| 498 | Frihetens bruk. | Pauli Bref | Kap. 5. |
omskärelse eller förhud något, utan tro, som är werksam genom kärlek. 2 Kor. 7: 19. 2 Kor. 5: 17. Gal. 6: 15. Kol. 3: 11.
I Kristus Jesus, i nådens rike, kommer det icke an på omskärelse eller förhud, judendom eller hedendom, eller något yttre tillstånd, utan den, som tror på Kristus är rättfärdig genom honom. Men denna tro, som i sig sjelf är inwertes och osynlig, bewisar sig i lefwernet, den är werksam genom kärlek. Kärleken är oskiljaktig från tron, ja lika oskiljaktig som wärmen från elden. Kristus är för de trogna lagens fullbordan, och han är i de trogna lagens fullbordan. Tron och kärleken, det nya lifwet, det nya sinnet, den nya wiljan, som han hos dem werkar, gifwa äfwen lagen sin rätt, ty kärleken är lagens fullbordan. Men icke på trons werk eller trons frukter, utan på Kristus sjelf och hans rättfärdighet är tron grundad och wäntar saligheten af nåd allena för Kristi skull. Genom tron är själen förenad med Gud i Kristus, och genom tron utgjuta sig himmelska lifskrafter i hjertat. Kristus öppnar genom tron i menniskosjälen en källa med springande watten till ewigt lif. Joh. 4: 14.
7 I lupen wäl, Hwem har hindrat eder från att lyda sanningen?
Eder början på nådens wäg war god, hwem har hindrat eder att fortfara i tron på evangelii sanning?
8 Det öfwertalandet kom icke från den som kallade eder.
De, som förwillat eder och fört eder från nåden till lagen, v. 4, drifwas icke af Kristi Ande, som förut kallat eder.
9 Litet surdeg syrar hela degen. 2 Kor. 5: 6.
En enda willfarelse i en sådan hufwudsak förderfwar hela edert inre lif, fördunklar hela salighetsläran och förer eder från Kristi rättfärdighet tillbaka till hela edert syndaelände. Surdegen war en bild af syndaförderfwet och den andeliga döden. Likasom litet surdeg genomsyrar hela degen, hwari den blandas, så är hwarje afwikelse från evangelii sanning förderflig både för hjerta och lefwerne.
10 Jag tillförser mig af eder i Herren, att I icke skolen tänka något annat; men den som förwillar eder, han skall bära sin dom, hwem han än må wara.
Jag förtröstar på Herren om eder, att I icke skolen tänka annorlunda, än såsom jag förut predikat och nu skrifwer till eder, men den som förwillat eder, han ådrager sig Guds dom. J dessa ord ligger både kärleksfull uppmuntran och stark warning.
11 Men om jag, mina bröder, ännu predikar omskärelse, hwarföre lider jag ännu förföljelse? Då har ju korsets förargelse blifwit om intet.
Om aposteln hade, jemte evangelium om den korsfäste Kristus, också predikat omskärelsens nödwändighet, så skulle Judarne icke haft en sådan förargelse af läran om korset och icke förföljt honom, såsom de gjorde. Förföljelsen war ett bewis, att han icke sammanblandade lag och evangelium.
12 Wäl wore, om de ock wille skära af sig sjelfwa, de som uppwigla eder!
Irrlärarne predikade, att de troende måste blifwa omskurna efter lagen, men aposteln önskar, att dessa falska lärare måtte skära af sig sjelfwa och lemna församlingen i fred. Samma önskan gäller ännu, ty sådane lärare, som predika egenrättfärdighet och i okunnighet och blindhet förwända och bortblanda den rena salighetsläran, äro i den kristna församlingen ganska talrika och skadliga. Sådane irrlärare äro alla, som insöfwa menniskor i andelig säkerhet, lära dem, att det står wäl till i det oomwända tillståndet och att de skola blifwa salige utan förändring i hjertat, utan andeligt lif, blott genom en död tro. Sådane lärare önskar aposteln måtte skära af sig sjelfwa. ”Låt dem skära sig så djupt i köttet som de behaga, när de blott wilja lemna eder i fred”.
13 Ty I ären kallade till frihet, mina bröder; låten allenast icke friheten gifwa köttet tillfälle, utan genom kärleken tjenen den ene den andre; 2 Kor. 8: 9. 9: 19 f. Gal. 6: 1 f.
Sedan aposteln wisat, huru dyrbar evangelii frihet är, warnar han nu mot missbruk af denna frihet. Evangelii frihet är frihet från lagens ok, lagens träldom, lagens anklagelse, lagens dom, frihet från syndens skuld och syndens herrawälde, men den är icke frihet för köttet, icke frihet till att synda. Den är frihet från synden, men icke frihet till synden. De frigjorde skola icke åter begifwa sig i träldom under synden och tjena de naturliga syndiga böjelserna, utan i den fria, ödmjuka, försakande kärleken tjena hwarandra inbördes. Denna tjenst i kärleken är en ljuflig frihet. Det är saligt att i kärlek tjena Gud och bröderna. I evangelii frihet werkar kärleken, att man icke will göra sin egen wilja, utan Herrens wilja. Men den inbillade frihet, som är utan kärlek, är träldom under egenwiljan, egenkärleken och synden och medförer osalighet i tid och ewighet.
14 ty hela lagen är fullbordad i ett ord, i detta: ”Du skall älska din nästa såsom dig sjelf. 3 Mos. 19: 18. Rom. 13: 9. Jak. 2: 8.
Hela lagen innefattas i fullkomlig kärlek. Men sådan kärlek finnes icke hos den fallna menniskan, utan inplantas af Kristus genom tron. I tron är kärleken både till Gud och till wår nästa, v. 6. Men här nämnes kärleken till nästan, för att så mycket mera inskärpa ödmjukhet och willighet att tjena hwarandra inbördes, i stället för att plåga och skada hwarandra med förtal och smädelser, twedrägt, hätskhet, partisinne o. s. w.
15 Men om I biten och äten hwarandra, sen till, att I icke warden förtärde af hwarandra.
_502.jpg&oldid=348249){kind=link}