| 536 | Kristus, Guds afbild. | Pauli Bref | Kap. 1. |
Epafras, Kolossernas lärare, hade inga egna afsigter wid evangelii förkunnande, utan wille blott tjena Kristus och föra själar till honom.
8 och som äfwen har för oss omtalat eder kärlek i Anden.
Epafras war nu i Rom hos aposteln och hade för honom berättat om församlingen i Kolossæ, och att dessa kristna hade kärlek till aposteln, fastän de icke kände honom efter ansigtet. Kärleken i Anden, d. ä. den kärlek, som är den Helige Andes werk, sträcker sig till alla trogna och i synnerhet till redlige lärare.
9 Derföre upphöra icke heller wi att, från den dag wi fingo höra det, bedja för eder och begära, att I mån warda uppfylde med kunskap om hans wilja, i att andelig wishet och insigt, Rom. 12: 2. 2 Kor. 1: 5. Ef. 1: 15 f. 5: 10, 17.
Aposteln lärer oss här, huru rätta själasörjare alltid skola bedja för församlingen. Förbönen, som han lärer oss, handlar om tre stora nådegåfwor, först att församlingen må uppfyllas med en lefwande kunskap om Guds wiljas rådslut att återlösa och saliggöra oss genom Kristus (Ef. 1: 8–10), hwilken kunskap är källan till all andelig, af den Helige Ande werkad, wishet eller inblick i sanningen och insigt eller förstånd att wandra wärdigt Herren; dernäst, v. 10, såsom frukt häraf, om helgelse, och ändtligen, v. 11, om kraft, tålamod och ståndaktighet under pröfningar och lidanden. Kolosserna hade tro, men de behöfde ännu mera andeligt ljus, wishet och insigt.
10 så att I wandren wärdigt Herren, honom i allt till behag, bärande frukt i all god gerning och tillwäxande i Guds kunskap, Ef. 4: 1. Fil. 1: 27. 1 Tess. 2: 12. 4: 1. Joh. 15: 16.
Helgelsen eller det fortsatta afklädandet af den gamla menniskan och köttets korsfästelse, eller såsom här står, att wandra wärdigt Herren, honom i allt till behag, och att bära frukt i all god gerning, står i nödwändig förening med tillwäxt i Guds och hans wiljas kunskap.
11 med all kraft stärkte, efter hans härlighets magt, till allt tålamod och all långmodighet,
De troende behöfwa beständigt stärkas af Guds egen oändliga magt, för att wara kraftige till allt tålamod, uthärdande och uthållighet i de strider, de måste bestå utifrån, så att de icke gifwa efter af swaghet och försagdhet, och till all långmodighet, att de må behålla det kärlekssinne, som de midt under all strid skola hysa och bewisa mot sina fiender och förtryckare, samt att under allt detta kunna glädja sig och tacka Gud för allting. Korset och lidandet höra till de största nådegåfwor, som Herren skänker åt sitt folk. Ebr. 12: 1–11. 2 Kor. 4: 16–18.
12 med glädje tackande Fadren, som har gjort oss skickliga till att wara delaktiga i de heligas arfslott i ljuset, Ap. G. 26: 18.
I Kanaans land fingo Israels stammar hwar och en sin arfslott, sin särskilda del, som det genom lottning blef öfwerlemnadt åt Herren sjelf att bestämma. I himmelriket, som är ljusets rike, har Guds folk sin arfslott, de äro delaktige af Kristus, som är werldens ljus, de hafwa upplysning genom sanningen och helgelse genom nådens inneboende, de kallas ljusets barn, och dem är befaldt, att de skola lysa såsom ljus i werlden, se Fil. 2: 15. Matt. 5: 14, 16. En salig arfwedel är dem utlofwad i det nya Jerusalem, Upp. 21: 7, der ingen natt skall wara mer. Upp. 22: 5.
13 och som har uttagit oss från mörkrets wälde och försatt oss i sin älskade Sons rike, 1 Petr. 2: 9.
Mörkrets wälde är Satans magt. I stället för ljuset och sanningen regerar han genom mörkret och lögnen, ty han är en lögnare och lögnens fader. Joh. 8: 44. Från mörkrets rike och syndens träldom uttager Kristus alla de fångna, som wilja gå ut ur fångenskapen, då han kallar dem, se Es. 42: 6, 7. Ef. 2: 1, 6; han gifwer dem ljus och lif, så att de blifwa utförde från det andeliga mörkret och den andeliga döden och förenas med honom genom tron, och då är menniskan en undersåte i Guds Sons rike.
14 i hwilken wi hafwa återlösningen, syndernas förlåtelse, Ap. G. 20: 28. Ef. 1: 7. Ebr. 9: 14. 1 Petr. 1: 19.
Syndernas förlåtelse genom Jesu blod är sjelfwa återlösningen från mörkrets rike, ty det är genom synden menniskan hålles fången af mörkrets wälde, icke blott genom syndens herrawälde och de syndiga begärelserna, utan genom syndens skuld, det onda samwetet, lagens dom och dödens räddhåga. Då syndaskulden utplånas genom försoningsblodet, så brytes syndens kraft, och i stället för träldomsanden och räddhågan mottager själen barnaskapets Ande, som ropar: Abba, käre Fader!
15 och hwilken är den osynlige Gudens afbild, förstfödd före all skapelse. Joh. 14: 9. 2 Kor. 4: 4. Fil. 2: 6. Ebr. 1: 3.
Gud är till sitt wäsende så oändligt upphöjd öfwer alla skapade wäsen, att äfwen de mägtigaste förnuftiga warelser, de högsta bland änglarne, icke kunde fatta något af hans egenskaper, om han icke uppenbarade sig genom Sonen, som är hans härlighets återsken och hans wäsendes afbild, Ebr. 1: 3. Utom i Sonen är Gud osynlig icke blott för menniskor, utan också för alla änglar. Kristus kallas förstfödd före all skapelse, ty all skapelse har en början, men Sonen är född af Fadren från ewighet. Se Joh. 1: 2. Fil. 2: 6. Den som ser Sonen, han ser Fadren, Joh. 14: 9.
16 Ty i honom skapades allt, det som är i himmelen och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, ware sig troner etter myndigheter eller herradömen
_540.jpg&oldid=328555){kind=link}