| 512 | Olika embeten. | Pauli Bref | Kap. 4. |
och om hans upphöjelse på Fadrens högra hand, hans seger öfwer wåra fiender och hans förwärfwade gåfwor för menniskorna, anföras af aposteln såsom bewis derpå, att alla de andeliga gåfworna i deras olika mått äro utdelade af Kristus sjelf, v. 7. Kristi upphöjelse på Guds tron, kap. 1: 19—22, såwäl som hans uppståndelse, bewisade hans seger och hela försoningens fulländning. Hans menskliga natur är förklarad och fullkomligt upptagen i den gudomliga, så att han såsom menniska är insatt i allsmägtig konungamagt, Ps. 2. Med sin seger öfwerwann han synden, döden, djefwulen och helwetet, dessa fiender, under hwilka menniskoslägtet råkat i fångenskap genom syndafallet. Genom sin förtjenst och tillfyllestgörelse har Kristus förwärfwat och i sin förklarade menniskonatur emottagit en oändlig fullhet af Andens krafter och gåfwor, hwilka han meddelar åt alla de menniskor, som wilja emottaga dem; och det är derigenom menniskor födas på nytt och blifwa Guds barn och hafwa olika nådegåfwor och embeten i församlingen.
9 Men detta ”han har uppfarit”, hwad är det annat än att han ock först har nedfarit till jordens nedre rum? Joh. 3: 13.
Det ordet, att han har uppfarit, wisar ju nödwändigt, att han förut hade farit ned. Genom sitt menniskoblifwande for han ned från himmelens härlighet till wår ringa syndiga jord, Fil. 2: 8, ned i förnedringstillståndet, ja, ned i döden och grafwen och till andarne i fängelset, 1 Petr. 3: 19.
10 Den som nedfor är ock den som uppfor öfwer alla himlar, på det att han skulle uppfylla allt. Ef. 1: 23.
Han som for hit ned, nemligen Kristus, Joh. 3: 13, är också efter återlösningens fullbordan upphöjd öfwer allting, således öfwer alla himlar och hwad deruti är, på det han skulle äfwen med sin förklarade menniskonatur uppfylla hela skapelsen och med Andens gåfwor uppfylla alla de menniskor, som honom anamma, så att de i hans mandom blifwa delaktige äfwen af gudomens fullhet, kap. 3: 19, och derigenom beredde att upptagas i Guds ewiga härlighet.
11 Han har ock satt somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister och somliga till herdar och lärare 2 Kor. 12: 28.
Såsom gåfworna äro mångahanda och af olika mått, v. 7, 8, så äro ock i församlingen mångahanda embeten. Kristus, som är hufwudet, anwänder lemmarna på olika sätt, allt efter skapelsens och nådens olika gåfwor. Här omtalas olika embeten i församlingens tjenst. Apostlarne woro äfwen profeter och evangelister, men det fans andra, som woro profeter och evangelister, men som dock icke woro apostlar. Apostlarne woro Kristi högsta sändebud; profeter woro sådane lärare, som undfingo omedelbar uppenbarelse genom den Helige Andes ingifwelse och stodo således apostlarne närmast. Evangelister woro de lärare, som förkunnade evangelium så widsträckt som de kunde, både inom och utom församlingarna, de woro kringfarande missionärer. Särskildt kallar man evangelister de fyra, som skrifwit evangelierna, af hwilka twå, nemligen Markus och Lukas, icke woro apostlar. Herdar och lärare hade enskilda församlingar, som woro dem anförtrodda; herdarne hade det egentliga answaret för själawården, och lärarekallet syftar mera på underwisningen i evangelii kunskap.
12 för de heligas fullkomnande, till embetets werk, till Kristi kropps uppbyggelse, Kol. 1: 24.
Alla förenämnda embeten hafwa till ändamål de heligas fullkomnande och Kristi andeliga kropps wård, tillwäxt och uppbyggelse, genom embetets werk. Men dertill måste lärarne sjelfwa genom Kristi gåfwor (v. 7, 8) skickliggöras, de måste sjelfwa wara omwända till Kristus, de måste wara pånyttfödda menniskor, som genom tron hafwa nytt lif i Kristus och wandra i helgelse. Omöjligen kan någon wara en rätt prest och själaherde, som sjelf är oomwänd, omöjligen kan den, som sjelf wandrar på den breda wägen till fördömelsen, leda själar på den smala wägen till det ewiga lifwet. Derföre böra alla allwarliga kristna ifrigt bedja om alla sådana blinda lärares upplysning och omwändelse, eller att Herren i deras ställe måtte sända trogna arbetare.
13 till dess wi alla hinna till enheten i tron och i Guds Sons kunskap, till en fullkommen man, till Kristi fullhets åldersmått.
Till en fullkommen man, d. ä. till fullkomlig mannaålder. Derefter skall församlingen alltid sträfwa, derpå skola församlingens tjenare i sina olika embeten alltid arbeta, att hela Kriste andeliga kropp, och således hwarje enskild själ må komma till den rätta enheten, v. 4, genom tron på Guds Son, och tillwäxa i innerlig kunskap och bekantskap med honom. Kristi andeliga kropp, som är församlingen, skall wårdas, skötas och näras med den andeliga mjölken, 1 Petr. 2: 2, till dess den blifwer en fullkommen man eller fulländad i Kristus. Detta kan icke ske fullkomligt här i tiden, men beständigt skola de trogna jaga efter det föresatta målet. Fil. 3: 14. Och emedan hela församlingen icke fulländas förr än i uppståndelsen, så har aposteln i dessa verser tilllkännagifwit, att Andens embeten i församlingen skola fortfara intill änden. Kristi fullhets åldersmått betyder att församlingen och alla dess lemmar måste wäxa till och aldrig stanna eller låta sig nöja med något mått, förr än den kommer till Kristi fullhet och blifwer fulländad i honom. Målet är således hans fullhets oändlighet. De, som tala om ett wisst mått eller ett wisst lagom i tron och i kärleken, i helgelsen och i Kristi efterföljelse, hafwa ännu ingen rätt kännedom om Kristus. Guds Sons kunskap är icke att blott weta om honom, utan den består uti erfarenheten af hans Ande och kraft i själ och hjerta. Således är det icke möjligt att hafwa någon rätt andelig kunskap, utan sann omwändelse.
_516.jpg&oldid=348287){kind=link}