till wisdom från Gud och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning, Kol. 2: 3. Jer. 23: 5 f. Joh. 17: 19. Rom. 4: 25. Ef. 1: 7.

Af honom, nemligen af Gud.

31 på det att, såsom det är skrifwet: ”Den som berömmer sig, han berömme sig i Herren”. Jer. 9: 23 f. 2 Kor. 10: 17.

2 Kapitlet.

Evangelii predikan oberoende af menniskors konst och wishet, en frukt af Guds Andes uppenbarelse.

Och jag, mina bröder, då jag kom till eder, kom icke för att med höga ord eller med hög wishet förkunna för eder Guds wittnesbörd; Ap. G. 18: 1 f. 2 Kor. 1: 17.

2 ty jag höll icke före, att jag bland eder wisste något annat än Jesus Kristus och honom korsfäst. Gal. 6: 14.

Paulus wisste mycket annat och war den bland apostlarna, som före sin omwändelse jemförelsewis mest inhemtat menskliga kunskaper. Men nu mera försakade han all berömmelse deraf och höll icke före att han wisste något annat än den för werldens wise så ringa aktade Jesus Kristus och honom korsfäst. Just Kristi kors, som war för werlden den största förargelse och dårskap, utgjorde medelpunkten, från hwilken den apostoliska predikan utgick, och kring hwilken den wände sig.

3 Och jag war hos eder i swaghet och i fruktan och i mycken bäfwan. 2 Kor. 10: 10.

4 Och mitt tal och min predikan framstäldes icke i öfwertalande ord af mensklig wishet, utan i Andens och kraftens bewisning,

5 på det att eder tro icke måtte bero af menniskors wishet, utan af Guds kraft. 2 Kor. 4: 7.

6 Wishet tala wi dock bland de fullkomliga, men en wishet, som icke tillhör denna werlden eller denna werldens ypperste, hwilka warda om intet, Jak. 3: 15.

Med ”de fullkomliga” förstås här de till ett större nådesmått och trosförkofran komna kristna. Bland och för dem kunde aposteln tala hwad han här i synnerlig mening kallar wishet, nemligen det djupare innehållet af evangelii lära. Det är en wishet af annat slag, än den som tillhör denna werlden eller denna werldens ypperste. Med de ypperste menas här de som, ware sig bland Judar eller Greker, woro genom werldslig magt och wisdomslära utmärkte framför andra. De warda om intet med sin magt och wishet, som således är af förgänglig art och förswinner för evangelii härlighet, likasom månskenet förswinner för solens ljus.

7 utan wi tala Guds hemlighetsfulla wishet, den fördolda, hwilken Gud före