| Lärares rättigheter. | Till Korintierna. | Kap. 9. | 441 |
predikar evangelium, framställa Kristi evangelium för intet, så att jag icke gör det ringaste bruk af den rättighet jag har i evangelium, så att jag icke tager ut min rättighet såsom evangelii förkunnare. — ”Paulus will icke berömma sig af sitt predikande, ty dertill war han pligtig, utan att han predikade för intet, utan lön, det håller han för en synnerlig lön och berömmelse.” L.
19 Ty ehuru jag är oberoende af alla, har jag gjort mig till allas tjenare för att winna de flesta.
Tjenare, egentligen ”träl”. Man har äfwen i senare tider exempel af Kristi tjenare, som gått på slafskepp och inträdt i friwillig träldom, blott för att kunna få tillfälle att meddela slafwarne Kristi evangelium och sålunda winna dem för hans rike.
20 Och för Judarne har jag blifwit såsom en Jude för att winna Judar; för dem som äro under lagen såsom wore jag under lagen för att winna dem som äro under lagen. Ap. G. 16: 3. 21: 23 f.
De båda uttrycken att ”wara Jude” och att ”wara under lagen” innebära ett och detsamma. Genom det senare uttryckssättet beskrifwes Juden i anseende till hans ställning till Gud. Paulus war wäl genom den naturliga födelsen Jude, men i kraft af nya födelsen war han kristen. Likwäl deltog han, så långt det för honom såsom kristen kunde wara tillåtligt, i Judarnes heliga bruk (se t. ex. Ap. G. 16: 3). Härigenom blef han Jude, på det han, genom att så nära som möjligt foga sig efter deras seder och inrättningar, skulle winna Judar för Kristus o. s. w.
21 För dem som äro utan lag har jag blifwit såsom wore jag utan lag, ehuru jag icke är utan Guds lag, utan är Kristi lag undergifwen, på det att jag må winna dem som äro utan lag. Gal. 2: 3.
Med dem, som äro utan lag eller laglöse, menas hedningarne: ty de saknade den mosaiska lagen. De kallas således laglösa i motsats mot Judafolket. Och ibland dem war aposteln likasom wore han utan lag, i det han uraktlät de bud, som strängt åtskilde Judar och hedningar, t. ex. de afsöndrande spislagarne. Allt på det han, som war hedningarnes apostel, måtte winna hedningar för Kristus.
22 För de swaga har jag blifwit såsom swag för att winna de swaga, för alla har jag blifwit allt för att på allt sätt frälsa några. Rom. 15: 1 f. 2 Kor. 11: 29. 2 Kor. 10: 33.
23 Men detta gör jag för evangelii skull, på det att äfwen jag må warda delaktig deraf.
D. ä. delaktig af evangelium och dess wälsignelser, tillika med alla andra trogna.
24 Weten I icke, att de som löpa på wädjebanan löpa wäl alla, men en får segerlönen? Löpen så, på det att I skolen få den.
Liknelsen är hemtad från de grekiska täflingsspelen, såsom kapplöpningar, kämpaspel eller fäktningar och kroppsöfningar af alla slag. Sådana högtidliga täflingar anstäldes nemligen i synnerhet hos Grekerna. Detta skedde på en wädjebana, eller skådeplats, som war tillredd för sådana täflingslopp. Ett wisst täflingspris eller segerlön war utsatt för den, som skickade sig manhaftigast i täflingen. Blott en kunde således för hwarje gång winna ett sådant pris. Men denne ene måste ock på det ifrigaste anstränga sig. Allt detta war för Korintierna ganska bekant. Men genom tron på Kristus hade de inkommit på en högre wädjebana. Der kräfdes en desto allwarligare ansträngning och flit för den, som skulle hinna målet och winna segerlönen. Derföre säger nu aposteln: Weten I icke, att de som wid de grekiska skådespelen löpa på wädjebanan löpa alla, men en får segerlönen? Liknen denne ene i edert frälsningsallwar och löpen så på eder andeliga wädjebana, att I fån den segerlön, som är utfäst wid målet för ett rätt kistendomslopp.
25 Men hwar och en som deltager i en täflingskamp är återhållsam i allt: dessa för att få en förgänglig krona, men wi en oförgänglig.
Men hwar och en som deltager i en täflingskamp är återhållsam i allt, som kunde hindra eller förswaga honom i och för kampens lyckliga framgång: de gamle täflingskämparne iakttogo nemligen ett bestämdt och strängt lefnadssätt, afhållande sig från win och sådan spis, som gjorde kroppen tung och trög, och så anstår det äfwen en Jesu Kristi stridsman att wara återhållsam i allting, som kan förswaga hans andeliga stridskrafter och hindra framgången af den strid, han har sig förelagd; dessa kämpar winnlägga sig om så stor återhållsamhet för att få en förgänglig krona, en med allt åtföljande menniskopris snart förwissnande segerkrans, men wi en oförgänglig.
26 Jag löper derföre så, som när det icke gäller något owisst; jag fäktar så, som en hwilken icke hugger i wädret,
Att ”löpa såsom gälde det något owisst”, det inträffade wid de jordiska kapplöpningarne, när någon under loppet t. ex. ej satte sig sitt mål rakt för ögonen, utan såg sig omkring och lyssnade till hwad åskådarne hade att säga, eller ock: började misströsta om framgången o. s. w. Uttrycket ”att hugga i wädret” har afseende dels derpå, att någon, förrän sjelfwa det egentliga kämpaspelet började, fäktade på egen hand, för öfnings skull, dels derpå, att någon, när den allwarliga kampen war börjad, ej måttade rätt åt sin motståndare.
27 men jag späker min kropp och underkufwar honom, på det att jag icke
_445.jpg&oldid=348090){kind=link}