| Paulus mot Petrus. | Till Galaterna. | Kap. 2. | 489 |
menniskofruktan är, då dessa helige Guds män äfwen stapplade en gång. Men det mildrar felet betydligt, att det säkert skedde af kärlek till Herren och af kärlek till bröderna; de woro rädda för att åstadkomma förargelse bland de omwände Judarne och att dermed skada Kristi sak, ty intet exempel finnes, att Petrus eller Barnabas eller andra lärjungar, efter den Helige Andes utgjutelse, woro rädda för werldens hot eller smälek och förföljelse. Men icke ens af kärlek ar det lofligt att afwika en hårsmån från evangelii sanning.
14 Men när jag såg, att de icke wandrade rätt enligt evangelii sanning, sade jag till Petrus inför alla: Om du, som är en Jude, lefwer på hedniskt sätt och icke på Judiskt sätt, huru kan du då twinga hedningarne att lefwa på Judiskt sätt? Ap. G. 10: 28. 15: 5 f.
Lefwer på hedniskt sätt betyder icke, att Petrus syndade såsom hedningarne, utan lefde såsom de kristna, som woro omwända från hedendomen och hade förtrolig gemenskap med dem. Se v. 12. Dermed hade Petrus wisat, att han gillade dessa kristnas frihet från lagens stadgar och den judiska träldomen. Då Petrus sedan genom sitt exempel föranledde hos dessa omwända hedningar den tanken, att omskärelse och judiska bruk woro nödwändiga till rättfärdighet och salighet, så wandrade han icke rätteligen efter evangelii sanning. Men här böra wi märka kristendomens stora magt öfwer menniskohjertan! Paulus hade kraft att förswara evangelii sanning, utan afseende på personen, och Petrus, den kraftige mannen, emottog tillrättawisningen med ödmjukhet. Både Pauli frimodighet och Petri saktmod woro werkningar af Herrens Ande. Så werkar Kristi Ande, der den finnes, att enighet i sanning och frid blifwa rådande.
15 Wi äro af naturen Judar och icke syndare af hedningarne,
16 men då wi weta, att menniskan icke rättfärdiggöres af lagens gerningar, utan genom tron på Jesus Kristus, hafwa också wi trott på Kristus Jesus, på det att wi skulle rättfärdiggöras af tron på Kristus och icke af lagens gerningar, derföre att intet kött skall af lagens gerningar warda rättfärdigadt. Ps. 143: 2. Ap. G. 13: 38 f. Rom. 1: 17. 3: 20 f. 8: 3 f. Gal. 3: 11.
Intet kött, ingen menniska kan af eller genom lagens gerningar blifwa rättfärdig inför Gud, utan blott genom tron på Jesus Kristus. Både Judar och hedningar äro syndare och behöfwa lika mycket att warda frälste genom nåden allena i tron på Kristus. Rom. 3. Fastän Petrus och Paulus woro af Judafolket, som Herren hade utwalt, så kunde de dock icke warda rättfärdige genom lagen, utan blott genom tron på Kristus.
17 Men om wi, som söka att warda rättfärdiggjorda i Kristus, äfwen sjelfwa befinnas wara syndare, är då Kristus en syndens tjenare? Bort det!
Då nu dessa apostlar woro ense derom, att de blott genom tron på Kristus kunde warda rättfärdige och icke genom lagen, så kunde de icke återwända till lagen och bygga derpå, utan att just dermed förklara, att Kristi förtjenst war otillräcklig, och att de ännu woro syndare, som hade sina synder i behåll. Då wore Kristus en syndens tjenare, och wi blefwe då genom tron på honom större syndare mot lagen, än wi woro förut. ”Den som genom gerningar will blifwa from (rättfärdig), han beter sig just så, som om Kristus gjorde oss genom sin tjenst, embete, predikande och lidande allra först till syndare, som genom lagen måste blifwa fromma (rättfärdiga); det är att förneka, korsfästa, försmäda Kristus och åter uppbygga synden, som förut genom predikan om tron war undanröjd”. L.
18 Ty om jag bygger upp igen detsamma, som jag har nedrifwit, så framställer jag mig sjelf såsom en öfwerträdare;
Då man liksom Petrus med ord och gerning förklarar, att icke lagen utan evangelium kan frälsa, såsom han gjorde, då han åt med de omwända af hedningarna, och då man derpå förhåller sig så, som om man wore bunden till lagen, såsom Petrus gjorde, v. 12, och således upprättar lagens herrawälde på nytt, så är man en öfwerträdare mot lagen, ty den rättfärdighet, som lagen fordrar, kan man omöjligt åstadkomma, och Kristi rättfärdighet har man på detta sätt förlorat och förklarat den wara otillräcklig till rättfärdighet och salighet; alltså står man då såsom öfwerträdare under lagens dom både inför sitt samwete och inför Herren Gud.
19 ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att lefwa för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, Rom. 7: 1, 6. 8: 1 f. Gal. 5: 24 f. 6: 14.
Genom lagen hade aposteln kommit till rätt kännedom om sitt syndaförderf och andeliga död, och detta hade drifwit honom från lagen till evangelium. Han hade öfwergått från det döda tillståndet under lagen till lifwet i Kristus för att lefwa för Gud, till hans ära och efter hans wilja. Han war sålunda korsfäst med Kristus till den gamla menniskans död, så att köttet måste dö tillika med dess lustar och begärelser, Gal. 5: 24, men den nya menniskan lefwa i Kristus. ”Genom tron, som är en andelig lefwande lag, äro wi döde ifrån bokstafwens lag, så att wi icke äro den något mer skyldige.” L. Men de orden: ”jag är korsfäst med Kristus” syfta först och främst derpå, att Kristus lidit döden på korset för wåra synder, och wår syndaskuld är så fullkomligt betald, såsom om wi alla hade warit korsfäste med honom. Han bar sjelf wåra synder i sin kropp upp på trät, hans försoningsdöd innesluter oss alla. 2 Kor. 5: 14. Derigenom är lagen för oss fullbordad, och då wi i tron införlifwas med Kristus, så äro wi döde ifrån lagen, så att wi icke behöfwa den
_493.jpg&oldid=348225){kind=link}