| Förmaning till lydnad. | Till Filipperna. | Kap. 2. | 527 |
Det är Gud som werkar i eder för sitt wälbehags skull, nemligen af nåd och förbarmande för Kristi skull, se Ef. 1: 5, 9; och det är han som i eder börjat nådens werk och gifwit eder alla de gåfwor I hafwen. Således har ingen ibland eder den ringaste orsak att upphöja sig sjelf och söka sin egen ära eller anse sig för bättre än andra, v. 3. Icke heller kan någon ursäkta sina fel och försummelser med sin egen swaghet, ty det är Gud sjelf, som werkar både wilja och gerning hos dem, som icke skjuta nåden ifrån sig. Genom Guds nåd kan således hwar och en tro och lyda sanningen och blifwa salig, v. 12.
14 Gören allt utan knorr och betänkligheter,
Utan knorr, utan motwilja och klagan böra Kristi efterföljare i kärlek och med glädje göra allt det, som deras kallelse medförer och det som kärleken till Gud och till nästan fordrar. Allt detta böra de ock göra utan twekan, utan betänklighet och utan att twifla på Guds nåd och bistånd.
15 på det att I mån wara otadeliga och rena, Guds ostraffliga barn midt ibland ett wrångt och förwändt slägte, bland hwilka I lysen såsom ljus i werlden, Matt. 5: 14 f. Ef. 5: 8.
Kristus säger: Så lyse edert ljus inför menniskorna, Matt. 5: 16. Wandren såsom ljusets barn, Ef. 5: 8. Guds barn böra med sin bekännelse, med sin umgängelse, med ren och helig wandel bewisa, att de frukta och älska Gud, att de tro på Kristus och lyda sanningen. Sådan bekännelse och wandel är ett ljus, det är ett återsken af den gudomliga sanningen, och detta ljus wisar både hwad Guds Ande genom sanningen will werka bland menniskorna, att de må blifwa rättfärdige och salige, och det wisar tillika, huru stridande mörkret är emot ljuset, att det wrånga eller oböjliga, hårda och förwända slägte, som framhärdar i otro på Guds ord och i obotfärdighet, gör twärtemot den wilja, som Gud har uppenbarat i sitt ord, och hwarom äfwen samwetet wittnar. Sanningens röst är så mägtig, att äfwen de obotfärdiga weta hwad som är rätt och orätt. Guds barn böra wandra så, att de hwarken kunna med skäl och sanning klandras af de obotfärdiga, ej heller inför sitt samwete stå såsom skrymtare. Werlden ligger i det ondas wåld och är således full af andeligt mörker. I detta mörker skola Guds barn wara såsom ljus, och med hela sin umgängelse och sin wandel wittna om Kristus.
16 fasthållande lifwets ord, mig till berömmelse på Kristi dag, att jag icke har fåfängt lupit eller fåfängt arbetat. 1 Tess. 2: 19 f. 3: 5.
Sanningens ord, evangelium, är den nya födelsens medel, ty genom ordet upptänder och uppehåller Gud andeligt lif hos menniskan, Jak. 1: 18, derföre kallas det lifwets ord, och i detta ord är han, som är wägen, sanningen och lifwet. Joh. 14: 6. Den som tror genom detta ord, han har ewigt lif. Joh. 5: 24. Detta ord är också ljuset, det andeliga, gudomliga ljus, som utstrålar från det personliga ljuset, Jesus Kristus. Genom detta ljus kunna Guds barn lysa såsom ljus i werlden. I werldens mörker hålla de detta ljus framför sig såsom en lysande fackla, och äro således ljusbärare. Då detta ljus lyser på werldens fåfänglighet, orenlighet och förruttnelse, så blifwer werlden förargad. Guds barn lända sina trogna lärare till berömmelse på Kristi dag, att deras arbete icke warit förgäfwes, se 2 Kor. 1: 14. 1 Tess. 2: 19.
17 Men om jag än offras, när jag frambär och ombesörjer offret af eder tro, så gläder jag mig och gläder mig med eder alla. 1 Tess. 2: 8. 2 Tim. 4: 6. 2 Kor. 7: 4.
Grt.: Men om jag ock såsam ett dryckesoffer utgjutes öfwer eder tros offer och altartjenst m. m. — D. ä. om jag skulle nu blifwa dömd till döden och utgjuta mitt blod, sedan jag fört eder till tro på Kristus, och I hafwen blifwit genom tron lefwande offer åt honom, Rom. 12: 1, will jag deröfwer glädja mig, och wår glädje skall blifwa gemensam. ”Till tackoffren i gamla testamentet kom merändels ännu ett dryckesoffer af win (3 Mos. 3: 13), som utgöts omkring altaret. Aposteln anser sig här likasom i Rom. 15: 16, såsom en prest, hwilken offrar den troende hednawerlden åt Gud: uppwäckelsen, befrämjandet och fulländningen af deras tro såsom ett presterligt, gudstjenstligt werk, och utgjutelsen af sitt blod för detta offer såsom ett hela handlingen fulländande dryckesoffer.”
18 Sammaledes glädjens äfwen I och glädjens med mig!
I skolen glädjas icke blott derföre att I hafwen blifwit Guds barn och lefwande offer åt Gud i Kristus, utan i synnerhet deröfwer, att Gud förlänar mig nåd att få dö för evangelii skull i min Herres tjenst och till hans ära. Detta skall också lända församlingen till stor wälsignelse. Martyrernas blod är en andelig dagg, som åstadkommer stor fruktbarhet i kyrkans örtagård.
19 Jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, på det att ock jag må blifwa wid godt mod, då jag får weta, huru det är med eder.
Emedan Paulus icke nu kunde med wisshet säga, om han skulle blifwa fri från fångenskapen, eller undgå martyrdöden denna gång, så wille han snart skicka Timoteus för att gifwa dem en bestämd underrättelse, samt i hopp att genom honom få glädjande budskap från dem, att de stodo faste i nåden.
20 Ty jag har ingen liksinnad, som uppriktigt kan bära omsorg om eder,
21 ty alla söka de sitt eget, icke det som Jesus Kristus tillhörer. 2 Kor. 10: 24. 13: 5.
Utom Timoteus war ingen af dem Paulus hade hos sig så full af kärlek och så willig att
_531.jpg&oldid=348329){kind=link}