| Herrens tillkommelse. | Till Tessalonikerna. | Kap. 4, 5. | 553 |
upptagne och förenade med de uppståndne till salig förening med sin Herre och frälsare i all ewighet.
18 Så trösten nu hwarandra med dessa ord.
Alla nådelöften i Guds ord och det fasta hoppet om en salig uppståndelse och ewig härlighet äro en källa till beständig tröst och hugswalelse för Guds barn i detta lifwet, der så mången strid och bedröfwelse och sorg öfwer de bortgångna förorsakar djup smärta. Uppståndelse och ewinnerligt lif utlofwas, och Gud skall aftorka alla tårar från deras ögon, Upp. 7: 17.
5 Kapitlet.
Herrens tillkommelse. Förmaningar och slutönskan.Men om tiderna och stunderna, mina bröder, hafwen I icke behof af att något skrifwes till eder,
2 ty I weten sjelfwa wäl, att Herrens dag kommer såsom en tjuf om natten. Matt. 24: 42 f. Mark. 13: 33 f. Luk. 12: 39 f. 21: 34 f. 2 Petr. 3: 10. Upp. 3: 3. 16: 15.
3 När de säga: det är frid och säkerhet, då kommer ett plötsligt förderf öfwer dem, likasom födslowåndan öfwer den hafwande qwinnan, och de skola icke kunna undfly.
Det war ej af nöden, att aposteln skulle skrifwa om tider och stunder, då allt detta skall ske, ty församlingen hade derom all den kunskap, som kunde och borde meddelas. Huru lång tid dessförinnan skall förflyta, och hwad årstider eller dagar eller stunder beträffar, så har det icke behagat Herren att gifwa uppenbarelse derom, ty det hade ingalunda warit nyttigt. Guds folk bör alltid wänta på sin Herres tillkommelse och hafwa sina länder omgjordade och sina ljus brinnande. Den säkra werlden deremot skulle lika litet tro på Kristi tillkommelse, om dag och stund wore uppenbarad, och lika litet, som den nu gör, bereda sig dertill. Kristus sjelf säger oss, att den dagen skall komma öfwer menniskorna alldeles owäntad. och detta upplyses här med starka liknelser. Tjufwen kommer om natten, menniskorna sofwa och wänta honom icke; så owäntadt och så hemskt som tjufwens inbrott är, kommer Kristi dag öfwer dem, som sofwa i andelig sömn. Kristi tillkommelse och werldens ände äro för den tanklösa werlden antingen tomma ord, eller swäfwar detta för dem liksom i en dimma eller på sådant omätligt afstånd, som om det icke anginge dem, 2 Petr. 3: 3, 4. Liknelsen af en hafwande qwinnas födslowånda wisar oss, huru wiss och oundwiklig den stora förskräckelsestunden är för alla säkra syndare. Hon kan icke undfly, ty hon har wåndan med sig, hwarthän hon än wänder sig.
4 Men I, mina bröder, ären icke i mörker, så att den dagen skall öfwerfalla eder såsom en tjuf, Ef. 5: 8.
Mörkret betyder den andliga blindheten, otron, syndasäkerheten, och menniskans hela tillstånd utan Kristus. Ifrån detta mörker äro Guds barn befriade, andeligen wakna och andeligen nyktra, så att de beständigt kunna wänta på sin Herres tillkommelse, Luk. 12: 35–40. Derföre kommer den dagen icke owäntad för dem: de göra nu redan detsamma, som från den dagen skall blifwa deras ewiga göromål.
5 ty I ären alla ljusets barn och dagens barn; wi höra icke natten eller mörkret till.
Gud är ljusets fader, och de som äro födda af Gud äro derföre ljusets barn. Med andeligen öppnade ögon urskilja de andeliga ting, de hafwa den rätta kännedomen om detta lifwet och det tillkommande och se den wäg de wandra, ty trons, rättfärdighetens och salighetens wäg känna de genom Guds ord och Guds Andes ljus i sina hjertan. De oomwända lefwa i andeligt mörker, de se icke hwart de gå, deras lif är ett nattlif.
6 Låtom oss derföre icke sofwa såsom de andra, utan låtom oss waka och wara nyktra. Rom. 13: 11. 1 Petr. 5: 8.
7 Ty de som sofwa, de sofwa om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten. Rom. 13: 13.
8 Men wi, som höra dagen till, låtom oss wara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp till hjelm; Es. 59: 17. Rom. 13: 12. Ef. 6: 14.
Guds folk, som tillhörer ljuset och dagen, har dock inom sig den syndiga naturen och således en beständig dragning att åter inslumra i andelig sömn; och mörker och natt hota beständigt både genom tröghet och genom allehanda frestelser. Derföre behöfwa de denna warning till waksamhet och andelig nykterhet. Hwarje frestelse, som griper själen, medförer alltid någon andelig berusning, såsom wrede, hat, afund, högmod, girighet, köttsliga lustar o. s. w. Och så snart själen kommer i någon slags berusning, så blifwer hon inswept i mörker och natt. Derföre skola Guds barn wara på sin wakt. Om de andeliga wapnen, som här nämnas, se Ef. 6: 14–17. Med denna wapenrustning winna de troende seger öfwer frestelserna och mörkrets magter. Werlden förlorar för oss sin tjusningskraft, då hoppet om den ljusa, saliga himmelen uppfyller wår själ.
9 ty Gud har icke bestämt oss till wrede, utan till att winna frälsning genom wår Herre Jesus Kristus, Rom. 5: 9.
10 som har dött för oss, på det att, ehwad wi waka eller sofwa, wi måtte lefwa tillika med honom. Rom. 14: 8 f. 2 Kor. 5: 15.
Detta hopp hwilar på Guds rådslut, som icke bestämt oss till wrede, till fördömelse, utan till frälsning genom wår Herre Jesus Kristus, ty Gud will att alla menniskor skola blifwa frälsta och komma till sanningens kunskap, 1 Tim. 2: 4. Hans wilja och ändamålet med wår skapelse är, att wi skola blifwa salige genom wår Herre Jesus Kristus. Hoppet om salighet
_557.jpg&oldid=348402){kind=link}