| 566 | Qwinnornas prydnad. | Pauli Första Bref | Kap. 2, 3. |
namn helgadt, då kommer hans rike, då sker hans wilja. Ju mera de kristna bedja härom, desto mera påskyndas också evangelii predikan bland Herrens återlösta i alla länder.
7 och hwartill jag har blifwit satt till förkunnare och apostel — jag säger sanning i Kristus, jag ljuger icke — till hedningarnes lärare i tro och sanning. Ap. G. 9: 15. 13: 2. 22: 21. Rom. 11: 13. 15: 16. Gal. 1: 16. 2: 7 f. Ef. 3: 8. 2 Tim. 1: 11.
Aposteln framhåller emot sina wedersakare sin kallelse af Herren sjelf, att wara en apostel och lärare för alla folk, såsom ännu ett bewis, att Gud will allas salighet, för att härmed warna församlingen och den trogne läraren Timoteus för de irrlärare, som insmögo sig och icke woro af Herren sände.
8 Jag will således, att männen skola bedja på hwarje rum, upplyftande heliga händer utan wrede och twekan, Ps. 134: 2. Matt. 5: 23 f. 6: 14.
På hwarje rum, hwar helst de bedja, ware sig i ensamhet eller då kristna äro församlade, skola männen bedja utan wrede och twekan; de böra i hjertat icke hysa minsta owilja eller wrede mot någon menniska, ty finnes sådant i hjertat, så kan hwarken bönen eller förbönen wara upprigtig. De böra bedja utan twekan och utan att twifla på nåden och bönhörelsen, Jak. 1: 6. Bönen är ett upplyftande af trons hand för att emottaga gåfwor från himmelen. Tron måste wara förenad med renlefnad och helig wandel, ty eljest är en sådan bön icke möjlig, emedan tron utan gerningar är död. Den offentliga bönen i församlingarna skall efter denna vers blott af män förrättas.
9 sammaledes ock att qwinnorna skola pryda sig i höfwisk drägt, med blygsamhet och tuktighet, icke med flätor och guld eller perlor eller kostbar klädnad, Tit. 2: 3 f. 1 Petr. 3: 2 f.
10 utan, såsom det anstår qwinnor, som bekänna sig till gudaktighet, med goda gerningar.
Qwinnorna woro i det gamla testamentet i wiss mån uteslutna från den offentliga gudstjensten, men i det nya testamentet har qwinnan blifwit upphöjd till sin rätta ställning äfwen i det timliga lifwet. Qwinnorna skola wara med i församlingen, såsom lika delaktiga i Guds nåds rikedomar i Kristus, men aldrig komma bland de församlade med några sådana prydnader, som utmärka flärd, högmod och fåfänglighet, och bidraga att reta syndiga begärelser och gifwa näring åt det köttsliga sinnet hos dem sjelfwa och hos andra. Flätor, se 1 Petr. 3: 3. Med goda gerningar böra de smycka sig. Rättfärdighetens prydnad är det, som höfwes den kristliga qwinnan. Den inre menniskans renhet och ostrafflighet i Kristus med saktmodig och stilla ande, det är kostbart inför Gud. Denna nya fördolda menniskan will icke pråla med utwertes prydnad.
11 En qwinna låte lära sig i stillhet med all undergifwenhet. 1 Mos. 3: 16. 2 Kor. 14: 34 f. Ef. 5: 24.
För att kunna lära i sitt hus, underwisa barn och tjenare o. s. w. är det nödigt, att hon i stillhet sjelf lärer och för egen del emottager sanningens ord. Om undergifwenheten, se Ef. 5: 22.
12 Men en qwinna tillstädjer jag icke att lära andra eller att råda öfwer mannen, utan hon ware i stillhet.
13 Ty Adam wardt först skapad, sedan Eva. 1 Mos. 2: 18, 21 f. 2 Kor. 11: 8 f.
14 Och Adam wardt icke bedragen, utan qwinnan wardt bedragen och föll i öfwerträdelse. 1 Mos. 3: 6. 2 Kor. 11: 3.
Både af skapelsen och af syndafallet bewisar aposteln, att i det timliga förhållandet och i den inbördes ställningen qwinnan bör lyda och wara i stillhet. Fastän man och qwinna hafwa lika del i Kristus och ingendera har något företräde framför den andra, se 2 Kor. 11: 8, 9. Att ormen wände sig till qwinnan och icke till Adam, bewisar att han kände henne såsom den swagare delen, som lättare kunde förledas; derföre bör hon icke söka att råda öfwer mannen eller offentligen lära, v. 12.
15 Men hon warder frälst genom barnsbörden, om de förblifwa i tro och kärlek och helgelse med tuktighet.
Denna underordnade ställning skadar icke qwinnan i det andeliga och minskar ingalunda hennes lif och salighet i Kristus och hennes himmelska goda. Ehuru för öfwerträdelsens skull Gud uttalade öfwer qwinnan det särskilda straff, att barnsbörden skulle åtföljas af smärta, så är hon dock ingalunda för det hon föll i öfwerträdelse, utesluten från saligheten, utan detta straff oaktadt warder hon, wid och under det hon föder och uppföder sina barn, såsom hörande till hennes kallelse, frälst, om hon förblifwer i tron; ja, det måste äfwen bidraga till hennes salighet, lidandet bör wara ett medel att drifwa henne till Kristus, och i honom är uppfyldt löftet om qwinnans säd, som söndertrampat ormens hufwud. Tid efter annan hafwa irrlärare funnits, som framstält äktenskapet såsom oheligt och orent, men här wisar aposteln, att det är förenligt med tron och kärleken, med sann helgelse, kyskhet och renhet i hjerta och lefwerne.
3 Kapitlet.
Huru de böra wara beskaffade, som egna sig åt församlingens tjenst.Det är ett fast ord: Om någon begär ett biskopsembete*, så åstundar han en god werksamhet. *Ap. G. 20: 28.
Biskop betyder tillsyningsman, wäktare, herde, själasörjare, föreståndare i församlingen. Biskopen skulle utöfwa läroembetet och själawården samt tillika handhafwa församlingens
_570.jpg&oldid=348439){kind=link}