| 448 | Om andeliga gåfwor. | Pauli Första Bref | Kap. 12. |
gåfwor, och huru himmelswidt den Helige Andes werkningar äro skilda från hedendomens och i allmänhet från det köttsliga sinnets werkningar både i judendomen och hedendomen. Afgudarne woro stumma eller mållösa. Från dem kunde således icke något swar eller någon andelig kunskap utgå. Kristendomens öfwerswinneliga höghet öfwer hedendomen wisade sig följaktligen såwäl i hwarje annan andelig gåfwa, som särskildt i talandet genom den Helige Ande. Men i samma gåfwor wisade sig ock kristendomens företräda framför judendomen. Genom Andens åt de kristna meddelade gåfwor prisas Herren Kristus; men såwäl för de köttsliga Judarne som för hedningarna är Jesus ej blott okänd, utan ock ett föremål för hat och fiendskap. Denna fiendskap uttalade sig skarpast derigenom att de förbannade Jesus (jemför kap. 16: 22). Det war nemligen numera hos de otrogne Judarne en sed, att den som wille höra dem till, men war misstänkt för att wilja i hemlighet tillhöra de kristna, måste freda sig för denna misstanke dermed att han högtidligen förklarade att Jesus war förbannad. Men detta kunde icke ske af den, som talade genom eller i den Helige Ande; ty Gud meddelar icke någon Andens gåfwa åt någon, som hyser uppenbar eller hemlig fiendskap mot Jesus, utan endast åt den, som i sann tro öfwergått på hans och de kristnas sida. Om således någon, ware sig Jude eller hedning, werkligen talade i den Helige Andes kraft, så borde han icke af de kristna hållas misstänkt för att ännu längre kunna wara en fördold anhängare af den falska judendomen eller af hedendomen. Det wore twärtom klart, att ingen, som talar genom Guds Ande säger: förbannad är Jesus, utan twärtom prisar honom på det högsta; och att ingen kan i oskrymtad och lefwande trosbekännelse säga: Jesus är Herre, utan i och genom den Helige Ande. Andens tungomål och andra gåfwor kunde wäl af falska, särdeles med stora naturgåfwor utrustade menniskor efterapas, men hwad de så sade eller gjorde, bewisade sig lätteligen och snart wara werkningar af en helt annan ande än den Helige Ande, som är Guds och Kristi Ande.
4 Gåfworna äro mångahanda, men Anden är densamme. Rom. 12: 6. Ebr. 2: 4. 1 Petr. 4: 10. Ef. 4: 4.
Närmare: Men det fins åtskilnader på nådegåfwor, men densamme Anden. Likasom således en källa kan hafwa åtskilliga utflöden, så finnas i Kristi kyrka åtskilliga eller mångahanda af Jesus förwärfwade och efter en wiss ordning meddelade nådegåfwor, men det är en och samme Ande som meddelar dem.
5 Och embetena äro mångahanda, men Herren är densamme. Rom. 12: 7 f. Ef. 4: 11.
Och det fins åtskillnader på tjenstembeten, och densamme Herren, nemligen Kristus, som anordnar dem och förhärligas af den Helige Ande i och genom tjenarne.
6 Och kraftwerkningarna äro mångahanda, men det är samme Gud, som werkar allt i alla.
Och det fins åtskilnader på kraftwerkningar, men det är samme Gud och Fader, som genom sin Ande werkar allt i alla.
7Men åt hwar och en gifwes Andens uppenbarelse till gagn.
Till gagn, till gemensam nytta för det hela.
8 Ty åt en gifwes genom Anden att tala wishet, åt en annan att tala kunskap efter samme Ande,
Ty åt en gifwes genom Anden wishet att tala eller gåfwan att få tala om wisdom och så wisligt tala, att deraf sker den bästa tillämpning på det kristliga lifwets alla förhållanden; men åt en annan att tala kunskap eller gåfwan att ej blott kunna djupare intränga uti och förstå den kristna lärans hemligheter och sammanhang, utan äfwen att i ett sammanhängande föredrag kunna framställa den för andra, och det efter samme Ande.
9 åt en annan tro genom samme Ande, åt en annan gåfworna att bota sjuka genom samme Ande, Mark. 16: 18. Luk. 10: 9. Jak. 5: 14 f.
Åt en annan gifwes tro, hwarmed här icke förstås den saliggörande tron, hwilken tillhör alla sanna kristna gemensamt, utan den undergörande tron, som är en särskild nådegåfwa, genom samme Ande; men denna tro kan yttra sig på mångahanda och i synnerhet de följande fyra sätten: så att åt en annan gifwas gåfworna att bota sjuka genom samme Ande.
10 åt en annan kraftwerkningar, åt en annan profetia, åt en annan bedömande af andar, åt en annan åtskilliga slags talande med tungor[1], åt en annan uttydningen af det med tungor talade. Ap. G. 6: 8.
Åt en annan kraftwerkningar eller förmågan att göra underliga ting af åtskilliga slag: åt en annan profetia (Rom. 12: 6); åt en annan bedömande af andar, d. ä. den med profetian närmast beslägtade gåfwan att ej blott pröfwa utan ock med lätthet åtskilja sådana andar, som äro af Gud, från dem, som tala drifne af en falsk ingifwelse. Åt en annan åtskilliga slags talande med tungor eller olika slags språk, åt en annan uttydningen af det med tungor talade, om hwilka båda sistnämnda gåfwor det 14 kap. utförligare handlat.
11 Men allt detta werkar den ene och samme Anden, utdelande åt hwar och en sitt, såsom han will. 2 Kor. 7: 7. Ef. 4: 7.
De olika gåfworna skänktes således mestadels den ena åt en, den andra åt en annan, allt eftersom hans embete och särskilda werksamhet i församlingen fordrade och han efter sitt trosmått kunde emottaga; men stundom meddelades åt samma person flera af de har uppräknade gåfworna tillika, såsom just åt apostlarne och många ordets tjenare.
- ↑ Se Ap. G. 10: 46.
_452.jpg&oldid=348107){kind=link}