| 472 | Förmaning. | Pauli Andra Bref | Kap. 6. |
D. ä.: Wi icke blott ”bedja” såsom Kristi tjenare och sändebud (kap. 5: 20), utan såsom medarbetare och följaktligen såsom medhjelpare i eder salighet, förmana wi eder ock att icke fåfängt mottaga Guds nåd, utan såsom I nu hafwen mottagit Herren Kristus Jesus, så wandren i honom (Kol. 2: 6), på det att I mån wara rena och oförwitliga intill Kristi dag, uppfylda med den rättfärdighetens frukt, som kommer genom Jesus Kristus till Guds ära och pris. Fil. 1: 10, 11.
2 Ty han säger: ”Jag har bönhört dig i behaglig tid, och jag har hulpit dig på frälsningens dag”. Se, nu är en wälbehaglig tid, se, nu är frälsningens dag. Es. 49: 8. Luk. 4: 18 f. Rom. 13: 12.
Ty han, den himmelske Fadren, säger (Es. 49: 8) till sin tjenare, den utlofwade förlossaren, och i honom till hwar och en, som med tron undfår förlossningen; och hwad här säges redan då så långt före Kristi ankomst i köttet om det tillkommande, likasom det redan hade skett, det måste ju gälla sedan det skett genom Kristi ankomst, lidande och död, nemligen hwad Fadren säger med dessa nådefulla ord: ”Jag har bönhört dig i behaglig tid, d. ä. den nådetid, då Gud betygar idel wälbehag till menniskorna, och jag har hulpit dig på frälsningens dag”. Se, nu är en wälbehaglig tid, se, nu är frälsningens dag. Nu måste derföre en hwar tillse, att han icke fåfängt mottager den så rikligt tillbjudna nåden.
3 Och wi gifwa icke i något någon anstöt, på det att embetet icke må blifwa klandradt, 2 Kor. 10: 32.
D. ä.: Och denna förmaning gifwa wi eder, i det wi icke gifwa någon anstöt något, på det att embetet icke må blifwa klandradt. Men i dessa ord ligger tillika till Korintierna och alla kristna denna förmaning: Låtom oss icke gifwa någon, i något, förargelse eller anstöt, så att de, då det är skilnad mellan tagen och gifwen förargelse, och då de icke alltid förmå hindra, att ju werlden tager förargelse, likwäl må kunna säga: Wi gifwa icke, i något, anstöt åt någon.
4 utan wi bewisa oss i allting såsom Guds tjenare, i mycket tålamod, i bedröfwelser, i nöd, i trångmål, 2 Kor. 4: 1.
5 i hugg och slag, i fängelser, i uppror, i mödor, i wakor, i fastor, 2 Kor. 11: 23.
D. ä.: Utan wi bewisa eller anbefalla (se samma ord kap. 3: 1) oss i allting såsom Guds tjenare, i mycket tålamod, som wi hafwa att utöfwa, dels i bedröfwelser eller allahanda inre och yttre bekymmer, i nöd, egentligen nöder, i trångmål (jemför kap. 12: 10); dels i särskilda arter af lidande, såsom i (hugg och) slag (t. ex. kap. 11: 23, 24, i fängelser, i uppror, som ske mot oss eller för wår skull (t. ex. Ap. G. 14 och 19); dels ock i mera friwilliga lidanden, såsom i mödor, i wakor, i fastor.
6 i renhet, i kunskap, i långmodighet, i mildhet, i den Helige Ande, i oskrymtad kärlek, 2 Kor. 4: 2. Rom. 12: 9.
D. ä.: Wi anbefalla eller bewisa oss såsom Guds tjenare också i renhet eller renlefnad, i kunskap eller förståndigt och wist förhållande, i långmodighet, i mildhet, i ben Helige Ande, så att hela wårt andeliga tillstånd och wäsende, wårt tal och wår sinnesstämning bewisar sig wara den Helige Andes werk, och att den Helige Ande är i wår ande. Deraf följer oskrymtad kärlek såsom det yppersta bewiset på Andens ljus och lif.
7 i sanningens ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetens wapen till höger och till wenster, 2 Kor. 2: 4. Ef. 6: 11 f.
Wapen till högra sidan äro anfallswapen; wapen till wenstra sidan äro förswarswapen, såsom fordom på det timliga stridsfältet swärdet fördes med högra handen, och skölden hölls i den wenstra. Den andeliga striden mot mörkrets rike och alla andeliga fiender måste föras med rättfärdighetens wapen, nemligen trons sköld och Andens swärd, som är Guds ord, o. s. w., se Ef. 6, och får icke föras med list eller wåld; icke med werldslig magt, utan i Herrens kraft.
8 genom ära och smälek, genom ondt rykte och godt rykte, såsom bedragare och dock sannfärdige,
... såsom bedragare eller förförare i werldens ögon, och dock sannfärdige inför Gud och de troende.
9 såsom okände och dock wäl kände, såsom döende, och se, wi lefwa, såsom tuktade och dock icke dödade, 2 Kor. 15: 30 f. Ps. 118: 18.
10 såsom bedröfwade och dock alltid glade, såsom fattige och dock många rika görande, såsom intet hafwande och dock allting egande. 2 Kor. 7: 4. Rom. 5: 3. Fil. 2: 17. 4: 11 f.
11 wår mun har öppnat sig till eder, I Korintier, wårt hjerta är widgadt.
D. ä.: Wår mun har öppnat sig till eder, I Korintier, med synnerlig frimodighet wid prisandet af wårt evangeliska embete, kap. 2: 14, wårt hjerta är widgadt af glädje, såsom I kunnen förstå af de uttryckens fullhet, hwarmed wår mun öppnat sig (jemför slutet af Matt. 12: 34).
12 I hafwen icke trångt rum i oss, men I hafwen trångt rum i edra hjertan. 2 Kor. 7: 2 f.
D. ä.: I hafwen icke trångt, utan fastmer godt rum i wårt hjerta, der wi omfatta eder med den innerligaste kärlek, men I ären sjelfwa trånghjertade eller det är trångt i edert hjerta, så att wi icke hafwa lika godt rum i edert hjerta, som I hafwen i wårt.
13 Men till motswarande gengåfwa, jag talar såsom till barn, widgen ock I eder! 2 Kor. 4: 14.
_476.jpg&oldid=348175){kind=link}