| Köttets och Andens frukter. | Till Galaterna. | Kap. 5. | 499 |
Om I genom irrlärarne låten förföra eder till willfarelse från sanningen, så följer också kärlekslöshet och oenighet; då aftynar och slocknar det nya lif, som genom tron på Kristus war eder gifwet; I döden hwarandra andeligen, såsom då wilddjur bitas och frätas och uppäta hwarandra.
16 Men jag säger: Wandren i Anden, så fullborden I icke köttets begärelse. Rom. 6: 12. 8: 4 f, 12 f. 1 Petr. 2: 11.
Wandren i Anden! Låten Kristi Ande bo i eder, Rom. 8: 4, och Guds Ande drifwa eder såsom Guds barn, så kan synden icke råda öfwer eder, hwarken i tankar, ord eller gerningar, och det som köttet, syndaförderfwet, den gamla menniskan begär och har lust till, det fullborden I då icke. Frestelsen till synden genom syndiga begär och lustar är i sig sjelf syndig, äfwen hos de trogna, så att de känna det såsom synd och framgå dagligen till nådatronen och bedja Herren både förlåta dem och befria dem från det onda. Men de äro rättfärdige i tron och stå i nåden, så länge de icke fullborda köttets begärelse. Syndaförderfwet får då icke utbryta och fullbordas i lefwernet.
17 Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, och dessa äro mot hwarandra, på det att I icke mån göra hwad I wiljen. Rom. 7: 14 f.
Här beskrifwet aposteln den strid mellan Anden och köttet, mellan den nya menniskan, som drifwes af Guds Ande, och den gamla menniskan, som drifwes af det inneboende förderfwet, den strid, hwaraf alla Guds barn lida. Så länge Anden får råda, kan köttets begärelse och den syndiga wiljan icke fullbordas och får icke råda, ty den nya wiljan, som är werkad af Guds Ande, gör motstånd och winner seger. Men i det oomwända tillståndet är det den egna syndiga wiljan som råder. Om hos en pånyttfödd menniska syndaförderfwet winner seger, så är samwetet med sin anklagelse qwar, men tron och kärleken och rättfärdigheten i Kristus äro förlorade, om icke den fallne blifwer återupprättad från sitt folk, såsom Petrus.
18 Men om I drifwens af Anden, så ären I icke under lagen. Rom. 8: 1 f.
Om Kristi Ande bor i eder och regerar eder, så är det han och icke lagen, som drifwer eder till allt det godt är, och icke lagen, utan Kristus är eder Herre. Då menniskan är under lagen, så är det köttet som har herrawälde; men då hon står i nåden, så är det Kristus, som herskar i hennes hjerta.
19 Men köttets gerningar äro uppenbara, och de äro skörlefnad, orenhet, liderlighet. 2 Kor. 3: 3. 6: 9 f. Ef. 5: 3 f. Kol. 3: 5 f. Upp. 22: 15.
20 afgudadyrkan, trolldom, fiendskap trätor, afundsjuka, wrede, partisinne, söndringar, twedrägt,
21 afund, mord, dryckeslag, gillen och annat sådant, hwarom jag förut säger eder, såsom jag ock förut har sagt, att de som göra sådant skola icke ärfwa Guds rike.
Dessa synder uppräknas såsom exempel på alla möjliga frukter af det köttsliga sinnet, det naturliga förderfwet. Trolldom, v. 20, är den synd, då någon genom föregifwen eller werklig tillhjelp af mörkrets rike will åstadkomma någonting underbart. Partisinne är den synd, som, tywärr, är ganska allmän, ofta äfwen hos dem som hafwa en början till andeligt sinne, nemligen begäret att utmärka sig sjelfwa och sin egen uppfattning af salighetsläran och söka att winna anhängare, wilja wara ledare och döma strängt öfwer dem, som tänka annorlunda. Äfwen detta hör till köttets gerningar, såwäl som de laster och brott, hwilka här uppräknas. Alla de, som sådana synder göra, antingen de fullborda dem i det yttre lefwernet eller blott hysa dem med bifall i sitt hjerta, skola icke ärfwa Guds rike; de kunna icke blifwa delaktige af nåd och salighet i detta och det tillkommande lifwet, om de icke göra bättring och tro evangelium.
22 Men Andens frukt är kärlek, fröjd, frid, långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet. Ef. 5: 9.
23 Emot sådant är icke lagen.
Så olika äro köttets gerningar och Andens frukter; köttet frambringar syndigt sinne, syndig wilja, syndiga gerningar, såsom aposteln i det föregående wisat. Men andens frukter äro allt det goda, som här nämnes, och alla werkningar af detta nya lif. Med trohet menas i i v. 22 trohet och trofasthet i sanningens bekännelse, samt i umgängelse med menniskor. Denna trohet eller trofasthet är en frukt af tron på Kristus, den tro som rättfärdiggör och som är roten till alla dessa frukter. Återhållsamhet, att man afhåller sig från allt, som är syndigt och från all omåttlighet. Lagen är icke emot allt detta, utan fordrar det, men kan icke gifwa lif och wilja och kraft dertill.
24 Men de som tillhöra Kristus hafwa korsfäst sitt kött tillika med lustarna och begärelserna. Rom. 6: 6. Gal. 2: 19.
De som tillhöra Kristus äro icke alla de, som hafwa det kristna namnet eller hafwa Kristus i munnen, utan blott de, som genom lefwande tro äro lemmar af Kristi andeliga kropp. Alla dessa lefwande lemmar af honom hafwa korsfäst sitt kött tillika med lustarna och begärelserna. Korsfästelsen war ett långsamt och pinsamt dödssätt, så att lifwet och plågorna kunde räcka flera dagar. Så medförer det, så länge det jordiska lifwet warar, både strid och smärta hos de trogna, att wara andeligen korsfästa med Kristus, korsfästa och döda syndabegären och den syndiga naturen, från hwilken de i detta lifwet icke kunna blifwa befriade.
25 Om wi lefwa i Anden, så låtom oss ock wandra i Anden. Rom. 8: 5 f.
_503.jpg&oldid=348251){kind=link}