Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 508.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
504 Pauli tacksägelse. Pauli Bref Kap. 1.

himmelska ting och himmelska wäsen; i tron på Jesus är själen likasom lyft från jorden till himmelen och lefwer i himmelsk omgifning. Den andeliga wälsignelsen består i salighetens kunskap, trons rättfärdighet, det nya lifwet i Kristus, den Helige Andes nådegåfwor, det nya sinnet, den nya wiljan, de nya krafter, de Andens frukter, som äro de trogna gifna af nåd, den sanna kärleken, salighetens hopp, frid och fröjd i den Helige Ande o. s. w. Denna andeliga wälsignelse tillhör de troende genom Kristus, och dess fulla åtnjutande är dem förwaradt i himmelen, Matt. 6: 20. Kol. 1: 5. 2 Tim. 1: 12. För dessa himmelsskatter, som widare beskrifwas i det följande, skola de troende wälsigna, tacka och lofwa Gud. Åt Abraham blef wälsignelsen gifwen genom tron, i Kristus går wälsignelsens löfte i fullbordan.

4 såsom han har utwalt oss i honom före werldens grundläggning, att wi skulle wara heliga och ostraffliga inför honom, Rom. 8: 29 f. Ef. 5: 27. Kol. 1: 22 f. 2 Tess. 2: 13. 2 Tim. 1: 9. Tit. 2: 12.

Förr än werlden war skapad, förutsåg Gud, att menniskan skulle falla i synd. Derföre hade ej sjelfwa skapelsen kunnat ske, om icke Guds Son i gudomens rådslut hade blifwit löftesman och åtagit sig att återlösa och till Gud återföra det slägte, som skulle skapas och hwars syndafall förutsågs. I denne löftesman, i enfödde Sonen förutsåg Gud alla, som blifwa salige genom honom, och utwalde dem i honom, före werldens grundläggning. Efter denna utkorelse kallas och samlas själar till Kristus. Dem hwilka han har förut känt, har han ock förut bestämt, att de skulle wara lika hans Sons bild — och dem han har förut bestämt, dem har han ock kallat, och dem han har kallat, dem har han ock rättfärdiggjort o. s. w. Rom. 8: 29, 30. I denna rättfärdighet i Kristus äro de heliga och ostraffliga inför honom,

5 och i kärlek förut bestämt oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin wiljas wälbehag,

6 sin härliga nåd till pris, med hwilken han har benådat oss i den älskade.

7 I honom hafwa wi återlösningen genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedom, Kol. 1: 14. 1 Petr. 1: 18.

8 hwilken han har låtit öfwerflöda på oss i all wishet och förstånd,

Utkorelsens och återlösningens högsta ändamål är Guds ära och lof för hans nåds härlighet, i det hans ewiga kärlek blifwer på ett nytt och äfwen för änglarna owäntadt och obegripligt sätt uppenbarad genom syndares frälsning. Se 1 Petr. 1: 12. Detta ändamål innefattar således menniskans salighet; och Guds kärlek och wilja att meddela sig åt skapade wäsen blifwer derigenom på det härligaste sätt tillfredsstäld. Syndare benådas i den älskade Sonen och blifwa Guds barn genom honom. Wi hafwa i honom återlösningen (friköpningen) genom hans försoningsblod, som är den utgifwna lösepenningen; och återlösningens frukt för oss är syndernas förlåtelse, hwari hans nåds rikedom på oss uppenbarar sig. Andelig wishet och förstånd, som genom ordet meddelas af den Helige Ande, äro liksom wägledningen till alla öfriga andeliga rikedomar. Alla dessa rikedomar skänkas af Guds blotta nåd för Kristi skull allena, utan att wår förskyllan eller wärdighet, och just derföre kallas de Guds nåds rikedom; de äro utflöden af den ewiga kärlekens oändliga fullhet.

9 i det att han för oss har kungjort sin wiljas hemlighet, efter sitt wälbehag, hwilket han har föresatt sig inom sig sjelf, Rom. 16: 25. Ef. 3: 9. Kol. 1: 26. 2 Tim. 1: 9. 1 Petr. 1: 20.

10 med afseende på den hushållningen i tidernas fullbordan, att i Kristus sammanfatta allt, både det som är i himmelen och det som är på jorden.

11 I honom hafwa wi ock fått arfslott, förut beftämda efter dens beslut, som werkar allt efter sin wiljas råd, Rom. 8: 17. Ef. 3: 11.

12 på det att wi skulle wara hans härlighet till pris, wi som förut hafwa hoppats på Kristus,

På det sätt har Gud låtit sin nåds rikedom öfwerflöda på oss i all wishet och förstånd, att han i sitt ord kungjort oss, hwad förut låg såsom en hemlighet i hans wilja förborgadt, nemligen återlösningens rådslut. Lagen och profetiorna innehålla mycket af Guds wiljas hemlighet, men denna hemlighetsfulla, härliga uppenbarelse är oss gifwen genom Sonens ankomst i köttet. Han har gifwit den efter sitt goda behag, det är en fri oförtjent nåd, hwartill ingen grund finnes hos oss, utan blott i honom sjelf, i hans ewiga kärlek. — De orden i den 9 v., föresatt sig (eller fast beslutit) inom sig sjelf, uttrycka kraftigt, att salighetens rådslut utgått från Gud allena af idel nåd. I v. 10 bestämmer aposteln hwad ändamålet är med denna nådesinrättning i Kristus. Genom synden är det fallna menniskoslägtet skildt från Gud och har satt sig sjelf under ett annat öfwerhufwud, nemligen ormen. 1 Mos. 3: 1–6. Joh. 8: 44. Men redan före syndafallet war återlösningen bestämd i Guds rådslut. Efter fallet blef återlösaren utlofwad, och då tiden war fullbordad, eller i tidernas fullhet, kom Kristus och blef försoningen för wåra synder, blef wår profet, öfwersteprest och konung. Genom tron blifwa wi hans lemmar, och han wårt hufwud, och så blifwa wi återförenade med Gud och träda åter i samband med de heliga änglar, ty Kristus är äfwen deras öfwerhufwud, fastän icke deras frälsare, emedan de ingen frälsning behöfde. Hela Guds skapelse är ett enda stort rike, och i detta stora rike uppkom genom syndafallet en söndring, som werkade på det hela och hade således ett söndrande inflytande både på himmel och jord. Genom Kristus upphäfwes