| 538 | Pauli lidanden. | Pauli Bref | Kap. 1. |
synder eller genom falsk lära och willfarelser eller genom förföljelsen och lidanden låta bortföra sig från Kristus, härlighetens hopp, v. 27; ty om grenen afbrytes från winträdet, så är den förlorad. Utan tron och utan framhärdande i tron intill änden, är allt, hwad Kristus för oss har gjort och lidit, för oss förgäfwes. — Evangelium förkunnades af apostlarne såsom ett salighetens budskap till alla menniskor, det utgår i all werlden för att aldrig stanna förrän det blifwit predikadt för allt folk, Matt. 24: 14. Denna harliga och stora alltmännelighet utmärker Kristi evangelium framför alla willfarelser, alla falska religioner och alla konstiga filosofiska lärobyggnader, som försöka att ur menniskoförnuftet utspinna en bättre lära, än den som är gifwen i Guds ord, utgången från den allwise Guden.
24 Nu fröjdar jag mig i mina lidanden för eder och uppfyller i mitt kött hwad som fattas i Kristi lidanden, för hans kropp, som är församlingen, Rom. 12: 5. 2 Kor. 1: 5 f. 4: 10 f. Es. 3: 13. Fil. 2: 17.
Aposteln utstod sina lidanden för församlingen, emedan just det, att han hade för hedningarne predikat evangelium, som gjort dem till kristna, war orsaken till hans lidanden i fångenskapen. Hans lidanden skulle också komma församlingen till godo såsom exempel och uppmuntran, och wisa att i Kristi efterföljelse är försakelse och lidande att wänta. Kristi lidanden, grt. Kristi bedröfwelser. Med dessa bedröfwelser menas det mått af lidande, som Kristi lemmar såsom hans andeliga kropp måste genomgå i hans efterföljelse; och som Kristus bor i dem (Joh. 14: 23), och hans Ande i dem kämpar, beder, segrar (Rom. 8: 26, 27. Ef. 4: 30), så lider hem ock sjelf i dem, Ap. G. 9: 4. Han sjelf bestämmer måttet, och hwarje lem har sitt bestämda mått af lidande att genomgå. Lärare och hufwudpersoner måste således ofta hafwa en större andel i dessa lidanden till följd af sin ställning i församlingen. Både genom görande och lidande lydnad gick Kristus sjelf till härligheten, och genom lydnad både i görande och lidande will Kristus, att hans församling skall tjena och ära Fadren. Somliga lemmar af Kristi andeliga lekamen hafwa nåd att mera werka, och andra äro kallade att mera lida i hans efterföljelse. Både de som werka och de som lida, göra det för Kristus och för hwarandra till följd af den innerliga gemenskapen. Hwad en gör, det gör han för Kristus och för alla de andra lemmarna; hwad en lider, det lider han för Kristus och för alla de andra lemmarna, så att allt hwad som är åt en lem gifwet att göra eller lida, det tillhörer också de andra lemmarna. Då en lem lider, så lida alla lemmarne med, icke blott så, att de med kärleken deltaga deruti, utan äfwen så, att det tillräknas dem alla af Gud. Men alla de bedröfwelser och lidanden, som Kristi församling genomgår, äro icke försoningslidanden; ty Kristi försonande och tillfyllestgörande lidanden tillhöra honom personligen, och i dem fattas intet; de äro fullkomligt tillräckliga för alla menniskors synder. I hans lidande såsom försoning kan ingen af hans lemmar på jorden deltaga. Allt är fullkomnadt. Det som fattas titthör blott de lidanden och bedröfwelser, som hans kropp, som är församlingen, måste genomgå. Genom många bedröfwelser måste wi ingå i Guds rike, Ap. G. 14: 22.
25 hwars tjenare jag har blifwit, efter den Guds hushållning, som blifwit mig gifwen med afseende på eder, att till fullo förkunna Guds ord, Ef. 3: 2.
Hwars tjenare, nemligen församlingens tjenare. Lärare skola icke Wara församlingens herrar, utan tjenare, 1 Petr. 5: 3. Och de äro dertill satta, att de skola till fullo förkunna Guds ord, 2 Tim. 4: 2. Guds ord i dess helhet och nådens rikedomar utan menskliga inskränkningar af evangelii stora hemlighet tillhöra församlingen, ja, hwarje menniska, Ef. 1: 9; kap. 3: 9. I gamla testamentet war denna hemlighet (evangelii allmännelighet) till större delen förborgad.
26 den hemlighet, som från tidsåldrarnas och slägternas begynnelse har warit fördold, men som nu blifwit uppenbarad för hans heliga, Matt. 13: 11. Rom. 16: 25 f. 2 Kor. 2: 7. Ef. 1: 9. 3: 9. Tit. 1: 3.
27 för hwilka Gud har welat kungöra, huru rik bland hedningarne härligheten är af denna hemlighet, som är Kristus i eder, härlighetens hopp, Rom. 9: 23. 2 Kor. 2: 14. Ef. 3: 8.
Att evangelium äfwen skulle predikas bland hedningarne, och Messias’ rike utwidgas till alla folk war en hemlighet, som i gamla testamentet icke blef förstådd, fastän den af profeterna förkunnades. Kristus bland hedningarna såsom deras frälsare och konung, som upphöjer dem till den åt Guds folk Israel utlofwade härligheten, war fördenskull det nyaste, underbaraste och för judiska öron mest ansenliga ord, som på den tiden kunde uttalas. Men hela denna hemlighet är Kristus sjelf, ty i honom innefattas alla nådens och härlighetens rikedomar. Han är härlighetens hopp; på honom hwilar de trognas hopp om en tillkommande härlighet, och han är sjelf borgen för dess uppfyllande. Han gifwer ljus och lif och rättfärdighet och himmelska krafter här i nådens tid och Andens pant och insegel på alla trognas hopp om oändlig härlighet, Es. 1: 13, 14.
28 hwilken wi förkunna, förmanande hwar menniska och lärande hwar menniska med all wishet, på det att wi må kunna framställa hwar menniska såsom fullkommen i Kristus Jesus, 2 Kor. 11: 2. Ef. 5: 27.
Fullkommen eller fulländad i Kristus Jesus will Guds Ande göra hwarje trogen själ, ja, alla menniskor, om de wille anamma sanningen; och detta sker genom ordet och den wisdom, som
_542.jpg&oldid=348360){kind=link}