| Om afgudaoffer. | Till Korintierna. | Kap. 8, 9. | 439 |
kärlekslösa menniskan, att hon, huru mycket hon än må weta, likwäl saknar den rätta troskunskapen.
4 Om ätandet af afgudaoffren weta wi således, att ingen afgud finnes i werlden, och att ingen annan Gud är, utom en. 2 Kor. 10: 19. 5 Mos. 4: 39. 6: 4. Mark. 12: 29. Ef. 4: 5 f. 1 Tim. 2: 5.
Afguden ät intet annat än ett stycke trä eller sten, en tom inbillning, såsom ock ordet ”afgud” i gamla testamentets grundspråk på mångfaldiga ställen blott betyder ”ett intet”, idel tomhet. Ingen annan Gud är, utom en. Häraf följer, att ätandet af offerkött i sig sjelf icke kunde orena, alldenstund det orena wäsende, åt hwilket offret hembars, alldeles icke har någon tillwaro mer än i hedningens inbillning.
5 Ty om ock de finnas, som kallas gudar, ware sig i himmelen eller på jorden, såsom många gudar och många herrar äro,
Jemför Ps. 82: 6 och Ps. 136: 2, 3.
6 så hafwa dock wi en enda Gud, Fadren, af hwilken allt är och till hwilken wi äro, och en enda Herre, Jesus Kristus, genom hwilken allt är och genom hwilken wi äro. Mal. 2: 10. Ef. 3: 9. 4: 5 f. Ap. G. 17: 28. Rom. 11: 36. Joh. 1: 3. 13: 13. Fil. 2: 11. Kol. 1: 16. Ebr. 1: 2.
Till hwilken wi äro, så att wi skola wara wände till honom och införlifwade med honom i Kristus, wår Herre och konung.
7 Men kunskapen finnes icke hos alla, utan somliga göra sig ännu samwete angående afguden och äta såsom åte de ett afgudaoffer, och deras samwete, eftersom det är swagt, blifwer befläckadt. Rom. 14: 11, 23. 2 Kor. 10: 28.
I v. 1 hette det att ”wi alla hafwa kunskap”; här åter heter det: Kunskapen finnes icke hos alla, nemligen den bestämda klara kunskapen rörande det som i v. 4 och 5 är sagdt om afgudarne; utan somliga göra sig ännu samwete angående afguden, likasom wore han ett werkligt wäsende, och det så att när de, förledde af de mera frisinnades exempel, äta af offerköttet, som i sig sjelf icke är orent, de äta det såsom åte de ett afgudaoffer, genom hwars förtärande de äro rädda att göra något afguden till ära; och deras samwete, eftersom det sålunda är swagt i kunskapen, blifwer dermed befläckadt eller skuldbelastadt; ty det man gör emot samwetet ellet med twifwel i samwetet, det är synd. Jemför Rom. 14: 23.
8 Men maten främjar oss icke för Gud. Äta wi, så äro wi icke bättre; äta wi icke, så äro wi icke sämre. Rom. 14: 17.
9 Men sen till, att denna eder frihet icke må blifwa till anstöt för de swaga. Rom. 14: 13, 20 f. Gal. 5: 13.
Frihet, egentligen ”magt”.
10 Ty om någon ser, att du, som har kunskapen, sitter till bords i ett afgudahus, skall då icke hans samwete, som är swag, styrkas till att äta afgudaoffren?
Ända derhän synas således de mera frisinnade bland de kristna i Korint hafwa gått i bruket, d. w. s. missbruket af sin frihet, att de tilläto sig sitta eller (egentligen) ligga till bords i afgudatemplen wid de offermåltider, som der anstäldes. Desto större måste den anstöt blifwa, hwilken de derigenom gåfwo åt swagare eller ömmare samweten. Ty om någon ser, att du, som har kunskapen derom, att afguden är intet, v. 4, sitter till bords i ett afgudahus, och således på en plats, som alltid war afskywärd för alla rättsinniga Israeliter (2 Mos. 34: 15 m. fl.), skall då icke hans samwete, som är swag, derigenom styrkas till att likaledes äta de dock inför hans samwete afskywärda afgudaoffren? Dermed försyndar han sig, emedan han gör det emot sitt samwete, och du gifwer anledning till denna synd, emedan du ej af kristlig kärlek will försaka det, som för honom blifwer till anstöt och snara.
11 Och så skall den swage brobern förderfwas genom din kunskap, den broder, för hwilken Kristus har dött. Rom. 14: 15 f.
D. ä.: Och så skall den swage brodern genom din kunskap, d. ä. för din missbrukade kunskaps skull, i det han, af ditt exempel förledd, deltager i det som är emot hans samwete och således emot tron, och det den broder, för hwilken Kristus har dött. En förskräcklig förebråelse: Kriftus har af kärlek för din broders skull uppoffrat sitt lif, och du will icke en gång af kärlek till honom uppoffra något af din frihet, icke försaka en lekamlig sak!
12 Men när I sålunda synden mot bröderna och såren deras swaga samwete, så synden I mot Kristus.
13 Derföre, om mat är min broder till anstöt, så will jag aldrig någonsin äta kött, att jag icke må blifwa min broder till anstöt. 2 Kor. 11: 29.
Så wigtigt är det att i de ting, som du anser wara lofliga och oskyldiga, tänka på andras samweten!
9 Kapitlet.
Apostelns bruk af sin frihet.Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus Kristus, wår Herre? Ären icke I mitt werk i Herren? Ap. G. 9: 15 f. 13: 2. Rom. 1: 1. Gal. 1: 1. 2 Kor. 4: 15.
Med dessa frågor inleder aposteln en framställning om sitt eget exempel af försakelse, hwarigenom de Korintier, som icke wille uppoffra något af sin frihet för swagare broders skull, borde finna sig föranledda till blygsel.
2 Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone för eder,
_443.jpg&oldid=348086){kind=link}