| Pauli förswar. | Till Korintierna. | Kap. 11, 12. | 481 |
24 Af Judar har jag fem gånger fått fyratio slag, ett mindre. 5 Mos. 25: 3.
Paulus hade således, då han skref detta bref, fem gånger warit hos Judarna anklagad för andeliga förbrytelser, ty för sådana gåfwo de fyratio slag, på ett när, af försigtighet, för att icke genom händelsewis för mänga slag öfwerskrida lagen (5 Mos. 25: 3). De trettionio slagen gåfwos med läderremmar.
25 Tre gånger har jag blifwit gisslad, en gång stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, en natt och en dag har jag tillbragt i djupet. Ap. G. 16: 22. 14: 19.
26 Ofta har jag warit på resor, i faror på floder, i faror för röfware, i faror för landsmän, i faror för hedningar, i faror i stad, i faror i ödemark, i faror på haf, i faror bland falske bröder. Gal. 2: 4.
27 i möda och beswär, ofta i wakor, i hunger och törst, ofta i fastor, i köld och nakenhet. 2 Kor. 6: 4 f.
28 Utom det som eljest påkommer, warder jag dagligen öfwerlupen och bär omsorg för alla församlingarna. Ap. G. 20: 18 f.
29 Hwem är swag, och jag warder icke swag? Hwem får anstöt, och jag brinner icke? 2 Kor. 9: 22. 8: 13.
D. ä.: Hwem är swag, och jag warder icke swag, skulle icke jag, som pröfwat så många lidanden och faror, känna ej blott medlidande, utan ock andras swaghet, såsom wore det min egen? Hwem får anstöt, och jag brinner icke, hwem förargas eller tager någon anstöt, utan att det bränner mig i hjertat? Ps. 39: 4. Så stor war hans ömhet mot de swaga och hans omsorg om dem.
30 Om jag skall berömma mig, så will jag berömma mig af det som hör till min swaghet. 2 Kor. 12: 5.
Om man måste berömma sig, så will jag berömma mig af det som hör till min swaghet, d. ä. af mina lidanden och genomgångna faror, som wittna om min egen swaghet och Guds kraft, och således icke likna dem, som endast berömma sig af sin egen styrka och kraft.
31 Gud och wår Herre Jesu Kristi Fader, han som är wälsignad i ewighet, wet, att jag icke ljuger. Gal. 1: 20.
Gud tages till wittne, och åt Gud gifwes lof och ära! Härmed göres det omöjligt för apostelns motståndare att beskylla honom för fåfäng sjelfberömmelse.
32 I Damaskus lät konung Aretas’ ståthållare bewaka Damaskenernas stad och wille gripa mig,
33 men genom en glugg på muren blef jag nedsläppt i en korg och undslapp hans händer. Ap. G. 9: 25.
Se Ap. G. 9: 24, 25.
12 Kapitlet.
Fortsättning af det föregående.Att berömma mig är nödwändigt, ehuru icke nyttigt; ty jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. Ap. G. 9: 3. 18: 9 f. 22: 17 f. 2 Kor. 15: 8.
Att berömma sig war för aposteln sjelf icke nyttigt. Dock måste han besluta sig dertill för deras skull, till hwilka han skref, såsom skälen dertill redan i det föregående kapitlet äro framstälda. Nu följer den högsta grad af berömmelse, då han kommer till att omtala syner och uppenbarelser, som Herren skänkt honom. Syner och uppenbarelser äro i grunden samma sak, dock så att syner äro för själens öga hwad uppenbarelser äro för dess öra, eller: genom synerna framhåller Herren något utomordentligt för menniskans inre åskådning, utan att det förklaras medelst ord; men genom uppenbarelserna något, som tillika i ord warder förestäldt.
2 Jag känner en man i Kristus, hwilken för fjorton år sedan — om han war i kroppen eller utom kroppen, det wet jag icke, Gud wet det — wardt uppryckt ända till tredje himmelen.
Liksom i himmelens allraheligaste. Ebr. 9: 12.
3 Och jag wet, att densamme — om han war i kroppen eller utom kroppen, det wet jag icke, Gud wet det —
4 wardt uppryckt till paradiset och hörde outsägliga ord, hwilka ingen menniska får utsäga.
Wid det som aposteln i dessa verser med så förtäckta ord omtalar, må blott erinras hwad en bibeltolkare anmärkt: ”Emedan han (aposteln) wille sätta mått och gräns för sig, så utwäljer han blott ett exempel (af sina syner och uppenbarelser), men härom talar han så, att han derigenom gifwer tillkänna, att han icke känner något synnerligt begär att komma fram dermed. Ty hwarföre talar han här på en gång om sig såsom en annan eller främmande person? Det är såsom wille han säga: Hellre skulle jag wilja dölja allt detta inom mig sjelf, men dessa menniskor tillåta mig det icke. Derföre will jag stammande tala derom, på det att man må se, att jag är twungen dertill”. Han talar emellertid om en dubbel hänryckning: ”till tredje himmelen” och ”till paradiset”. Om ock den förra hade skett i kroppen, så skulle dock den andra kunna hafwa skett utom kroppen. Derföre skrifwer han twå gånger så, v.&bnsp;2 och 3.
5 Öfwer denne skall jag berömma mig, men öfwer mig sjelf skall jag icke berömma mig, om icke af mina swagheter. 2 Kor. 11: 30.
6 Ty om jag wille berömma mig sjelf,
_485.jpg&oldid=348201){kind=link}