| Trons rättfärdighet. | Till Filipperna. | Kap. 3. | 529 |
från winträdet; ty ifrån den fria nåden och rättfärdiggörelsen genom tron på Kristus allena wända de sig tillbaka till lagen och wilja blifwa frälste genom lagens gerningar eller inblanda den uti evangelium. Se Gal. 2: 16, 21. Rom. 10: 4.
3 Ty wi äro omskärelsen, wi som i Anden tjena Gud och berömma oss i Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet, 5 Mos. 10: 16. Joh. 4: 23 f. Rom. 2: 29.
Hjertats omskärelse, den nya födelsen genom Guds Ande, den nya skapelsen i Kristus Jesus är den rätta omskärelsen; och de som lefwa i Kristus och tjena Gud i Anden, äro det omskurna folk, som är Abrahams andeliga säd. De som således äro införlifwade med Kristus och wandra i anden, Rom. 8: 4, förtrösta icke på yttre ting, icke på lagen och lagens gerningar, icke på den omskärelse, som blott war ett yttre förbundstecken i köttet. Gal. 3: 3.
4 ehuru jag kunde hafwa förtröstan äfwen på köttet. Om någon annan tycker sig kunna förtrösta på köttet, kan jag det ännu mer, 2 Kor. 11: 21 f.
5 som blef omskuren på åttonde dagen, som är af Israels slägt och af Benjamins stam, en Ebré af Ebreer, efter lagen en farisé, 1 Mos. 17: 12. Ap. G. 22: 3 f. Rom. 11: 1. 2 Kor. 11: 22.
6 efter nitet en förföljare af församlingen, efter den rättfärdighet, som är i lagen, ostrafflig. Ap. G. 8: 3. 9: 1 f. Gal. 1: 13 f.
7 Men allt det som war mig en winning, det har jag räknat såsom förlust för Kristi skull,
Aposteln hade äfwen såsom medlem af Israels folk stora företräden och stod i högt anseende bland Judarne, innan han blef kristen. Han war född af Benjamins slägt, som war mägtig och högt ansedd, ty den härstammade från Rakel. Den förste konungen i Israel war af Benjamins slägt, och Juda och Benjamin höllo sig troget till Davids hus och utgjorde de egentliga Judarna, efter de 10 stammarnas affall. Apostelns slägt war oblandad ebreisk, han war Ebré af Ebreer, och han hörde till den fariseiska skolan, som stod i största anseende för sin rättrogenhet, renlärighet och stränga iakttagande af lagens föreskrifter. Efter hela denna lära war Paulus ostrafflig, så att ingen Jude kunde klandra honom; och i sitt nit om lagen gick han så långt, att han förföljde Kristi församling, ända till dess han på wägen till Damaskus blef omwänd genom ett underwerk. Allt detta nämner aposteln här för att wisa, att att den rättfärdighet, som lagen kan åstadkomma, och alla de företräden, som tillhörde Judafolket, hade han haft, men då han lärde känna salighetens evangelium, öfwergaf han alla de gamla stöd, hwarpå han hade byggt sitt hopp om salighet; det som han hade ansett såsom winning och fördel, det ansåg han sedan icke blott såsom onyttigt till frälsning och salighet, utan, äfwen såsom skadligt, emedan han hade satt sin förtröstan derpå om rättfärdighet, och derigenom warit hindrad ifrån den enfaldiga tron på Kristus allena, såsom den enda salighetsgrunden.
8 ja, jag räknar ock allt såsom förlust mot det öfwerträffande i min Herre Jesu Kristi kunskap, för hwilkens skull jag har blifwit förlustig alltsamman och räknar det såsom - afskräde, på det att jag må winna Kristus
Icke blott alla förutnämnda judiska företräden, utan allt annat, såsom stort förstånd, widsträckt lärdom och allt hwad de falske lärarne kunde förebära och berömma sig af, ja allt, hwarpå den oomwända menniskan grundar sitt salighetshopp, såsom dygd och goda gerningar o. s. w., det förkastar aposteln, såsom skadligt och orenligt, då man sätter sitt salighetshopp derpå, och således icke såsom en fattig, syndig menniska will fly till Kristus och genom tron på honom blifwa rättfärdig, pånyttfödd och salig. Jesu Kristi kunskap betyder icke, att man i förståndet och minnet wet något eller mycket om honom, utan med Jesu Kristi kunskap förstås den lefwande kunskap, som genom evangelium werkas i hjertat af Guds Ände, så att hjertat emottager Kristus och får lif i Kristus. Då förlorar man, då bortkastar man allt annat, hwarpå man förut byggde sitt hopp om salighet, och wänder sig med odelad förtröstan till Kristus allena.
9 och warda funnen i honom, icke hafwande min rättfärdighet, som kommer af lagen, utan den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten af Gud på grund af tron; Rom. 1: 17. 3: 21 f.
I samma stund som menniskan genom Guds nåd låter fara all förtröstan på annat än Kristus och tror på honom, så är hon funnen i honom och har hans rättfärdighet, som har fullkomnat allt med hela sin tillfyllestgörelse och slutligen på korset utropat: Det är fullkomnadt! Gud skänker Kristi rättfärdighet af nåd och räknar tron på Kristus till rättfärdighet, Rom. 4: 3; för Kristi tillfyllestgörande försoningsoffers skull anser Gud det så, som om den troende hade fullgjort den rättfärdighet, som lagen fordrar. Gud ser då icke på den menniskan sådan hon är i sig sjelf, utan han ser henne i sin Son, i Sonens rättfärdighet och tillfyllestgörelse, hwaraf hon är öfwerskyld, Upp. 3: 18, såsom lagens taflor öfwerskyldes af nådastolen på förbundets ark, se 2 Mos. 25: 21. Rom. 3: 25.
10 till att känna honom och hans uppståndelses kraft och delaktigheten i hans lidanden, blifwande lik hans död, Rom. 6: 3 f. 2 Kor. 4: 10 f.
Just genom tron, som är lifsföreningen med Kristus, lärer menniskan rätt känna honom och blifwer delaktig af hans uppståndelses kraft, med hwilken han, den uppståndne, uppstår i henne, lefwer och segrar i henne öfwer all synd och allt motstånd, till dess han upphöjt
_533.jpg&oldid=407599){kind=link}