| Lagens rätta bruk. | Pauli Första Bref Till Timoteus. | Kap. 1. | 563 |
fienden sådde ogräs bland hwetet och sökte att förqwäfwa det. Somliga, fastän de bekände kristendomen, wille deruti inblanda en hednisk förnuftslära och uppgöra en konstig lärobyggnad af werldswishet, som lånade sken och prydnad af uppenbarelsens ljus. Det har i alla tider funnits och finnes ännu lärare i kyrkan, som göra på samma sätt, och sådana lärobyggnader, som skifta såsom molnen, framställas såsom hög lärdom. Många förspilla äfwen sin tid och sin kraft med främmande göromål och försumma församlingens uppbyggelse och det arbete i ordet och lärdomen, som utgör deras egentliga kallelses werk.
5 Men budets ändamål är kärlek af rent hjerta och af godt samwete och af oskrymtad tro, 5 Mos. 6: 5. Rom. 13: 8. Gal. 5: 14.
6 hwarifrån somliga hafwa farit wilse och wändt sig bort till fåfängligt tal, 1 Tim. 6: 4, 20.
Kärleken, såsom trons frukt, innefattar först och främst kärleken till Gud, och deraf kommer äfwen kärleken till nästan. Då själen genom Guds Andes nåd i oskrymtad tro lefwer i Kristus, så är hjertat renadt genom försoningen, då är syndaskulden och syndaorenligheten aftwagen, då har hon också ett godt samwete, ty syndabördan trycker icke, samwetet anklagar icke, lagen förbannar icke, och räddhågan håller icke själen borta ifrån Gud, utan hon will älska honom med hela hjertat, emedan hon är fattad af hans kärlek. Detta skall wara ändamålet med predikan. Deremot att sådan lärdom, som icke är i stånd att upptända i menniskohjertat sådan tro och kärlek, är onyttig i andeligt afseende, och blott i evangelium är en sådan Guds kraft till salighet.
7 under det de wilja wara lagkloke, utan att förstå hwarken hwad de säga eller hwad de försäkra.
Man kan äfwen studera och anwända den heliga skrift så, att man synes wara mästare deruti, och likwäl icke sjelf förstå det allra nödwändigaste deraf. Ingen förstår lagen mindre än den, som genom lagen will blifwa rättfärdig och salig, då ju lagen icke annat har att förkunna hwarje menniska än fördömelse. Den således, som berömmer sig af lagens hållande, liknar en man, som till bewis på sin rikedom intet annat har att uppwisa än skulder.
8 Men wi weta, att lagen är god, om man brukar honom rätteligen, Rom. 7: 12.
Lagen är god, då den rätt brukas, nemligen. för att wisa menniskan, att han är af naturen ett wredens barn, att hon efter lagen är förbannad och fördömelsewärd, så att hon aldrig kan blifwa salig genom lagen, utan måste fly till nåden i Kristus. Lagens embete är att predika fördömelse öfwer syndaren och derigenom wara en tuktomästare till Kristus. 2 Kor. 3: 9. Gal. 3: 24. I evangelium får lagen sin fullkomliga rätt och sin hela fullbordan, v. 5.
9 wetande, att lag icke är satt för en rättfärdig, utan för ogerningsmän och genstörtiga, ogudaktiga och syndare, oheliga och oandeliga, fadermördare och modermördare, mandråpare, Gal. 3: 19. 5: 23.
10 horkarlar, drängaskändare, menniskosäljare, lögnare, menedare och hwad annat som står i strid med den helsosamma läran,
För dem, som äro rättfärdiga genom tron på Kristus, är lagen icke längre till anklagelse, hotelse, twång och förskräckelse; de äro derifrån förlossade, Kristus har fullbordat lagen för dem, de äro icke under lagen, utan under nåden, de äro döde från lagen, Gal. 2: 19. Och att de fly synden och trakta efter rättfärdighet och helighet i sin wandel, det göra de icke af fruktan för lagens straff eller för att med lagens tillhjelp täckes Gud, utan de göra det och bedja om nåd att göra det blott af kärlek till Kristus, se Joh. 14: 15. Lagen är således blott regel för deras lefwerne, i det han säger dem, huru de i sitt lefwerne skola bewisa sin kärlek till Kristus. Aposteln uppräknar här exempelwis allehanda öfwerträdare emot de tio buden, och till dessa höra på gröfre och finare sätt alla de, som ännu icke hafwa kärleken af en oskrymtad tro, v. 5, hwilken kärlek är lagens fullbordan. För dem är lagen satt, för att genom sin fördömelsepredikan, sina straffhotelser tygla och tillbakahålla syndens utbrott i ord och gerning. Menniskosäljare, v. 10, betyder slafhandlare, se 1 Mos. 37: 27, 28. 2 Mos. 21: 16. Detta ord kan äfwen tillämpas på oredliga och försumliga herdar och lärare, de der stjäla, slagta, förgöra och föra i andeligt förderf de själar, som de skulle leda på salighetswägen, se Joh. 10: 10. Detta sker antingen genom att annorlunda predika evangelium än apostlarne hafwa predikat det, eller genom att rent af predika ett annat evangelium, som till rättfärdighetsgrund i stället för eller jemte Kristus lägger något hwad menniskan är, har eller gör, eller ock genom lärarens oevangeliska lefwerne eller hans försummelse i wården om själarna.
11 efter det evangelium om den salige Gudens härlighet, hwilket blifwit mig ombetrodt.
Aposteln will säga: Detta är lagens rätta bruk efter det mig ombetrodda evangelium. Gud är den salige i ordets högsta mening, ty han är den oändligt härlige och meddelar salighet i fullaste mått åt alla änglahärar och åt alla de menniskor, som anamma frälsningen i Kristus. Gud är kärleken, och salighet för den ewiga kärleken är att meddela salighet åt skapade wäsen. Salighet för syndare tillbjudes och förkunnas genom evangelium. Helsosam lära är blott det, som härflyter af detta evangelium och fullkomligt öfwerensstämmer dermed.
12 Och jag tackar den som har gifwit mig kraft, wår Herre Jesus Kristus,
_567.jpg&oldid=348431){kind=link}