| 558 | Antikrist. | Pauli Andra Bref | Kap. 2. |
hwarken genom ande eller genom tal eller genom något bref, såsom från oss, såsom om Herrens dag wore för handen. Matt. 24: 4 f.
Icke hastigt, icke tanklöst böra de troende låta rubba sig från sin besinning och icke låta förskräcka sig eller uppwäckas till någon förhastad glädje, såsom om Kristi tillkommelse wore strax att wänta. Hwarken genom ande, nemligen någon föregifwen uppenbarelse, eller genom tal, nemligen några utläggningar, förklaringar af profetiska och apostoliska ord, icke heller genom något föregifwet diktadt bref, såsom om det wore från en apostel, skulle de kristna låta hänföra sig och tänka, att Kristi tillkommelses dag wore alldeles nära.
3 Ingen bedrage eder på något sätt; ty dessförinnan måste affallet ske och syndens menniska, förderfwets son, warda uppenbar, Matt. 24: 23 f. 1 Tim. 4: 1. 1 Joh. 2: 18.
Här wisar aposteln, att Kristi tillkommelse icke sker förr än ett stort affall skett i Kristi kyrka, och en stor och mägtig fiende, den personlige antikrist blifwer uppenbarad, som i egentlig mening kallas syndens menniska, förderfwets son. Fiendskapen emot Gud uppnår i honom sin höjd. Ju större fiendskapen är emot Gud, desto större är synden och förtappelsen. Om detta affall, se Matt. 24: 10–39, och om denne fiende, som äfwen kallas antikrist, 1 Joh. 2: 18, se Upp. 11: 7; kap. 13: 8; kap. 17: 11; kap. 19: 19, 20. Dan. kap. 7 och 8.
4 som sätter sig emot och upphäfwer sig öfwer allt som kallas Gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel såsom en Gud och föregifwer sig sjelf wara Gud. Dan. 11: 36.
I detta mägtiga öfwerhufwud, hwari alla ondskans krafter samla och förena sig, uppnår allt förakt emot Gud och emot all religion sin högsta höjd; han framwisar sig sjelf, att han är Gud, och han skall blifwa trodd; han will sjelf tillbedjas och äras i Guds ställe, och det skall ske så, Upp. 13: 8; han förföljer och söker att utrota alla, som icke wilja dyrka honom, utan tillbedja den sanne Guden, Upp. 13: 15. Denna person framträder, när affallet i kristna kyrkan så widt utbredt sig, att wägen står honom öppen. Menniskorna hafwa nu redan börjat ett sådant afguderi. De sätta förnuftet till domare öfwer Guds ord; de upphöja och ära så kallade snillen, såsom om de wore gudomliga, äfwen då de bewisat sig såsom uppenbart ogudaktiga. Anfallen mot den kristna trons grundwalar winna det största bifall af dem, hwilka denna werldens gud har förblindat.
5 Minnens I icke, att jag sade eder detta, när jag ännu war hos eder?
Så wigtig war denna lära för aposteln, att han strax i början hade underwisat de kristna om dessa wigtiga ting.
6 Och nu weten I hwad det är som hindrar; på det att han i sin tid må warda uppenbar.
Hwad som ännu hindrar den antikristiska magten att taga öfwerhand, war den werldsliga öfwerheten. Äfwen den hedniska öfwerheten på den tiden war ett sådant hinder. Judarne hade försökt att i Rom uppställa en falsk Messias, och denne wann stort anhang, men kejsaren (Klaudius) dämpade rörelsen och fördref Judarne från Rom, se Ap. G. 18: 1, 2. Så länge den werldsliga öfwerheten erkänner Gud såsom allsmägtig Herre och Konung och Kristus såsom werldens frälsare, så kan antikrist icke blifwa uppenbarad, förr än detta hinder blifwer öfwerwunnet Till en del har detta redan skett i åtskilliga länder, så att ondskans magt börjat uppenbara sig i en ogudaktig tidsande, i sjelfherskande folkwilja, i menniskoförgudning o. s. w. Men den tid, som i Guds rådslut är bestämd för att tillåta det ondas utbrott och framgång till allmän skenbar seger, är ännu för oss förborgad.
7 Ty laglöshetens hemlighet är redan werksam; allenast, den som nu hindrar, han måste undanrödjas.
Ondskans hemlighet war redan då werksam, sataniska krafter werkade på åtskilliga sätt, för att motarbeta och utrota Kristi evangelium och den sanne Gudens dyrkan. Redan på apostlarnas tid började den mot kristendomen fiendtliga läran wisa sig i de irrläror, hwilka i de apostoliska brefwen bekämpas.
8 Och då skall den laglöse warda uppenbar, hwilken Herren skall dräpa med sin muns anda och tillintetgöra genom uppenbarelsen af sin tillkommelse; Upp. 19: 20.
Han sätter sig öfwer Guds lag och gör sin wilja till lag för andra. Denna ondska och laglöshet har mägtigt framträdt i Påfwewäldet, som efter godtycke fördunklat och förfalskat salighetsläran och tillwällat sig oinskränkt herravälde öfwer menniskornas samweten, och föregifwit, att påfwen är ofelbar, såsom den der på jorden regerar i Kristi ställe. Ännu tydligare har antikrists ande framträdt i wåra tider i den falska werldswishet, som förnekar Gud och Kristus och förkastar eller förfalskar uppenbarelsens ord. Allra tydligast skall ondskan uppenbara sig i den person, som här kallas i egentlig mening den laglöse, den onde. Huru den laglöse, som sätter sig i Guds och Kristi ställe, skall blifwa störtad och i grund förderfwad, se Upp. 19: 15–21, och detta sker wid uppenbarelsen af Kristi tillkommelse. Kristi muns ande är för hans fiende såsom ett skarpt tweeggadt swärd.
9 och dennes tillkommelse sker i följt af Satans werksamhet med all lögnens kraft och tecken och under Matt. 24: 24.
Antikrists uppträdande förberedes och befordras genom Satans werkan, som alstrar den falska lärdomen, den ogudaktiga tidsandan, det allmänna affallet från Kristus o. s. w. Satan understödjer antikrist med sina krafter till att göra tecken och under, hwarmed han bedrager
_562.jpg&oldid=348417){kind=link}