| Förmaningar. | Till Timoteus. | Kap.2. | 579 |
han wid evangelii predikan sökte att winna för himmelriket så många, som Gud hade förutsett, att de skulle komma till tron; han led alltid för de utkorades skull, och för Kristi kyrka, som grundades genom evangelii ord. En rätt lärare arbetar, önskar och beder, att så mänga, som kunna bewekas att anamma nåden, måtte winna frälsning i Kristus Jesus.
11 Det är ett fast ord: Hafwa wi dött med, så skola wi ock lefwa med; Rom. 6: 8. 8: 17. 2 Kor. 4: 10 f. 1 Petr. 4: 13.
12 uthärda wi, så skola wi ock regera med; förneka wi, så skall ock han förneka oss; Matt. 10: 33. Mark. 8: 38. Luk. 9: 26. 12: 9.
Den wägen, på hwilken Kristus gått förut, är: genom död till lif, genom lidande till härlighet. Oändligt stor är nådelönen för dem, som troget arbeta, försaka, kämpa, lida och dö för Kristi skull, se Rom. 8: 17. Upp. 1: 6. 2 Kor. 4: 10. Men den, som förnekar honom, har beröfwat sig sjelf delaktigheten i Kristus och det ewiga lifwet. Se Matt. 10: 33.
13 äro wi trolösa, så förblifwer han trofast, ty han kan icke förneka sig sjelf. 4 Mos. 23: 19. Rom. 3: 3. 9: 6.
Antingen wi tro honom eller icke, så står hans ord fast i tid och ewighet, han håller både sina löften och sina hotelser. De, som åkalla Herren Jesus, blifwa salige genom honom, se Rom. 10: 9–13, äfwen om de stundom äro uti swårt andeligt mörker, så att de knappt kunna tro hans stora löften, ehuru de wilja det. De, som hwarken tro hans löften eller hotelser, och qwarblifwa i otro och obotfärdighet, undfå syndens lön efter hans hotelser, fastän de icke tro det, ty han är helig och rättfärdig och kan icke förneka sina egna fullkomliga egenskaper.
14 Påminn om detta, beswärjande dem inför Herren att icke strida om ord, hwilket tjenar till intet, men förwänder de hörande. 1 Tim. 6: 4.
Dessa stora sanningar om Jesu lidandes efterföljd skulle Timoteus flitigt inskärpa, och det alltid i Herrens namn och såsom i hans närwaro. Deremot behöfwes waksamhet emot all strid och twist med tomma ord och om sådana frågor, som äro utan salt och kraft, utan wigt i salighetsläran.
15 Winnlägg dig om att bewisa dig sjelf för Gud såsom bepröfwad, en ostrafflig arbetare, som rätt delar sanningens ord.
Först och främst är det nödwändigt, att läraren skall i sitt eget hjerta hafwa sanningens ljus och alltid kunna åtskilja det sanna och det falska, och dernäst, att han skall rätt dela och utdela sanningens ord, såsom det för menniskors olika tillstånd behöfwes. ”Att han icke sammanblandar lagen och evangelium med hwarandra.” L. — De andeligen fattige och bedröfwade böra med evangelium ledas till Kristus: de säkra och obotfärdiga får man icke trösta med evangelium, utan wisa dem, att de efter lagen äro wredens barn och förtappade, om de icke wilja fly till nåden.
16 Men undwik oandeliga tomma ord; ty de skola gå allt längre i ogudaktighet, 1 Tim. 1: 4. 4: 7. 6: 20. Tit. 1: 14. 3: 9.
De (irrlärarne) skola gå allt längre i ogudaktighet. Se 1 Tim. 6: 20; kap. 4: 7.
17 och deras tal skall fräta omkring sig såsom kräftan. Till dem höra Hymeneus och Filetus, 1 Tim. 1: 20.
18 hwilka hafwa farit wilse från sanningen, då de säga, att uppståndelsen redan har skett, och förwända tron hos några. 1 Tim. 6: 21.
Falsk lära griper omkring sig som ett kräftsår och åskadkommer andelig och ewig död. Såsom genom kräfta, kallbrand och spetelska den ena efter den andra af kroppens lemmar frätes bort, så bortfrätas genom falsk lära och onda tänkesätt Kristi församlings lemmar och blifwa afskilda från hufwudet, Kristus. En särskild willfarelse bestod deruti, att några sade att uppståndelsen redan hade skett, att ingen annan uppståndelse än den andeliga wore att wänta, och att kroppen icke skulle uppstå. Se kap. 15. 1 Tim. 6: 20.
19 Guds fasta grund består dock och har detta insegel: Herren känner de sina, och: Hwar och en som åkallar Herrens namn gånge ifrån orättfärdighet. Joh. 10: 14. 13: 18.
Någras tro kan wäl förwändas, men Guds fasta grundwal, som är Kristi församling, kan icke omstörtas, ty den hwilar på honom sjelf, den ewigt fasta grunden. Han bewarar sin andeliga kropp, denna andeliga byggnad, så att den icke kan aftyna och blifwa om intet. Herren skiljer de rätta medlemmarna ifrån de oredliga. En sann medlem är ingen, utan den, som will öfwergifwa all orättfärdighet. De lemmar, som affalla, hafwa icke låtit befria sig från att falskhet i anden, och affallet är blott mognaden af den fördolda oredlighet, som de kanske länge icke sjelfwe wisste af. Herren har liksom tecknat sin församling med dessa twå tänkwärda grundsanningar, att Gud är trofast både i sin förlåtande nåd och i den bewarande nåd, hwarmed han gifwer sina trogna kraft att fly det onda, samt beskyddar dem i all fara och hjelper i all nöd. Orättfärdighet är otron och synden i dess helhet, och dertill hörer äfwen att falsk lära.
20 Men i ett stort hus finnas icke blott käril af guld och af silfwer, utan äfwen af trä och af ler, och somliga titt heder, somliga till wanheder. Rom. 9: 21.
21 Om derföre någon håller sig ren från sådana menniskor, warder han ett
_583.jpg&oldid=348476){kind=link}