| Förmaningar. | Till Tessalonikerna. | Kap. 2, 3. | 559 |
menniskorna till att tro honom wara Gud. Han skall göra så stora tecken och under, att, om möjligt, skola äfwen de utwalda blifwa wilseledda. Matt. 24: 24. I antikrist framträder Satan mer än någonsin förut i menniskogestalt; han lyckas att i denna person öfwerwinna hwad som finnes qwar af Guds beläte i den fallna menniskonaturen, han införlifwar sig med denna person och will med denna förening efterapa Guds Sons mandomsanammelse. Såsom i Kristus bor gudomens fullhet, så försöker Satan att sammansmälta sitt wäsende och sin ande med den person, som kallas syndens menniska, så att den må blifwa ett tillhåll för Satans fullhet i en tjusande och förförande gestalt.
10 och med allt orättfärdighetens bedrägeri bland dem som warda förtappade, derföre att de icke hafwa mottagit kärleken till sanningen, att de måtte blifwa frälsta. 2 Kor. 4: 3 f.
De, som icke wilja af Guds nåd emottaga kärleken till sanningen, nemligen till Kristus sjelf, som är wägen, sanningen och lifwet, de bewisa just dermed, att de förkasta sanningen, att de älska lögnen, och derföre låter Gud till slut den förförelse komma, genom hwilken deras orättfärdighet, som de hafwa i hjertat, också framträder och uppenbarar sig i otrons fräcka uttalande, i fullt affall ifrån kristendomen och i hat till Kristus. Den som icke will tro och lyda sanningen wäljer sjelf sin förtappelse.
11 Och fördenskull skall Gud sända dem kraftig willfarelse, så att de skola tro lögnen,
Den, som icke aktar sanningen, kastar sig friwilligt i lögn och willfarelse, och då hjertat wäljer lögnen, så tillåter Gud, att lögnen framträder med stor magt och fagert sken, så att den menniskan, till straff för sin kärlek till lögnen, blifwer ännu mera förwillad, förblindad och bedragen. Se 1 Kon. 22: 22. Rom. 1: 21, 24. Så snart otron och affallet från Herren stigit till en wiss höjd, så låter den rättfärdige Guden alltid någon falsk ande uppstå, som uttalar de otrognas tankar och blifwer deras stöd, ledare och anförare på otrons och förtappelsens wäg. Detta är orsaken, hwarföre Gud låter sådana willoandar uppstå och förföra så många. Inga andra blifwa fångna i lögnens garn, än de, som wilja warda förförde. Det kommer till slut så långt, att de, som icke tro på Kristus, de tro på antikrist, ty något will hwarje menniska hafwa att tro på, och derföre råkar hon genom otron in i wantron.
12 på det att alla må warda dömda, som icke hafwa trott sanningen, utan haft sin lust i orättfärdigheten
Otron på Guds ord och på Kristus wisar alltid att menniskan har lust i orättfärdigheten. Att wara skild från Kristus är idel orättfärdighet, ty utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Genom tron på antikrist blifwer orättfärdigheten i sitt högsta mått uppenbarad, och derpå följer domen öfwer denna orättfärdighet. Joh. 3: 18, 20.
13 Men wi äro pligtige att tacka Gud alltid för eder, mina af Herren älskade bröder, att Gud har utwalt eder från begynnelsen till frälsning genom Andens helgelse och genom tro på sanningen, 1 Tess. 1: 4. 2 Tess. 1: 3.
14 hwartill han har kallat eder genom wårt evangelium, att I skolen winna wår Herre Jesu Kristi härlighet.
Nemligen frälsning genom Andens helgelse och genom tro på sanningen. Gud har utwalt eller utkorat eder i Kristus, och efter denna utkorelse kallat eder; genom sin Helige Ande har han afskilt eder ifrån werlden och orättfärdigheten och gjort eder till sin egendom. Denna afsöndring från werlden, detta barnaskap hos Gud består i tron på sanningen, i tron på Kristus.
15 Stån derföre nu fast, mina bröder, och hållen eder wid de lärdomar I hafwen inhemtat, ware sig genom wårt tal eller wårt bref. 2 Tess. 3: 6.
16 Men wår Herre Jesus Kristus sjelf och wår Gud och Fader, som har älskat oss och i nåd gifwit oss en ewig hugswalelse och ett godt hopp,
17 han hugswale edra hjertan och stadfäste eder i allt godt ord och werk.
Den ewiga hugswalelsen och det goda hoppet, som nåden gifwit de trogna, will Herren sjelf stadfästa, och både i andeligt ljus och i trons frukter låta sitt folk tillwäxa samt uppfylla dem med kraft och hugswalelse under alla de bedröfwelser, som möta, i synnerhet i affallets tider.
3 Kapitlet.
Uppmaning till förbön, ordning och arbetsamhet. Sluthelsning.För öfrigt, mina bröder, bedjen för oss, att Herrens ord må hafwa framgång och warda förhärligadt, såsom ock hos eder, Ef. 6: 18 f. Kol. 4: 3.
Hafwa framgång, egentligen löpa, hafwa skyndsam framgång. Framgång får Guds ord, då det emottages i menniskors hjertan, så att de komma till tron på Kristus och blifwa frälste. Då blifwer det ock prisadt och förhärligadt såsom en Guds kraft till frälsning för hwar och en som tror. Rom. 1: 16. På det ordet måtte hafwa skyndsam framgång och warda förhärligadt, uppmanar aposteln dem till bön för sig såsom ordets förkunnare.
2 och att wi må warda befriade från de wanartiga och onda menniskorna. Ty tron är icke hwar mans. Rom. 15: 30 f.
Alla Kristi bekännare böra häraf lära att bedja för hwarandra om förlossning från allt ondt. Wanartiga och onda menniskor äro
_563.jpg&oldid=348420){kind=link}