| Om Herrens nattward. | Till Korintierna. | Kap. 11, 12. | 447 |
hwad jag också har meddelat eller ”öfwerlemnat” eder, att Herren Jesus m. m.
24 och tackade och bröt det och sade: Tagen, äten. Detta är min lekamen, som brytes för eder; gören detta till min åminnelse.
25 Sammalunda tog han ock kalken efter måltiden och sade: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod; gören detta, så ofta I dricken, till min åminnelse.
Efter måltiden, d. ä. efter påskalamsmåltiden. En erinran för Korintierna särskildt, att också de skulle åtskilja den heliga nattwardens åtnjutande från åtnjutandet af den öfriga kärleksmåltiden och icke sammanblanda dem båda. I det I dricken af denna kalk, inträden I på nytt i det nådeförbund, som Kristus stiftat genom utgjutelsen af sitt blod. Men kalken sjelf är det nya förbundet, emedan genom Jesu blod, som den innehåller, det nya förbundet liksom på nytt stiftas, beseglas och werkställes såsom en fortfarande lefwande och lifgifwande förbundshandling och lifsgemenskap mellan Kristus och församlingen. I denna åminnelse af Jesu död och i delaktigheten af hans offrade lekamen och utgjutna blod undfår själen den korsfäste och uppståndne Kristus.
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken denna kalk, förkunnen I Herrens död, till dess han kommer. Ap. G. 1: 11.
27 Derföre, hwilken som owärdigt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han warder saker på Herrens lekamen och blod.
Derföre, hwilken som owärdigt, d. ä. utan själens rätta sinnesförfattning, utan andens fattigdom, utan hunger och törst efter rättfärdighet, äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han warder saker eller straffskyldig på Herrens lekamen och blod, på hwilka man med ett owärdigt ätande och drickande förgriper sig.
28 Men pröfwe en menniska sig sjelf, och äte så af brödet och dricke af kalken. 2 Kor. 13: 5.
Till denna alltid nödiga sjelfpröfning hör i synnerhet att undersöka, om man will wara en Jesu lärjunge, som gerna will lära af Jesus och med honom wara och förblifwa förenad.
29 Ty den som owärdigt äter och dricker, han äter och dricker sig sjelf en dom, emedan han icke dömer rätt om Herrens lekamen.
I det han nemligen icke åtskiljer den i nattwarden gifna Herrens lekamen från wanlig spis. Och utan detta urskiljande äter och dricker han sig sjelf ”en dom, som kan yttra sig på många sätt”. Om en sådan dom talar äfwen v. 30.
30 Derföre äro ock bland eder många swaga och sjuka, och många äro afsomnade.
Äfwen kroppslig swaghet, sjukdom och död uppgifwas alltså såsom straffdomar till följd af ett wanhelgande bruk af den heliga nattwarden, således straff i detta lifwet. Likwäl nyttjar aposteln om dem, hwilka af sådan anledning fått en tidigare död, det mildare uttrycket ”afsomnade”. Det är ju icke möjligt att dessa himmelska krafter skulle wara utan werkan! De äro lifskrafter för tron, de äro dödskrafter för otron. För de trogna, då de owärdigt anamma dessa nådegåfwor, medföra de wåda, såsom här antydes.
31 Ty om wi dömde rätt om oss sjelfwa, så worde wi icke dömda. Ps. 32: 5.
Om wi dömde rätt om oss sjelfwa, så att wi upprigtigt pröfwade oss sjelfwa före gerningen, i synnerhet före den heliga nattwardens begående, så worde wi icke dömda af Gud, t. ex. med sådana straffdomar, som åtfölja ett owärdigt nattwardsbegående. Den som dömer sig sjelf såsom syndig och owärdig, men flyr till Jesu wärdighet och beder om nåd, har icke dom att wänta, utan idel nåd, ty domen och förbannelsen hwilade på honom, som bar wåra synder och blef en förbannelse för oss. Han har lofwat: den som kommer till mig skall jag sannerligen icke kasta ut.
32 Men då wi warda dömda, warda wi tuktade af Herren, på det att wi icke må warda fördömda med werlden. Ebr. 12: 5 f.
33 Derföre, mina bröder, när I kommen tillsamman för att äta, så wänten på hwarandra.
34 Men är någon hungrig, så äte han hemma, på det att I icke mån sammankomma till dom. Om det öfriga will jag förordna, när jag kommer.
12 Kapitlet.
Andans enhet i de olika nådegåfworna.Men om de andeliga gåfworna will jag icke, mina bröder, att I skolen wara okunnige.
2 I weten, att I woren hedningar, som läten föra eder bort till de stumme afgudarne, allt efter som I blefwen förde. 2 Kor. 6: 9 f. Es. 2: 11 f. 1 Tess. 1: 9.
3 Derföre gör jag eder kunnigt, att ingen som talar genom Guds Ande säger: förbannad är Jesus, och att ingen kan säga: Jesus är Herre, utan genom den Helige Ande. Mark. 9: 39. 2 Kor. 3: 5.
De korintiska kristna woro först sedan kort tid omwände. De woro således ännu i många stycken oerfarne, äfwen i det stycket som handlade om andeliga gåfwor. Derföre gör aposteln dem kunnigt, hwad källan är till dessa
_451.jpg&oldid=348105){kind=link}