| 494 | Lagens ändamål. | Pauli Bref | Kap. 3, 4. |
tecken till den höga sanning, att själen i dopet ikläddes Kristi rättfärdighet. Denna bröllopsskrud kallas salighetens kläder och rättfärdighetens mantel. Es. 61: 10.
28 Här är icke Jude eller Grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och qwinna, ty alla ären I en i Kristus Jesus. Joh. 17: 21. Rom. 10: 12. 2 Kor. 12: 13. Ef. 2: 14 f. Kol. 3: 11.
Grek betyder här, såsom ock annorstädes i skriften, hedning i allmänhet. Alla, som tro på Kristus, äro lemmar af hans andeliga kropp, de äro en eller ett i honom, utan åtskilnad på folk, stånd eller kön.
29 Ären I nu Kristi, så ären I ju Abrahams säd och arfwingar efter löftet. Rom. 9: 7.
Kristus är Abrahams säd, på hwilken löftet syftade, och alla, som äro genom tron införlifwade med Kristus, äro just derigenom Abrahams andeliga säd och delaktige i löftet om arfwedelen, wälsignelsen och alla nådens skatter, som i detta löfte innefattas.
4 Kapitlet.
De kristnas barnaskap hos Gud och frigörelse från lagens träldom.Men jag säger: Så länge arfwingen är barn, är ingen skilnad mellan honom och en träl, ehuru han är herre öfwer allt,
2 utan han står under förmyndare och förwaltare intill den tid, som är bestämd af hans fader.
Aposteln säger denna liknelse för att göra saken tydlig. Så länge ett barn eller en minderårig är under förmyndare, har det icke sina egodelar sjelf i besittning till att bruka dem efter sin wilja. Det är, likasom en tjenare, underkastadt en annans wilja och måste lyda ända till den tid, som fadren har bestämt.
3 Sammalunda höllos ock wi, när wi Woro barn, i träldom under werldens barnaläror. Kol. 2: 20.
Det gamla testamentets tid framställes här såsom den omyndighetstid, som i liknelsen menas. Lagen är förmyndaren, Israel arfwingen efter löftet. Werldens barnaläror, egentl, elementer eller begynnelsegrunder. Så fallas det gamla testamentets stadgar, emedan deruti lågo liksom begynnelserna till den nya skapelse, som i Kristus fulländas. Gamla testamentets lag och inrättningar woro liksom skuggan eller grundritningen till den nya skapelsen, det lefwande tempel, som börjar i tiden och fulländas i ewigheten. Ef. 2: 19—22 f. Sedan betyder ordet elementer äfwen begynnelsegrunderna eller bokstäfwerna, — d. w. s. barnaläror, som först måste läras, innan högre kunskap kan inhemtas. Den levitiska lagens ceremonier, offer o. s. w. liknas wid ett ABC, som måste läras i barndomen. Genom dessa botstäfwers sammanläggning kunde de i gamla testamentet komma till någon kunskap om Kristus under Guds Andes ledning och upplysning, ty hela gudstjensten, alla offer o. s. w. syftade på honom.
4 Men då tiden war fullbordad, sände Gud sin Son, född af qwinna, född under lagen, Ef. 1: 10.
5 på det att han skulle friköpa dem som woro under lagen, att wi skulle få barnaskapet. Joh. 1: 12. Gal. 3: 26.
Då den tid war fullbordad eller tilländalupen, som Gud i sitt rådslut hade bestämt, så sände han sin enfödde Son för att förlossa från lagens träldom och bereda ett andeligt Israel, som i honom sjelf skulle hafwa barnaskapets ande och evangelii frihet. Född under lagen betyder, att han genom sin födelse blef satt under lagen, så att han tog uppå sig hela lagen i wårt ställe och åtog sig att fullborda den i wårt ställe, för att sålunda förwärfwa oss barnaskapets rätt, Ande och frihet; det war med sin fullkomliga lydnad han åstadkom en fullkomlig tillfyllestgörelse, se Ps. 40: 8, 9. Härmed har han friköpt och förlossat oss från lagens förbannelse, kap. 3: 13. I stället för synd och skuld skänker han oss sin fullkomliga rättfärdighet, och wi blifwa frikända inför Gud och Fadren för Sonens skull. I stället för träldomssinnet och räddhågan skänker han oss sin Ande, barnaskapets Ande, så att wi af kärlek till honom med glädje wilja hålla hans bud. Lagen kan icke längre anklaga, hota och fördöma oss, utan wi äro derifrån förlossade. Se Joh. 1: 12, 13. Allt det, som här står skrifwet om träldomstillståndet under lagen i det gamla testamentets tid och om förlossningen genom Kristus, gäller ännu fortfarande. Menniskan är under lagens träldom så länge, till dess hon kommer till tron på Kristus, så att hon i honom blifwer ett Guds barn och undfår barnaskapets Ande.
6 Men emedan I ären barn, har Gud sändt sin Sons Ande i edra hjertan, som ropar: Abba, Fader! Rom. 8: 15.
Kristus har icke blott lidit döden för wåra synder och betalat wår syndaskuld, utan också förwärfwat oss den Helige Ande, som utgår af Fadren och Sonen; Se Joh. 15: 26; 16: 7. I Kristus Jesus, i hans förklarade menniskonatur är den Helige Andes oändliga fullhet, och från denna till Ande förklarade och i gudomen upptagna menniskonatur kan den Helige Ande utgå till andra menniskor; se Ps. 45: 8, Rom. 8: 9. Hade icke Kristus förwärfwat och undfått den Helige Ande såsom menniska, så kunde icke heller den Helige Ande meddelas åt någon menniska. Det wore omöjligt både derföre, att de äro syndare och i sig sjelfwa owärdige, samt äfwen derföre, att afståndet mellan Guds Ande och menniskan är oändligt. Men genom medlaren Kristus är förening mellan Gud och menniskor tillwägabragt, och för hans skull kommer den Helige Ande till alla återlösta, som icke stå honom emot; se Luk. 11: 13. Genom den Helige Ande förenas den troende själen med Kristus
_498.jpg&oldid=348238){kind=link}