| 486 | Pauli lära är af Gud. | Pauli Bref | Kap. 1. |
kap. 3: 18. I kraft af detta försoningens offer få wi syndernas förlåtelse genom tron på honom. Då han gifwer oss nåd att tro wåra synders förlåtelse på den grund, att han gifwit sig sjelf för wåra synder, uttager han oss ifrån den närwarande werldens onda wäsende, från werldsandens herrawälde och från syndens, dödens och djefwulens wåld. Se 1 Joh. 5: 19, 20. Den som är inympad i winträdet Kristus och lefwer i honom, är med sinne och wilja, med sitt innersta lif skild ifrån den onda werlden eller uttagen derifrån, han är död och uppstånden med Kristus i anden. Det ordet uttaga wisar oss ock, att menniskan icke kan sjelf och af egen kraft wända sig från synden till rättfärdigheten, från werlden till Gud, utan det är Kristus, som uttager med sin kraft hwar och en, som icke gör motstånd mot den sökande herdens hand. Denna återlösning och frälsning hade Gud beslutit före werldens grundläggning, Ef. 1: 4, och sedan uppenbarat genom löften och profetior. Detta nådesbeslut, fattadt i Guds råd före werldens skapelse, bewisar ock, att menniskans frälsning icke kommer af lagen, utan af den fria nåden. Innan menniskan och innan lagen fans till, hade Gud i sin ewiga kärlek beslutit, att frälsning skulle ske genom nåden. Se Luk. 1: 68, 71, 78. Ebr. 10: 7, 10.
6 Jag förundrar mig, att I så snart låten afwända eder från den, som har kallat eder i Kristi nåd, till ett annat slags evangelium,
7 hwilket icke är ett annat; endast att några finnas, som förwilla eder och wilja förwända Kristi evangelium. Ap. G. 15: 1 f. 2 Kor. 11: 3 f.
Genom Pauli predikan hade dessa kristna blifwit frälsta, uttagna från den onda werlden och förenade med Kristus af blott nåd. Men då willolärare lärde, att omskärelsen och lagens werk wore nödiga till saligheten i det nya förbundet, så war detta icke Kristi evangelium, genom hwilket Gud kallat dem i Kristi nåd, utan ett annat. Kristi nåds evangelium blef förwändt, och de trogna förwillade. Detta war för aposteln Paulus ett ämne till förundran, sorg och smärta.
8 Men om ock wi eller en ängel från himmelen annorlunda predikade evangelium för eder, än wi hafwa predikat för eder, han ware förbannad!
Emedan ingen salighet finnes, och ingen frälsning är möjlig, utan genom tron på Kristus allena, så war det att göra Jesu försoningsdöd fåfäng, att röfwa själar ifrån honom och att röfwa saligheten från menniskor, så snart en sådan förwändning af evangelium förkunnades; och detta war derföre en så stor missgerning och så stridande emot Guds nådeswilja, att förbannelse afkunnas öfwer hwar och en, som så förfalskar salighetens ord, äfwen om det wore en ängel af himmelen eller en helig ängel, om sådant wore möjligt; ty han skulle genom en sådan predikan blifwa en fallen ängel. Förbannad, grt. Anatema, betyder afskild från Gud och hans nåd och salighet. Se kap. 5: 10, 12.
9 Såsom wi förut hafwa sagt, så säger jag ock nu åter: Om någon för eder annorlunda predikar evangelium, än I hafwen undfått, han ware förbannad!
Förbannelsedomens afkunnande upprepas på nytt, för att inskärpa den ännu eftertryckligare och för att wisa huru djupt dessa ord behjertades af aposteln, då han skref dem. Ingen af de falska lärarne kunde således hoppas undslippa denna dom, om de icke wille omwända sig och anamma nådens evangelium.
10 Ty talar jag nu menniskor eller Gud till behag, eller söker jag täckas menniskor? Ty om jag ännu täcktes menniskor, så wore jag icke Kristi tjenare. 1 Tess. 2: 4. Jak. 4: 4.
De falska lärare, som förkunnade ett förfalskadt evangelium, lärde efter sin egen wilja och sökte att täckas menniskor, men den, som söker menniskors bifall och menniskors pris, kan icke wara sanningen trogen och söka Herrens ära. Aposteln war kallad af Herren sjelf, han hade Guds Andes uppenbarelse och sökte icke egen ära, utan Guds pris och menniskors salighet.
11 Men jag gör eder kunnigt, mina bröder, att det evangelium, som af mig har blifwit predikadt, icke är något menskligt,
12 ty icke heller har jag undfått eller lärt det af någon menniska, utan genom uppenbarelse af Jesus Kristus. Ef. 3: 3 f.
Detta evangelium hade aposteln undfått genom omedelbar uppenbarelse af Herren Jesus Kristus och genom en fortfarande ingifwelse af den Helige Ande.
13 Ty I hafwen hört min umgängelse fordom i Judendomen, att jag öfwermåttan förföljde Guds församling och förödde henne Ap. G. 8: 3. 9: 1 f. 22: 4 f. 26: 9 f. Fil. 3: 6. 1 Tim. 1: 13.
14 och gick längre i Judendomen än många samtida af mitt folk och war den starkaste ifrare för mina fädernestadgar.
Att Saulus hade förföljt de kristna, innan han på underbart sätt blef omwänd, och att han hade warit så sträng och nitisk i lagen, war ett ytterligare bewis, att det evangelium han predikade, war honom gifwet genom uppenbarelse; ty det stod i strid med hela hans föregående tänkesätt. Se Ap. G. 8: 3, och kap. 22: 3.
15 Men då Gud, som ända från min moders lif har afskild mig och kallat mig genom sin nåd, Jer. 1: 5. Ap. G. 9: 15. 13: 2. Rom. 1: 1.
_490.jpg&oldid=348216){kind=link}