| 550 | Timotei sändning. | Pauli Första Bref | Kap. 2, 3. |
rike. Således fortforo de att i sin förblindelse råga syndamåttet och fullkomna det. Denna förblindelse war en wredesdom, hwaraf Jerusalems förstöring war en följd, och den blindhet, hwaruti de äro stadda ända till denna dag, är en fortsättning af samma wrede, som dock skall hafwa en ände, se Rom. 11: 15–33.
17 Men wi, mina bröder, som nu en kort tid warit skilde från eder till ansigtet, icke till hjertat, hafwa nu blifwit så mycket ifrigare att få se edert ansigte, med mycken åstundan.
Med hjertat war aposteln alltid närwarande hos sina andetiga barn under frånwaron, och längtade att äfwen lekamligen återse dem, med stor åstundan, såsom åtskilda föräldrar och barn längta att återse hwarandra. Ordet skilde, i grt. brukas om barn, som mistat sina föräldrar.
18 Derföre hafwa wi welat komma till eder, jag, Paulus, för min del både en och twå gånger, men Satan har hindrat oss.
Genom fiendtliga menniskor lade Satan hinder i wägen, och ett hinder se wi af Ap. G. 20: 3, att Judarne satte försåt för honom. Allt ondt står i ett inre sammanhang med mörkrets furste och utgår från honom, men han kan aldrig göra något utan Guds tillstädjelse, och då Gud tillstädjer det onda, måste äfwen det lända Guds folk tid trons pröfning och förödelse, stadfästelse i nåden, tillwäxt i helgelsen och ett så mycket större mått af härlighet. 2 Kor. 4: 17, 18.
19 Ty hwem är wäl wårt hopp eller wår glädje eller wår berömmelses krona? Eller ären icke också I det inför wår Herre Jesus wid hans tillkommelse? *2 Kor. 1: 14. Fil. 2: 16. 4: 1.
20 Ty I ären wår ära och fröjd.
Denna och andra församlingar woro en härlig frukt af apostelns arbete i evangelium och en krona, som Herren hade satt på hans werk. Jemför 2 Kor. 3: 13, 14.
3 Kapitlet.
Timotei sändning. Apostelns glädje öfwer Tessalonikernas tro.Derföre, då wi icke längre kunde uthärda, beslöto wi att stanna ensamme qwar i Aten
2 och sände Timoteus, wår broder och Guds tjenare och wår medarbetare i Kristi evangelium, att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
D. ä. wi ansågo det bättre att stanna ensamme qwar i Aten utan Timoteus, än att lemna eder utan den uppmuntran och tröst, som han kunde gifwa eder. Se Ap. G. 17: 14. Silas och Timoteus kommo sedan åter till aposteln i Korint. Ap. G. 18: 5.
3 Så att ingen måtte låta rubba sig i dessa bedröfwelser, ty I weten sjelfwa, att wi äro dertill satte.
I weten, att wi, såsom kristna, äro dertill satte, att bedröfwelse och förföljelse för sanningens skull icke kunna uteblifwa.
4 Ty redan när wi woro hos eder, sade wi eder förut, att wi skulle lida bedröfwelse, såsom det ock har skett och I weten.
Emedan ljusets, sanningens och nådens rike är alldeles motsatt mörkrets, lögnens och syndens, derföre hafwa de, som bekänna sig till ljuset och sanningen, ingenting annat än hat och motstånd att wänta af werlden, som är i det ondas wåld, 1 Joh. 5: 19. Kristus säger: hafwa de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder. Joh. 15: 18, 20. Jemför 2 Tim. 3: 12.
5 Derföre, då jag icke längre kunde uthärda, sände jag ock åstad för att lära känna eder tro, om icke tilläfwentyrs frestaren hade frestat eder och wårt arbete kunde blifwa fåfängt. Fil. 2: 16.
Af faderlig kärlek till sina andeliga barn kunde aposteln icke dröja att sända Timoteus, emedan han fruktade, att Satan kunde under förföljelsen fresta dem till affall från Kristus.
6 Men sedan nu Timoteus kommit till oss från eder och bragt oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och att I alltid hafwen oss i god hågkomst och längten att se oss, såsom ock wi eder,
7 så hafwa wi fördenskull, mina bröder, i all wår nöd och bedröfwelse blifwit hugswalade med afseende på eder genom eder tro.
8 Ty nu lefwa wi, om I stån fast i Herren.
För en rätt själaherde finnes ingen större glädje på jorden, än den han erfar, då nåden och sanningen hafwa framgång hos menniskorna, att genom pånyttfödelse barn födas åt Kristus såsom daggen af morgonrodnaden och blifwa beståndande i Herren; det är en fröjd, såsom om den utgjorde sjelfwa lifwet.
9 Ty hwilken tack kunna wi återgälda Gud för eder för all den glädje, hwarmed wi glädjas för eder skull inför wår Gud,
10 natt och dag på det ifrigaste bedjande, att wi måtte få se edert ansigte och fullborda hwad som brister i eder tro? Rom. 1: 10 f.
11 Men Gud sjelf och wår Fader och wår Herre Jesus Kristus styre wår wäg till eder.
Aposteln åstundar att genom sin närwaro medelst ordet och bönen o. s. w. befrämja deras
_554.jpg&oldid=348394){kind=link}